I bakvattnet från president Bush….

Skriv en kommentar
17 april 2013 08:41

Trots fler aktörer och ambitionsrika program är klimatåtgärderna i vår omvärld inte alls tillräckliga för att möta den hotbild vi står inför.

Misslyckade klimatförhandlingar utan internationella överenskommelser förstärker denna bild. Om jag ändå skall lyfta fram några positiva händelser så kommer de från lokala kommuner och städer, företag och nätverk. Det som oroar mig mest är de sociala konsekvenserna och att klimatförändringarnas ekonomiska konsekvenser blir allt högre.

Men det är som att leva i en nästan schizofren värld mellan hot och möjligheter, något som börjar kännas vardagligt.

Jag valde redan för 30 år sedan att göra vad jag personligen kunde för att på olika sätt engagera mig och utveckla metoder för en mer hållbar samhällsutveckling. Med mina politiska och organisatoriska erfarenheter i ryggsäcken blev det innovativa arbetet och utvecklingen av stiftelsen Det Naturliga Steget något som gav en kompass och styrka vid bildandet av Respect år 2000. Så, när jag nu får möjlighet att presentera Respects nya gemensamma satsning i ett nytt bolag – Respect Climate – tillsammans med världens största projektutvecklare – South Pole Carbon –  blir det ett ytterligare steg för att bidra till bättre kvalitet och effektivitet i klimatarbetet för en hållbar samhällsutveckling.

Det har nu gått över 12 år sedan mitt företag Respect tog de första stegen för att engagera företag att bli mer medvetna om hur man samspelar för att möta ett växande klimathot. Forskaren och den dåvarande medlemmen i FN:s klimatpanel (IPCC) Christian Azar på Chalmers bidrog med kunskapsuppbyggandet till det första aktionsprogrammet Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC). Margot Wallström, dåvarande Miljökommissionär bidrog till gruppens politiska samspel med företagen. Vi samlade företag som ville gå längre än business as usual. Här fanns Ikea:s vd Anders Dahlvig, The Body Shops och Respects ägare Gordon Roddick, Ben Cohen, ägare av Ben & Jerry’s, Interface Europas vd Rob Combs, Triodos Banks vd Peter Blom och Birka Energis vd Thomas Bruce, för att nämna några.

Inspelet till Respects första företagsprogram utvecklades med inspiration från USA. President Bush hade just tillträtt (2001). I en dialog med EPA (motsvarigheten till det svenska Naturvårdsverket) i Washington utvecklades idén till BLICC. Climate Leaders Program i USA startade inofficiellt 2001 och osäkerhet rådde om deras program skulle få något stöd från Bush-administrationen. Men de överlevde och vi arbetade tillsammans med World Resource Institute (WRI) de följande åren för att utveckla ett mätsystem för företag för att kunna leverera rapporter om deras växthusgaser. BLICC-programmet blev några av de första pionjärerna som ”roadtestade” de nya mätmetoderna med scope 1, 2 och 3. Jag minns hur väl våra BLICC-medlemmar argumenterade för att även arbeta med ett scope 4. Ikea föreslog då att vi skulle mäta företagens påverkan i samhället i form av transporter till och från butiker. Frågan om ett nytt scope 4 för WRI var dock för progressivt.

BLICC fick en stor betydelse både i Sverige och internationellt. Vi inspirerade EU och framförde krav på obligatorisk mätning av Växthusgaserna för företag. Tillsammans med World Resource Institute lanserades även GHG-protokollet inför berörda kinesiska myndigheter och organisationer.

För Respect var det första steget att utveckla Svante – ett klimatberäkningsprogram som underlättade för företag och organisationer att mäta och rapportera sitt klimatarbete. Fler svenska företag anslöt sig till BLICC och vi startade utvecklingsprogrammet –  Klimatneutrala företag – som samlade allt fler företag. Det första året resulterade i utsläppsminskningar på 30 %. Här visade företagen något som låg långt före den politiska sektorns lagstiftande insatser. Man sparade resurser och stärkte sina varumärken. Anställda kände stolthet och bidrog aktivt till arbetet.

Det oroar mig nu mycket att det blivit så mycket fokus på de fossila satsningar som till exempel Tar sand och Shell gas. Hotbilden växer fram med en ökad användning av våra begränsade vattenresurser och kemikalier. Det finns andra vägar att gå och investeringsprojekt saknas inte. Problemet är att regeringar runt om i världen inte satsar på investeringsprogram för förnyelsebar energi i tillräcklig utsträckning. Fortfarande utgör subventioner till fossila bränslen en ojämförligt stor andel i förhållande till förnyelsebar energi. Det borde vara ett obligatoriskt inslag i alla regeringskanslier och kommunregeringar att inrätta ett övergripande klimatprogram där investeringsprogram initieras och smart lagsiftning utvecklas till stöd för både sysselsättning och en aktiv klimatpolitik. Det är som sagt dags att gå över gränserna för traditionellt tänkande och traditionella organisationsformer.

Det saknas dock inte positiva händelser. Den svenska satsningen (sedan 2005 – oljekommissionen) – att bli mer oberoende från fossila bränslen, börjar nu ge resultat. Den förnyelsebara energin i Sverige uppgår nu till 51% av det totala energianvändandet. Att Sverige nått EU:s målsättning för 2020 redan i år är något som borde få flera att öppna upp ögonen. Trots att Sverige är ett litet land.

Klimaträttvisa med våra utvecklingsländer är något som Respect lyfte fram i samband med Köpenhamnsmötet. Gro Harlem Brundtland, Mary Robinson och Margot Wallström ledde vår delegation – Road to Copenhagen – för att visa på hur västvärlden kunde göra konkreta insatser i utvecklingsländerna. När vi nu ser hur utvecklingen ser ut – de första 30 miljarder dollarna har levererats – men det finns inga indikationer på hur man skall klara de utlovade miljarder dollarna årligen från 2020 som beslutades på Köpenhamnsmötet. Och det är i utvecklingsländer som insatserna behövs.

Respect började tidigt arbeta med projekt inom ramen för frivilliga åtaganden. Att Cap & Trade-systemet var en modell som kunde fungera för att få med finansmarknaden i klimatpolitiken såg vi som något positivt. I och med att den amerikanska kampanjen Acid Rain utvecklat en modell som också mobiliserade lokalbefolkningen insåg vi tidigt att handel med utsläppsrätter baserade på konkreta projekt skulle bli en del i verktygslådan för klimatarbetet i företagen. Vi ville också se till att lyfta fram hållbarhetsaspekterna som fanns med i Kyotoprotokollet och valde att arbeta nära WWF som utvecklat en guldstandard för lokala projekt. Trots att vi ser att kritik riktas mot handelssystemet med utsläppsrätter är det viktigt att stödja marknadsmodeller som ger utvecklingsländerna en starkare ställning. Fler projekt inom systemets frivilliga sektor kan  inspirera till förändringar inom de obligatoriska systemen som till exempel EUETS.

Sedan 2005 har över 4600 klimatprojekt inom ramen för FN, så kallade CDM-projekt (Clean Development Mechanism), implementerats och realiserats i 79 olika länder. De globala utsläppen har genom dessa projekt reducerats med mer än 1 miljard ton. Mer än 150 miljarder dollar i privata investeringar har genererats och gått till klimatprojekt under CDM.

Globala utsläpp som har reducerats via projekt som har realiserats utanför CDM uppgår till cirka 80 miljoner ton varav 45 % eller cirka 35 miljoner ton utgörs av projekt för förnybar energi.

Det är inom denna marknad Respect nu stärker sina insatser, tillsammans med ett av världens största projektutvecklingsföretag – South Pole som har över 300 kvalitetstarka projekt i 25 olika länder. Det betyder att Respect kan erbjuda ett bredare och mer omfattande utbud i hela Skandinavien. Genom det nya bolaget ökar också Respects internationella räckvidd.

Kaj Embren

21st Century management – Foxtrot, Samba eller Tango….

Skriv en kommentar
18 mars 2013 13:40

Två steg framåt och ett tillbaka. Min minnesbild från skoldansens grundsteg för foxtrot. Det var även något som dök upp i mitt samtal med Mats Lindgren efter att jag hade läst hans bok ”21st Century Management – Om ledarskap och innovation i en tänkande ekonomi”. Och det som fick mig att tänka på dansstegen var undertiteln – ”Making People Dance”. Givetvis var stegen två steg framåt och ett tillbaka något som kännetecknat mitt arbete med hållbart ledarskap de senaste 30 åren. Och nog har det varit en aldrig sinande ström av utmaningar… som lever i alla företag och organisationer. Så om det var foxtrot Mats tänkte på när han skrev var det en bra metafor. Men när jag fortsatte samtalen med Mats fanns det goda metaforer till både foxtrot, tango och samba.

Om jag fått välja själv hade jag föredragit sambarytmer. En inte helt fel slutsats då vi talar om behovet av innovation och engagemang. Med problemen framför oss behövs nog också ett inslag av tangons beslutsamhet och disciplin.

Ledarskap i en tid av post-industriell finanskris ställs inför utmaningar som kräver nytänkande. Vad Mats skriver i sin bok är att vi behöver en ekonomi baserad på tänkande. En ny faktor T som står för information, patent, idéer och produkter och tjänster av mänskligt tänkande. Enligt tradition talar vi om arbetskraft, kapital, råmaterial och även teknologi. Men det räcker inte för dagens ledarskap och management. Enligt Mats handlar ett tänkande ledarskap om att kunna ge kraft till människor att växa och coacha dem till att nå sina mål. Att inneha förmåga att lyssna och använda mentorskap som stöd. Men också ett utslagsgivande, modigt och att vara orädd att ta beslut som går emot sig själv som ledare, om det är nödvändigt. Ledarskapet, säger Mats, måste också vara innovativt och visionärt. Det handlar om kreativitet, tankar som lever och ifrågasätts. Och det måste vara framtidsorienterande och inspirerande där fokus sätts på perioden framåt för att inte fastna och förgöras av ett vardagligt problem.

Kan detta ge vägledning till diskussionen om vår tids stora fråga om ett hållbart samhälle och dess ledarskap? De senaste åren har frågan om hållbar utveckling växt sig allt starkare. Miljöfrågorna har kompletterats med ekonomiska och sociala frågeställningar och integrerats med varandra. I min intervju med Jim O’Toole, Professor från University of Denvers Daniels College of Business, drog han en slutsats från sina studier där företag som haft uttalade mål om hållbar utveckling och klart uttalade visioner och mål fallerat efter en tid då chefer och ledarskap förändrats.

Mål och vision om hållbar utveckling är inte hållbara om de inte förankras i det dagliga ledarskapet och dess management var en av Jim O’Tooles erfarenheter.

Det var också något som jag talade med Daniel Hendrix, vd på Interface Inc. (världens största tillverkare av mattor). Han har under mer än tio år lett Interface med ett klart uttalat hållbarhetsmål. Hans uppfattning är att frågan är så viktig att den måste leva i det vardagliga arbetet på företaget. Och det gäller hela den managementfilosofi som präglat arbetet på Interface. Framlidne Ray Anderson, som grundade företaget har givetvis varit betydelsefull som inspiratör och visionär i detta arbete. Och Ray Anderson omgav sig med ett nätverk bestående av bland andra Det Naturliga Stegets och Rocky Mountains Institutes ledande personer. Ett team av “guldstandard” då det gäller att titta framåt och utveckla ledarskapet för en hållbar utveckling.

Och i dag saknas verkligen inte visioner och verktyg för ett ledarskap där hållbar utveckling är fokus. Det Naturliga Stegets systemvillkor har underlättat för både enskilda ledare och företag att utveckla sin kompassriktning.

Global Compacts 10 principer hjälper företagen att placera företagets roll i FN:s målbild i fokus. Global Reporting Initiative (GRI) är en processmetod som steg för steg utvecklar positionen för företagets hållbarhetsmål. ISO certifierar en internationell standard med hållbarhet som målbild. Styrkort, indikatorer och upphandlingskriterier finns i olika former och är i dag verksamma i företagens verktygslåda. Och givetvis kan man bli omtalad av den mångfald av rankinglistor som finns världen över i dag.

Så nog borde det finnas anledning att ställa sina förhoppningar till det allt större antal företag som allt oftare stärker sina varumärken med värderingsfilosofi som baseras på en hållbar samhällsutveckling.

Och det är möjligt att det skulle underlätta för dagens ledare att bjuda upp till dans för att få företaget eller organisationen med sig att ändra beteende. En samba eller tango kan bli en bra metafor för stegen mot en hållbarare samhällsutveckling.

Kaj Embrén

 

 

Är det dags för en ny konsumentrörelse?

1 kommentar
26 februari 2013 09:26

Ett ökande antal människor, däribland jag själv, kräver mer av vad vi äter. De senaste veckornas hästköttsskandaler har återigen skapat diskussioner om trovärdighet inom livsmedelsindustrin. Är det inte kycklingar eller hästkött så handlar det om process-tillverkad mat och tillsatser. Nu handlar det mer om värderingar och etik i den industriella tillverkningen av livsmedel samt dess leverantörskedja.

Detta kommer att skaka om hela livsmedelsindustrin och debatteras flitigt.

I en artikel i New York Times förra veckan om beroendeframkallande skräpmat hittade jag fakta som skrämde mig.

– En av tre vuxna anses feta i dagens USA. Ett av fem barn och totalt 24 miljoner amerikaner lider av typ 2-diabetes, som ofta orsakas av dålig kost. Ytterligare 79 miljoner människor har pre-diabetes. Även gikt, en smärtsam form av artrit, en gång känd som ”den rike mannens sjukdom” (och för associationer till frosseri), drabbar nu åtta miljoner amerikaner.

Detta är inte bara ett problem för konsumenterna i Amerika. Användningen av antibiotika och tillsatser i matens produktionscykel är en viktig global fråga. Oavsett var i världen du bor kommer livsmedelsproducenter att använda genvägar för att öka sina vinster.

Detta är inte en hållbar utveckling.

Det är nog dags för både jordbruket och livsmedelsindustrin att öka takten i omställningen till ett hållbart samhälle. En samhällsutveckling där producenter och konsumenter skapar drivkraft med de ekonomiska, sociala och ekologiska värderingarna i affärsutvecklingens centrum.

För jordbruket, livsmedelsindustrin, detaljhandeln och andra aktörer i matvarubranschen handlar det om mångfald och komplexa system för global rättvisa, lokala och globala produktionsmetoder, konsumtionsmönster och klimatpåverkan. Livsmedelskedjan ger upphov till klimatpåverkan eftersom fossila bränslen används i samband med transporter, uppvärmning och konstgödselproduktion. Användningen av fossila bränslen bidrar till försurning, övergödning, storskalighet och specialisering. Detta utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.

Och i slutändan drar vi slutsatser om att maten och dess livscykel är hållbar…

Folkhälsan i Europa visar på allt fler överviktiga, ökade hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer. De senaste undersökningarna inom EU (World Health Organisation) visar på att mellan 30 och 70 % av den vuxna befolkningen anses vara överviktiga och mellan 10 och 30 % av den vuxna befolkningen klassas som feta.

Och när skolbarnens alltför låga näringsintag visas i undersökning efter undersökning undrar man hur den unga uppväxande generationen skall må om några år om inget händer…

Men kanske är det något som ändå är på väg att hända. När jag för första gången såg Jamie Olivers TED talk och förstod att amerikanska barn inte kunde tala om namnet på en tomat eller potatis blev jag givetvis förskräckt, men insåg också att Jamie hade en förmåga som folkupplysare och kunde påverka människors beteende positivt. Jag har sett de flesta av hans kampanjer i både England och USA på YouTube och förstår vilken förändringskraft han bär på.

Jag kom också att tänka på en resa jag gjorde till Japan för många år sedan, när jag besökte några lokala konsumentföreningar som framgångsrikt hade ändrat spelreglerna för inköp av grönsaker från lokala bönder. Deras lokala kooperativa HAN-grupper uppgår till mer än ett tusen och tillsammans har konsumentkooperationen i Japan mer än 11 miljoner medlemmar.

En av dessa grupper – Seikatsu Club – fick under 90-talet det alternativa Nobelpriset – Right Livelihood Award. Den Japanska modellen förändrade fundamentalt relationen mellan konsumenter och producenter på de lokala marknaderna.

Om vi tittar på marknaderna i England, som enligt min uppfattning har haft den kraftigaste lokala tillväxten av ekologiska produkter, kan man se att mjölkprodukter, frukt och grönsaker har de största marknadsandelarna (23-29%). 8 av 10 hushåll i England köpte ekologiska produkter under 2011. Leveranserna av ekologiska produkter direkt till hemmen och via internet ökade under 2011 med 7,2 % (till 167 miljoner pund).

År 2010 ökade den globala tillväxten av ekologiska produkter med 8,8 % och fortsätter kontinuerligt att öka, visar en studie som finansierats av Triodos Bank.

Och det saknas inte ekonomiska argument i denna utveckling. I en av Stockholm Läns Landstings undersökningar från 2009 – Vad kostar hållbara matvanor? – kom man fram till att livsmedelsutgifterna kunde sänkas med 5 600 kronor per person och år om konsumenten övergår till att äta mer hållbart.

Varför inte investera i lokala kök där skolor, servicehus och förskolor samverkar? Det är hög tid att minska transporterna och utveckla samarbetet med lokala matproducenter som kan erbjuda rena och oförfalskade matvaror som devisen som en gång drev konsumentkooperationen framåt.

En naturlig utmaning som borde attrahera en ”slumrande” konsumentkooperation.

Vågar ni anta utmaningen?

Kaj Embrén

Statligt ägande – men på vems uppdrag?

1 kommentar
6 februari 2013 08:03

Några av de dominerande statliga svenska företagen inom telekom- och energisektorerna, TeliaSonera (37% Statens ägarandel idag) och Vattenfall , har under en längre tid varit hårt ansatta för sitt agerande på marknaden. Kritiken har en tydlig koppling till etik och hållbar utveckling. TeliaSoneras agerande slutade med att vd:n Lars Nyberg och även delar av styrelsen fick gå. Vattenfall försökte stärka sitt varumärke inom klimatområdet (2009, under Lars G Josefssons tid som VD) samtidigt som man gjorde stora investeringar i den hårt kritiserade kolsektorn. Detta ledde fram till ett byte av vd och en ny diskussion om statens roll som ägare.

Om man ser detta utifrån de senaste årens samhällsutveckling och företagsledares syn och attityder till hållbar utveckling så undrar man om den svenska staten som ägare inte har förstått vad som menas med ledarskap i en hållbar samhällsutveckling. När nu omvärlden tittar på Norden, och Sverige i synnerhet, borde den statliga företagssektorn haft en bättre profil att visa upp för omvärlden.

Synen på hållbar utveckling har en global utmaning i sig och den handlar om alla typer av företag och särskilt hur ledarskapet hanterar begreppet. En allt större majoritet av vd:ar bekänner sig till ett större ansvar vad gäller sin roll i samhällsutvecklingen. Större samhällsansvar artikuleras oavsett om man är i Davos eller svarar på undersökningar från konsultfirmor som PWC, McKinsey eller Ernst & Young.

När jag för några veckor sedan samtalade med Jim O’Toole, professor inom Business Ethics i San Fransisco, uttryckte han behovet av ett mer långsiktigt tänkande inom företagens affärsverksamhet. Jim var oroad av ett otydligt ägande och en dåligt förankrad policy i företagens ledarskap. Särskilt över tid, då ledare byts ut och nya business-strategier leder till andra förhållningsätt och prioriteringar.

Ofta är företag med stark värderingsgrund till exempel familjeföretag eller kooperativa företag där värderingar är fast förankrade och lever under en längre tid. Vad staten som ägare har för syn är ofta oklar och förändras över tid beroende på vilken politisk vilja som råder i ägargruppen. Det finns i de svenska statliga ägarriktlinjerna att agera utifrån både OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact. Svenska statliga företag har att rapportera utifrån Global Reporting Initiatives (GRI) om hur man agerar inom området hållbar utveckling. I fallet TeliaSonera kan man dock konstatera att gapet mellan policy och praktisk verklighet är onekligen stort. Även om det finns positiva tecken hos flera av de statliga företagen så har Finansmarknads minister Peter Norman en betydelsefull roll att driva ägarfrågan och statens roll och syn på Hållbar Utveckling.

Vi ser privata företagsledare som uttrycker sig tydligt i samhällsfrågor, till exempel när Karl-Johan Persson, H&M:s vd i New York Times säger att deras stora vattenberoende lett fram till ett mer långsiktigt förhållande i hela deras värdekedja och att man tar samhällsansvar ända ut i leverantörsledet. Exempel som detta är i dag mer regel än undantag då man tittar på företag som Levi’s, Nike, Unilever, P&G eller andra stora multinationella företag.

Men frågan om hållbar utveckling och samhällsansvar i ledarskapet inom all företagsverksamhet är inte någon dagslända, utan måste “leva” i företaget och vara en del i all verksamhet ända ut i företagets underleverantörsystem oavsett ägarform.

Jag fick själv uppleva hur mitt företag Respect arbetat under mer än 10 år med företagsstrategier där frågor om hållbart ledarskap stått i förgrunden. Erfarenheterna från The Body Shop i vår ägargrupp var betydelsefull. Det ledde fram till ett banbrytande arbete med företagens ansvar inom ramen för Business Leaders Initiative on Human Rights (BLIHR) där ett 15-tal av världens största varumärken deltog, bland andra Ericsson och ABB. Här lades en grund för både ägarpolicy och management som TeliaSonera skulle haft stor nytta av idag. Och som Professor Jim O´Toole också uttryckte i min intervju om ledarskap och hållbar utveckling – frågorna måste bli en del i det dagliga arbetet i företagets hela affärsverksamhet och långsiktigt förankras. Policy måste alltid förankras, implementeras och följas upp kontinuerligt.

Och nog borde det vara hög tid för de statliga svenska företagen att träda fram i ljuset och bli en förebild. Eller är det för mycket begärt när man talar om The Northern Light?

Kaj Embrén

Från Cavern till Las Vegas

Skriv en kommentar
20 januari 2013 23:01

Det händer att jag på min blogg (http://www.kajembren) då och då tar upp kulturella teman som känns angelägna. Har tidigare bla skrivit om bandet Banda Billili som levt och tillbringat nätterna på huvudstadens (Kinhasa) gator och som skapat en musik som förenar känsla rytm och mening. Även i bakgårdarnas Rio har jag fått uppleva känslan av sammanhållning och livsbejakande rytmer med mening. Musikens roll var något som jag fick uppleva i mitt egen Folkets hus förening i Orminge (Stockholm)där jag hade förmånen att få vara ordförande under några år och som i nästa vecka börjar fira sitt 30 års jubileum. Under några år under 90-talet fanns det i Orminge –  5 rockband per tusen innevånare.  Och visst är musiken en grundbult i all vår samhällsutveckling. När den är som bäst förenar den både rytm, känsla och budskap. Det var också något som jag fått uppleva då jag besökte Cavern i Liverpool förra året och dansade till tonerna av The Beatles, som var något av min och mångas livsglädje under många uppväxtår. Och i början 2013 året så tog jag mig tid att närma mig The Beatles dagar genom att besöka Las Vegas där Circus Solei tillsammans med Paul och Ringo samt fruar och familjer skapat musikcirkusen LOVE. Det blev för mig något som tillförde en ytterligare dimension på The Beatles storhet. Fyra grabbar från arbetarkvarteren i Liverpool som tog med sig både känsla, rytm och mening genom livet och spred sin musik och som har känslomässigt nått in i alla generationer.  Paul McCartney och Ringo Star uttrycker i den utmärkta dokumentärer om LOVE – vi var rätt duktiga, men utan hårt arbete och kreativitet hade vi aldrig lyckats när sett föreställningen LOVE. Och nog är LOVE föreställningen ett av de bästa som skapats i nutid och ett bra exempel på The Beatles storhet. Hyr den eller köp den på ITUNES om du inte har möjlighet att själva åka till Las Vegas.

Kaj Embrén

 

Bankrupting Nature

Skriv en kommentar
15 januari 2013 13:05

Med åren har jag haft många samtal om nödvändigheten av en större förnyelse inom den politiska sektorn. Det har inte räckt med ett miljöparti för att ändra färdriktningen. Utmaningen är större än så.

Anders Wijkman och Johan Rockström har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit de utmaningar som vi medborgare står inför i deras nya bok Bankrupting Nature – en bok som borde läsas och diskuteras på de politiska ledarsidorna världen över. Kombinationen mellan politikern Anders Wijkman och forskaren Johan Rockström gör detta ämne än mer intressant.

Anders Wijkman som har nu passerat igenom flera politiska partier och varit verksam på både nationell och europeisk nivå. Hans erfarenheter är viktiga att ta vara på när man skall diskutera den politiska sektorns roll i samhällsbygget. Johan Rockströms forskarkunskap och kompetens har nått ut och inspirerat  personer inom både politik och näringsliv i Sverige och Internationellt.

Jag har på min bloggsida skrivit och intervjuat personer som legat i framkant då det gäller diskussionen om en Global Hållbar samhällsutveckling. Och när det gäller förändringar i samhällsutvecklingen så handlar det också om ledarskap i gränslandet mellan näringsliv och politik.

Om vi står för en av de största globala kriserna som världen upplevt – varför hittar vi så få politiker som med glöd och engagemang ger sig in och försöker hitta lösningar på krisen som är långsiktigt hållbara? Är det som Anders Wijkman säger i sin intervju att politiker agera utifrån – som det vore ett  kortsiktigt aktieägarperspektiv och som handlar enbart om nästa val och inte utifrån en mer långsiktig samhällsbyggar roll.

Och nog är det så man kan avläsa den nuvarande utvecklingen. Men, om vi tittar i backspegeln och lyfter fram hur vi skandinaver byggde välfärdstaten. På den tiden fanns en djupgående samhällskris, men också ett genuint entreprenörskap. Här utvecklades en långsiktig politik i samspel mellan företag, fackliga organisationer och regeringar. Och här fanns konsensus kring ekonomi och sociala värden. Här lades grunden för den modell som utgjorde grundstommen i början av välfärdsbygget. Regeringen utvecklade industriprogram med investeringar inom nyckelområden, solidariska lönepolitiken skapades, utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken byggdes upp i dialog med den tidens starka intressenter – näringslivet och de fackliga organisationerna.

I dag ser utmaningarna inte ut som förr. Samhällskrisen är kännbar och kanske än djupare för att den är global. Klimatkrisen och miljöfrågorna har inga nationsgränser. Vi borde dock lära av det historiska välfärdsbygget från 30-talets krisår. Vi måste som medborgare ta oss an de nya utmaningar och involvera fler och nya intressenterna i en politisk dialog för global hållbar samhällsutveckling.

Så låt oss därför koncentrera oss på det politiska ledarskapet och dess roll för att börja mer strategiskt arbeta med långsiktiga hållbara växtkrafter i den nuvarande samhällsutveckling. Det är då främst tre områden som borde står högst upp på dagordningen i det politiska samtalet, både i Sverige och internationellt.

Millenium Developing Goals 

- 8 mätbara mål som skall bygga en bättre relationen mellan utvecklingsländer och välfärdstaterna. En nödvändig global utmaning som bör riktas till inte bara regeringar utan även näringsliv, organisationer och kommuner.

Hållbar Stadsutveckling

– Om det är några som skall frigöra oss från dödläget i klimatförhandlingarna så är det städer och regioner. Borgmästare världen över har en utmärkt möjlighet att bli den opinionsbildande grupp som kan få de nationella regeringarna till ett ändrat beteende. Varför inte lära från Seattles Borgmästare, Mike McGinn som i december föreslog att kommuns pensionsfond skall skära ner sina 150 miljoner (SEK) investering i Chevron och ExxonMobil och andra olje och gasföretag till förmån för ett långsiktig hållbart investeringsprogram.

Low carbon economy

– Även om den ekonomiska krisen i Europa lagt en hämsko över utvecklingen och investeringarna inom den gröna energin minskat från 280 miljarder USD till 250 miljarder USD 2012 så visar det på en tillväxtsektor som är ledande i de ekonomiska långsiktiga investeringsprogrammen inom EU och andra delar av världen. Och varför inte använda våra pensionsfonder till att investera mer långsiktigt hållbart.

Det är inom dessa tre områden som vi skall kraftsamla samhällets nya stakeholders från näringslivet och dess organisationer. Frivilliga organisationer och volontärer. Entreprenörerna och samhällsbyggarna. Och tillsammans med kommuner och regioner skapar vi den nya mötesplatsen för drivkraft för en hållbar samhällsutveckling – lokalt drivkraft med en global arena.

Kaj Embrén

Sömnlösa nätter i Portugal

Skriv en kommentar
13 december 2012 18:44

De flesta har nog sett att vi har fått allt fler turistbussar i stadstrafiken och på turistorterna. Jag fick anledning att närmare fundera på turistbussarnas regionala hubbar i Portugal för några veckor sedan.

Att ständigt bli väckt vid tretiden på natten av tomgångskörning av bussar bakom mitt hotell var inte vad jag hade väntat mig. Jag gick därför ner till busscentralen bakom hotellet och pratade med en av busschaufförerna. Några restriktioner gällande tomgångskörning var det inte tal om och ej heller några riktlinjer för busschaufförerna enligt min lokala källa.

Förklaringen till att bussarna ständigt hade motorerna igång i väntan på att passagerarna skulle gå ombord var enkel. Bussens luftkonditionering satt högst på agendan. Jag passerade väntsalen och såg även alla miljöcertifikat som prydde väggarna…

Frågorna väckte mitt intresse när jag såg de kartor som beskrev det regionala bussnätverket och förstod att det såg likadant ut på samtliga busscentraler. Lägg dessutom till situationen med de cirka 300 000 turistbussar (enligt statistik från EU 2009) och andra bussar som väntar på passagerare som skall transporteras regionalt, nationellt och internationellt från busscentralen.

Tänk efter – om en vanlig dieselbuss (5 % RME) står still och väntar med motorn igång 1 timme per dag så drar den 2 liter bränsle och släpper ut 5,4 kg Co2 per timme. Kostnaden blir cirka 12 kr per liter. Effekten blir skrämmande om man räknar på de ca 300 000 bussar som kör runt i Europa i dag. 1600 ton om dagen och en bränslekostnad på nästa 1 miljon EUR om dagen.

Detta borde få fler än mig att fundera på alternativ till denna utveckling. Hemkommen från min turistresa begav jag mig till en annan transporthub – nämligen Arlanda Airport i utkanten av Stockholm, Sverige.

Hur var det ställt med uppställningsplatserna för flygplanen där de står och väntar på att passagerarna skall gå ombord. Se där. Problemet var löst med hjälp av flygplatsens District Heating and Cooling system – fjärrvärme. En intressant utveckling sedan Arlanda Airport tagit fram världens största energilager, det vill säga – akvifären för kyl- och värmeförsörjning. Den hade varit i drift sedan sommaren 2009.

Givetvis borde alla transporthubbar gå igenom sina utsläppsnivåer och se vilka tekniska lösningar som står till buds. Alla busstationer eller för den delen flygplatser eller andra uppställningsplatser borde känna till att det finns tekniska lösningar som snabbt borde kunna vara på plats. Har man inte en anslutning med District Heating and Cooling så finns det el att ansluta till bussar på de flesta platser – något att tänka på för busstillverkarna. Och även EU Smart High level Group som har funderingar kring coach tourism i Europa. (länk)

Och när jag cyklande tar mig hem och passerar över Slottsbacken vid Stockholms slott och ser alla turistbussar som där står med motorn igång för att ge bekvämlighet för resenärerna undrar jag varför vi inte kommit längre i miljöhuvudstaden Stockholm. När får vi se Stockholm stad erbjuda några av de 300 000 turistbussar som åker runt i Europa parkeringsplatser för turistbussar med elstolpar som kan driva luftkonditionering oavsett om det är fråga om värme eller kyla?

 

Kaj Embrén

God natt Doha – dags att skapa något nytt!

1 kommentar
22 november 2012 15:54

Varför ska vi ställa något hopp till de nationella regeringarna som snart återigen samlas för att förhandla om ett internationellt klimatavtal. Det är ett slöseri med pengar att skicka mer än 10.000 förhandlare till Doha och därtill skapa falska förhoppningar om att ett avtal är på gång. Det är dags att skapa en parallell förhandling mellan städernas ledare i Kina, Indien, USA, Sydamerika, Australien och Europa samt investerare  - då kommer vi att se resultat.

Nationella regeringar har visat att de inte har vad som krävs för att möta de globala utmaningar som klimatförändringen och fortsätter med sin policy med en ohållbar användning av vår planets resurser. Med en pågående lågkonjunktur med åtstramningar har kortsiktiga nationella regeringar hittills visat sig vara oförmögna att hantera frågor om hållbar utveckling.

Inom arenan för hållbar utveckling så fortsätter dock arbetet och vi ser nu antydan till en monumental förändring. Detta ger nya aktörer som tar position och skapar nya möjligheter. Gamla infrastruktur ersätts av nya som är bättre effektivare utformade för att klara de utmaningar som finns i våra städer och regioner.

Vi borde sluta rikta vår uppmärksamhet och frustrationer på impotenta regeringar. Istället måste vi fokusera på mer lokala modeller som sjuder underifrån som mer borde påverka och inspirera nationella aktörer till större insatser.

Större engagemang och utveckling av lokala och internationella nätverk har lett ett bredare spektrum av aktörer som engagerar sig för en hållbar samhällsutveckling, både inom och utanför marknaden. Samlingsnamnet för detta är oftast ”Hållbara städer”, men som vi säger i Sverige, ”ett kärt barn har många namn.”

Under de senaste fem åren har vi sett flera nya starka internationella nätverk som har sina ursprung bland medborgare, företag, organisationer, kommuner och regioner. För att få en större förståelse för detta fenomen så kartlade jag några av de aktörer som nu finns –  nätverk för städers och regioners utveckling  - Läs mer i rapporten

Men frågan inför Doha är nu – var är de modiga borgmästarna som vågar stiga fram?

Stockholm den 22 November 2012

Kaj Embrén

Mer än en Droppe Vatten

Skriv en kommentar
24 oktober 2012 14:35

Likt ett strilande regns intensitet påverkas vi allt mer av vattnets roll i samhällsutvecklingen. Och då räcker inte att söka skydd bakom med ett paraply. Med befolkningstillväxt, urbanisering och klimatförändringar förändras problembilden. Översvämningar, konflikter om resurser och oljeutvinning i Antartic, hälsan, maten, utsläpp i sjöar och hav för att sätta fingret på några av områdena.

Och givetvis berör vattenfrågan oss olika beroende på var vi bor och vår roll som samhällsmedborgare. Min utgångspunkt har alltid varit att vi alla har en roll att medverka som aktiva samhällsmedborgare och bidra i samhällsutvecklingen på ett sätt som minimerar de problem som vi står inför. Vi vill givetvis se resultat av våra insatser och att engagemanget leder till förbättringar.

I Sverige, har vi, i de flesta landsändar, alltid haft en god tillgång på sötvattenråvaran. En god tillgång påvatten – men däremot är det värre med vattenkvaliteten – idag är det nästan hälften av de svenska vattenförekomsterna som inte klarar god vattenkvalitet.

Tidigt utvecklades en vatteninfrastruktur som klarade en säker distribution till hushållen, bra dricksvattenkvalitet och som sedan löpande utvecklats för att klara allt högre krav för  avlopps- rening-och återvinning av restprodukter och  biogas. . I en videointervju som jag nyligen gjorde med Lena Söderberg, VD för Svenskt Vatten så nämner hon att ledningsnätet i Sverige idag för att transportera det till och från  konsumenterna är så långt att det räcker 4 varv runt ekvatorn. - I Sverige så måste såväl samhället i stort och de lokala vatten- och reningsverken anpassas för att hantera de ökade föroreningar som klimatförändringarna och kemikaliesamhället för med sig.

För att klara framtida god vattenkvalitet när det gäller kemikalier är det viktigt att framhålla att avloppsvatten med mindre farliga kemikalier till reningsverken är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar, vattendrag och hav – och bättre restprodukter. Det behövs en tuffare kemikalielagstiftning, de kemikalier som används brett i samhället kommer alltid att läcka till vattenmiljön.

- De pågående Hållbara Stadsutvecklingsprojekten behöver också den teknikerfarenhet, kompetens och kunskap om regn, översvämningar  och dagvatten som finns  hos de svenska vattentjänstföretagen säger Lena Söderberg

Klimatfrågan gör sig påmind som tropiska regnoväder på allt fler orter i både Sverige och övriga Europa och då förändras perspektiven. Det ställer nya krav både på lagstiftarna och medborgarna. Men frågan är om dagens politiker, näringsliv och organisationer har tillräcklig insikt för att möta de nya utmaningarna.

Låt mig nämna några aktuell exempel som borde vara en del av den aktuella agenda

Världens stadsbefolkning ökar snabbt och enligt FN så kommer andelen som bor i städer uppgå till 60 procent år 2030. I en nyligen publicerad rapport så ställer man ställer man större krav på städernas planerare att väga in den biologiska mångfalden. I rapporten framhålls hur grönområden utför viktiga ekosystemtjänster och bla absorberar koldioxid från luften och förbättrar luftkvaliteten. Data från bla Storbritannien visar att en 10 procentig ökning av träd (trädkronor/canopy) i städer kan resultera i en sänkning av den omgivande temperaturen 3-4 grader C. Med rent vatten i både sjöar och vattendrag runt våra städer stärker vi den biologiska mångfalden. Och glöm inte – städernas befolkningstillväxt kan utgöra en viktig ekonomisk, ekologisk och social resurs och ett centra för positiv tillväxt.

Nya bostadsområden som går under benämningen Hållbara Städer växer fram både i Sverige och internationellt. En utveckling som givetvis är av stort intresse och som oftast har en övergripande synsätt och samordnar energi och sophantering liksom vattenrening och transporter.  MEN, många av projekten ligger i havsnära miljöer, men endast någon meter över havsytan. Frågan som  givetvis måste ställas och de handlar om effekterna från klimatförändringar de kommande åren. Bostadsområden som har en livslängd på över 100 år……

I samtal med Anita Roddick i samband med hon gav ut boken Trouble Water 2004 pratade vi om företagens ansvar i vattenfrågan. Boken är fortfarande mycket läsvärd. Då handlade våra diskussionerna framförallt om hur The Body Shop kunde minska sin vattenanvändning i produkterna och påverka i företagets underleverantörssystem. Men samtalen handlade också om företagsrollen som samhällspåverkare. Klimatfrågan är ett exempel – problemet med för mycket vatten – handlade för Anita om katastroferna i Bangladesh, Sri Lanka, Nepal, Indien, Kina och Pakistan.

Även om många företag idag är mycket mer samhällsengagerade än 2004 så står Anita Roddick fortfarande som föregångare som opinionsbilande samhällsförändrare inom den privata företagssektorn.

I mitt perspektiv så ligger klimatfrågans långsiktiga lösning ligger framförallt i hur vi klara övergången till ett mer fossiloberoende samhälle. Vi börjar se allt mer av gröna tekniska lösningar som kan skalas upp allt mer och steg för steg göra oss mer oberoende och ersätta oljan med en effektivare energianvändning och förnyelsebar energi.

Men, samtidigt börjar det drar ihop sig till en allt mer spänt stormaktspel både när det gäller vatten och energiråvaran olja –  i Nord Europa så handlar det givetvis om Grönlandsområdet – Arctic. Den globala uppvärmningen går allt snabbare, isberg smälter, frågor om påverkan av den biologiska mångfalden, golfströmmens flöden får allt svårare att göra sig gällande när världens makthavare positionerar sig för att utvinna mer olja när isen smälter. Man borrar djupare och riskerna för naturkatastrofer likt Mexikanska Gulfen och Exxon Valdez börjar göra sig påminda.

Även om vi i Sverige kan betraktas som en liten nation i sammanhanget så är ändå Sverige fn är ordförande i Arctic Council till och med 2013. Varför inte börja agera mer kraftfullt tillsammans med andra länder i Europa.  Jag tror inte någon vill se olja flyta på vattnet eller förstöra den biologiska mångfalden, golfströmmen att ändra riktning eller skapa en ytterligare militär upprustning i vattnen kring Grönland. Dags att agera Sverige !

Kaj Embren

- Följ på Twitter – @KajEmbren

 

 

 

Hammarby Sjöstad: nästa steg

1 kommentar
26 september 2012 15:32

Det finns många sätt att utveckla konceptet hållbara städer. Som jag diskuterade i mitt förra inlägg, visade OS i London hur en stad kan mobilisera och stärka hållbarhetsaspekter.

I Sverige har vi exemplet Hammarby Sjöstad. Ett ”nej” till OS i Stockholm 2004 blev den drivande kraften och byggstarten för en ny stad i stället för den planerade OS-byn.. Området blev slutligen det så kallade Stockholm Hammarby Sjöstad, ett ledande exempel på hållbar utveckling i världen.

Detta område ingår nu i en ny utvecklingsfas. Den som leder detta arbete är den förre finansministern, Allan Larsson. Som boende i området leder han nu Hammarby Sjöstad 2020, ett kluster av aktörer – företag, forskningsinstitutioner, miljförvaltning och näringslivskontor.

Jag träffar Allan Larsson i Hammarby Sjöstad en höstdag då solen speglar sig i vattenytan och lyser upp stadsdelens fasader. – Hammarby Sjöstad är för mig svaret på många av våra framtidsutmaningar. Och det syns bland annat på det stora internationella intresset. , Cirka 7000 besökare från ett 30-tal länder under 2011, med Kina, Japan och Frankrike som de mest frekventa.

– Allt har inte blivit perfekt och det behöver rättas till. Men samtidigt vill vi  höja ambitionerna ytterligare och komplettera med nya satsningar för att även 2020 ska vara en förebild för hållbart stadsbyggande.

– Vi skall nu sänka energiförbrukningen i byggnaderna till under 100 kWh/kvm. Vi har gjort en kartläggning som visar vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. En handlingsplan diskuteras med de bostadskooperativa föreningarna i områdetfortsätter Allan Larsson. Vi diskuterar med ABB, Fortum och KTH att etablera så kallade smarta nät för att förbättre energi effektiviteten.

Begrepp som smarta nät och hållbara transporter återkommer i alla resonemang kring nästa utvecklingssteg. Allan Larssons fokus ligger på hållbar elproduktion. Energiförlusterna i en förbränningsmotor är 70 % jämfört med 10 % i en elmotor.

– Vi behöver snabbt bygga om hela vår fordonspark med bilar, bussar, båtar och lastfordon. Därför  vill vi nu tillsammans med Volvo och Vattenfall etablera  Sveriges första busslinje.   Med den här nya teknologin reduceras energiförbrukningen med 65 % och utsläppet av växthusgaser (koldioxid) reduceras med 75 % jämfört med  en vanlig biogasbuss, berättar Allan Larsson.

Samtalet om fordonsparken fick mig att minnas min intervju med Swedavias VD, Torborg Chetkovic, som höll fram betydelsen att ha hela fordonsparken i åtanke när vi planerar. Swedavia ser även sin del i den hållbara stadens nätverk av transporter och blir därför en viktig länk i denna dialog. Med ansvar för elva flygplatser i Sverige har Swedavia en mycket viktig funktion att fylla för att etablera effektiva och smarta transportlösningar för stadens hållbara utveckling. Swedavia kan också redovisa resultat – arbetet med energi-och klimatfrågor har lett till att man minskade sina koldioxidutsläpp med 60 % under perioden 2005-2011. Nu siktar man på att bli en nollutsläppare av fossil koldioxid till 2020. Genom sitt arbete har man fått stort internationellt erkännande både i Europa och i andra delar av världen. Ett samspel med Hammarby Sjöstads utvecklingsprogram skulle ge ny näring åt dialogen om stadens hållbara transportnät.

Enligt Charles Secrett, senior rådgivare på Respect och den som utvecklat Londons hållbara stadsprogram, satsas allt mer på smarta och intelligenta energinät och de ledande aktörerna finns i Kina, Europa och USA. Men det är framförallt investeringarna inom transportsektorn som ökar. Han ser allt mer flexibla och mobila transportmöjligheter i stadsutvecklingen.

Charles Secrett framhåller Siemens som en av de ledande aktörerna. De har arbetat under flera år med utvecklingen – från smarta hem till smarta städer – hur processorer, sensorer och nätverksanslutningar inbäddade i vardagsföremål kan ta kontroll över byggnader och utnyttja de urbana miljöerna maximalt. På företagets forskningscenter, Siemens Campus, berättar Charles Secrett om en fullt utrustad bostad och fastighet med intelligent styrning av byggnadens kommunikationscentral och multimediateknik. En levande testverkstad som jag också hör Allan Larsson berätta om för Hammarby Sjöstad 2020.

Återvinningsystemet i Hammarby Sjöstad, baserat på sosug, är en internationell förebild för stadsbyggare och miljöplanerare.  Här arbetar aktörer som Envac och kommunen tillsammans för att effektivisera sophanteringen inom projektet Återvinning 3.0.

Och en av de mer spännande delarna i Hammarby Sjöstads nästa utvecklingsteg är den så kallad demoplattform för Informations- och kommunikationsteknik som utvecklas i samarbete med välkända operatörer som bland andra Ericsson, Telia och Tekniska Högskolan. Frågan är hur morgondagens information utvecklas när läsarna väljer bort de tryckta tidningarna.

Allan Larsson avslutar med att tala om Hammarby Sjöstads 2020-program – ElecTriCity – ett levande laboratorium – som blir en demoplats för elbilar, laddstationer, bilpooler och hyrbilar och så kallade show rooms för smarta nät och hållbar energi.

Jag ser i Allan Larssons papper att han har en demoskiss på en satsning på en skidtunnel och en inomhusskidbacke i området. Kultursatsning i samarbete med Metropolitan Operan. Och när jag lämnar Allan denna höstdag tar jag med mig några ord som jag alltid kopplat ihop med honom – inspiration, engagemang och entreprenörskap. Ett bra kännetecken för en samhällsförbättrare och pensionär.

Kaj Embrén

 

Läs mer om seminariet organiserat av Swedavia (Oktober 10): Ett klimatarbete för ökad tillgänglighet

Läs Charles Secretts artikel ”From Smart Gizmos To Smart Cities … And Beyond” (fulltext).
Läs min forskning på det internationella nätverket för hållbara städer.

Följ mig på Twitter och på Facebook.

 

Läs Miljöaktuellts nyhetsbrev gratis!

Beställ direkt



Följ Miljöaktuellt på Twitter

Lästipset från Miljöaktuellt

Magasinet Miljöaktuellt

MILJÖAKTUELLT 4/2013 ÄR UTE NU
  • Lena Ek om framgången med det internationella klimatavtalet
  • Framtidskommissionen: Så fick prestigeprojektet pyspunka
  • Tema: Certifiering och redovisning
  • Tio år senare: Biståndsbeslutet som glömdes bort
  • Hållbar upphandling: Gemensamt system ska skärpa uppföljningen

... plus mycket annat!

Matnyttigt för miljöproffs

NYTT I M-PLUS NR 6
  • Kommissionen föreslår höjda csr-krav
  • Så ska skyddad skog förvaltas
  • Certifierade installatörer nytt grepp för energismarta hus
  • MSR uppdaterar krav på måltidstjänster
  • Forskare oroas av minskande ålgräsängar
  • Kritik från Riksrevisionen gav blygsam effekt
  • Dagvattenmiss upphäver detaljplan
  • Expertkommentar: Rekordhög företagsbot, men vd går fri


... plus mycket annat!

Prenumerera på M-plus
Köp ett nummer i IDG Shop

Adtech Synpunkter på sajten? Kontakta sajtansvarig: Jon Röhne | Kontakta MiljöAktuellt | Om cookies, personuppgifter & copyright
Karlbergsv. 77 106 78 Stockholm Tel: 08-453 60 00 Karta | Copyright © 1996-2011 International Data Group