I onsdags löpte en viktig deadline ut för kemiindustrin. Om inte fullständiga riksbedömningar, uppbackade med forskningsstudier, lämnades till Europeiska kemikaliemyndigheten för alla högvolymämnen så stoppas försäljningen. Den nya kemikalieförordningen, Reach, är extremt tydlig i vissa delar. Aldrig tidigare har kemiindustrin behövt investera i så mycket ny kunskap om kemikaliers farliga egenskaper.

I en tid när nya friska tag tas för att med ny kunskap identifiera och begränsa särskilt farliga ämnen, så är det nedslående att konstatera att gamla välkända kemikalier fortsätter att vålla hälsoproblem och ta död på människor.

Arbetsmiljöverket och flera fackliga organisationer uppmärksammade nyligen slarv i säkerhetsrutinerna vid asbest-sanering. Det är drygt hundra år sedan som London-läkaren Montague Murray fastställde att asbestfibrer orsakade för tidig död hos unga fabriksarbetare. Asbestindustrin bekräftade detta ett halvt sekel senare i en egen finansierad forskningsstudie. Tyvärr valde branschföreningen på 1940-talet att inte publicera resultatet. Det kom att dröja femtio år till innan den vetenskapligt säkerställda kopplingen blev allmänt känd. Och då skedde det av ett misstag. Den amerikanska banken, Chase Manhattan Bank, stämde det brittiska asbestföretaget Turner and Newall 1995 för att få ersättning för sina saneringskostnader av bankens skyskrapa. Bankens advokater kom över dokument som visade att asbestindustrin i ett halvt sekel haft kännedom om hur cancerframkallande ämnet är.

Genom sitt beslut att hindra spridningen av kunskap om hälsoeffekterna offrades sannolikt många liv. Asbestproduktionen ökade kraftigt under samma femtio-års-period och fördubblades mellan 1964 och 1973. Alla som gick in i arbetslivet på 1960-talet och som kom att hantera asbest utsattes i onödan.

Dödligheten till följd av asbestexponering ökar fortfarande. En halv miljon människor bedöms ha avlidit hittills i Europa. I Sverige insjuknar knappt 250 personer varje år i lungcancer orsakad av asbest. Asbest förbjöds i byggmaterial i Sverige i mitten på 1970-talet. Även om mycket har sanerats så finns asbest kvar. Och på andra håll i världen byggs det in i nya hus. Kanada är en av de stora exportländerna. De tog strid i Världshandelsorganisationen för att få fortsätta sälja den livsfarliga mineralen till utvecklingsländerna.

Bristen på kunskap gäckar ständigt kemikaliekontrollen. Asbestindustrins agerande hoppas jag är ett unikt dåligt exempel. Den nya kemikalieförordningen, Reach, kommer förhoppningsvis inte göra det möjligt för kemiindustrin att tjuvhålla på livsviktig kunskap. Forskningsresultat är till för att användas, inte tystas ner av ekonomiska intressen.