Två steg framåt och ett tillbaka. Min minnesbild från skoldansens grundsteg för foxtrot. Det var även något som dök upp i mitt samtal med Mats Lindgren efter att jag hade läst hans bok ”21st Century Management – Om ledarskap och innovation i en tänkande ekonomi”. Och det som fick mig att tänka på dansstegen var undertiteln – ”Making People Dance”. Givetvis var stegen två steg framåt och ett tillbaka något som kännetecknat mitt arbete med hållbart ledarskap de senaste 30 åren. Och nog har det varit en aldrig sinande ström av utmaningar… som lever i alla företag och organisationer. Så om det var foxtrot Mats tänkte på när han skrev var det en bra metafor. Men när jag fortsatte samtalen med Mats fanns det goda metaforer till både foxtrot, tango och samba.
Om jag fått välja själv hade jag föredragit sambarytmer. En inte helt fel slutsats då vi talar om behovet av innovation och engagemang. Med problemen framför oss behövs nog också ett inslag av tangons beslutsamhet och disciplin.
Ledarskap i en tid av post-industriell finanskris ställs inför utmaningar som kräver nytänkande. Vad Mats skriver i sin bok är att vi behöver en ekonomi baserad på tänkande. En ny faktor T som står för information, patent, idéer och produkter och tjänster av mänskligt tänkande. Enligt tradition talar vi om arbetskraft, kapital, råmaterial och även teknologi. Men det räcker inte för dagens ledarskap och management. Enligt Mats handlar ett tänkande ledarskap om att kunna ge kraft till människor att växa och coacha dem till att nå sina mål. Att inneha förmåga att lyssna och använda mentorskap som stöd. Men också ett utslagsgivande, modigt och att vara orädd att ta beslut som går emot sig själv som ledare, om det är nödvändigt. Ledarskapet, säger Mats, måste också vara innovativt och visionärt. Det handlar om kreativitet, tankar som lever och ifrågasätts. Och det måste vara framtidsorienterande och inspirerande där fokus sätts på perioden framåt för att inte fastna och förgöras av ett vardagligt problem.
Kan detta ge vägledning till diskussionen om vår tids stora fråga om ett hållbart samhälle och dess ledarskap? De senaste åren har frågan om hållbar utveckling växt sig allt starkare. Miljöfrågorna har kompletterats med ekonomiska och sociala frågeställningar och integrerats med varandra. I min intervju med Jim O’Toole, Professor från University of Denvers Daniels College of Business, drog han en slutsats från sina studier där företag som haft uttalade mål om hållbar utveckling och klart uttalade visioner och mål fallerat efter en tid då chefer och ledarskap förändrats.
Mål och vision om hållbar utveckling är inte hållbara om de inte förankras i det dagliga ledarskapet och dess management var en av Jim O’Tooles erfarenheter.
Det var också något som jag talade med Daniel Hendrix, vd på Interface Inc. (världens största tillverkare av mattor). Han har under mer än tio år lett Interface med ett klart uttalat hållbarhetsmål. Hans uppfattning är att frågan är så viktig att den måste leva i det vardagliga arbetet på företaget. Och det gäller hela den managementfilosofi som präglat arbetet på Interface. Framlidne Ray Anderson, som grundade företaget har givetvis varit betydelsefull som inspiratör och visionär i detta arbete. Och Ray Anderson omgav sig med ett nätverk bestående av bland andra Det Naturliga Stegets och Rocky Mountains Institutes ledande personer. Ett team av “guldstandard” då det gäller att titta framåt och utveckla ledarskapet för en hållbar utveckling.
Och i dag saknas verkligen inte visioner och verktyg för ett ledarskap där hållbar utveckling är fokus. Det Naturliga Stegets systemvillkor har underlättat för både enskilda ledare och företag att utveckla sin kompassriktning.
Global Compacts 10 principer hjälper företagen att placera företagets roll i FN:s målbild i fokus. Global Reporting Initiative (GRI) är en processmetod som steg för steg utvecklar positionen för företagets hållbarhetsmål. ISO certifierar en internationell standard med hållbarhet som målbild. Styrkort, indikatorer och upphandlingskriterier finns i olika former och är i dag verksamma i företagens verktygslåda. Och givetvis kan man bli omtalad av den mångfald av rankinglistor som finns världen över i dag.
Så nog borde det finnas anledning att ställa sina förhoppningar till det allt större antal företag som allt oftare stärker sina varumärken med värderingsfilosofi som baseras på en hållbar samhällsutveckling.
Och det är möjligt att det skulle underlätta för dagens ledare att bjuda upp till dans för att få företaget eller organisationen med sig att ändra beteende. En samba eller tango kan bli en bra metafor för stegen mot en hållbarare samhällsutveckling.
Ett ökande antal människor, däribland jag själv, kräver mer av vad vi äter. De senaste veckornas hästköttsskandaler har återigen skapat diskussioner om trovärdighet inom livsmedelsindustrin. Är det inte kycklingar eller hästkött så handlar det om process-tillverkad mat och tillsatser. Nu handlar det mer om värderingar och etik i den industriella tillverkningen av livsmedel samt dess leverantörskedja.
Detta kommer att skaka om hela livsmedelsindustrin och debatteras flitigt.
I en artikel i New York Times förra veckan om beroendeframkallande skräpmat hittade jag fakta som skrämde mig.
– En av tre vuxna anses feta i dagens USA. Ett av fem barn och totalt 24 miljoner amerikaner lider av typ 2-diabetes, som ofta orsakas av dålig kost. Ytterligare 79 miljoner människor har pre-diabetes. Även gikt, en smärtsam form av artrit, en gång känd som ”den rike mannens sjukdom” (och för associationer till frosseri), drabbar nu åtta miljoner amerikaner.
Detta är inte bara ett problem för konsumenterna i Amerika. Användningen av antibiotika och tillsatser i matens produktionscykel är en viktig global fråga. Oavsett var i världen du bor kommer livsmedelsproducenter att använda genvägar för att öka sina vinster.
Detta är inte en hållbar utveckling.
Det är nog dags för både jordbruket och livsmedelsindustrin att öka takten i omställningen till ett hållbart samhälle. En samhällsutveckling där producenter och konsumenter skapar drivkraft med de ekonomiska, sociala och ekologiska värderingarna i affärsutvecklingens centrum.
För jordbruket, livsmedelsindustrin, detaljhandeln och andra aktörer i matvarubranschen handlar det om mångfald och komplexa system för global rättvisa, lokala och globala produktionsmetoder, konsumtionsmönster och klimatpåverkan. Livsmedelskedjan ger upphov till klimatpåverkan eftersom fossila bränslen används i samband med transporter, uppvärmning och konstgödselproduktion. Användningen av fossila bränslen bidrar till försurning, övergödning, storskalighet och specialisering. Detta utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.
Och i slutändan drar vi slutsatser om att maten och dess livscykel är hållbar…
Folkhälsan i Europa visar på allt fler överviktiga, ökade hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer. De senaste undersökningarna inom EU (World Health Organisation) visar på att mellan 30 och 70 % av den vuxna befolkningen anses vara överviktiga och mellan 10 och 30 % av den vuxna befolkningen klassas som feta.
Och när skolbarnens alltför låga näringsintag visas i undersökning efter undersökning undrar man hur den unga uppväxande generationen skall må om några år om inget händer…
Men kanske är det något som ändå är på väg att hända. När jag för första gången såg Jamie Olivers TED talk och förstod att amerikanska barn inte kunde tala om namnet på en tomat eller potatis blev jag givetvis förskräckt, men insåg också att Jamie hade en förmåga som folkupplysare och kunde påverka människors beteende positivt. Jag har sett de flesta av hans kampanjer i både England och USA på YouTube och förstår vilken förändringskraft han bär på.
Jag kom också att tänka på en resa jag gjorde till Japan för många år sedan, när jag besökte några lokala konsumentföreningar som framgångsrikt hade ändrat spelreglerna för inköp av grönsaker från lokala bönder. Deras lokala kooperativa HAN-grupper uppgår till mer än ett tusen och tillsammans har konsumentkooperationen i Japan mer än 11 miljoner medlemmar.
En av dessa grupper – Seikatsu Club – fick under 90-talet det alternativa Nobelpriset – Right Livelihood Award. Den Japanska modellen förändrade fundamentalt relationen mellan konsumenter och producenter på de lokala marknaderna.
Om vi tittar på marknaderna i England, som enligt min uppfattning har haft den kraftigaste lokala tillväxten av ekologiska produkter, kan man se att mjölkprodukter, frukt och grönsaker har de största marknadsandelarna (23-29%). 8 av 10 hushåll i England köpte ekologiska produkter under 2011. Leveranserna av ekologiska produkter direkt till hemmen och via internet ökade under 2011 med 7,2 % (till 167 miljoner pund).
År 2010 ökade den globala tillväxten av ekologiska produkter med 8,8 % och fortsätter kontinuerligt att öka, visar en studie som finansierats av Triodos Bank.
Och det saknas inte ekonomiska argument i denna utveckling. I en av Stockholm Läns Landstings undersökningar från 2009 – Vad kostar hållbara matvanor? – kom man fram till att livsmedelsutgifterna kunde sänkas med 5 600 kronor per person och år om konsumenten övergår till att äta mer hållbart.
Varför inte investera i lokala kök där skolor, servicehus och förskolor samverkar? Det är hög tid att minska transporterna och utveckla samarbetet med lokala matproducenter som kan erbjuda rena och oförfalskade matvaror som devisen som en gång drev konsumentkooperationen framåt.
En naturlig utmaning som borde attrahera en ”slumrande” konsumentkooperation.
Vågar ni anta utmaningen?






