Hållbar kapitalism? 2 – i gränslandet mellan politik och näringsliv

Skriv en kommentar
6 februari 2012 15:38

Det finns ett allt större intresse att diskutera den systemkris som berör många olika områden i dagens globala verklighet.

- Vår planets begränsade möjlighet att växa hållbart. Vi skulle idag behöva mellan 1,3 till 1,5 jordklot för att möta dagens resursbehov (Global Footprint Network)

- Vi ser hur spekulativt kapital har använts när behoven av investeringar miljö, vård och omsorg samt fattigdomsbekämpning borde stå i centrum.

- Kapital med hållbarhetskriterier behöver investeras på områden som i allt större grad påverkar vår livskvalité tex  mat, hälsa och kemikalier.

Så det är inte enbart en fråga om en kris i det kapitalistiska systemet. Krisen sträcker sig längre än så.

Minnena är starka från tiden då jag träffade Karl-Henrik Robert tillsammans med Per-Uno Alm från Det Naturliga steget för 20 år sedan. Det var just före den första Rio konferensen 1992. Det Naturliga Stegets fyra systemvillkor blev de första verktygen för att närmare förstå spelreglerna för morgondagens företagande och sätta det i relation till vår gemensamma planet. Mycket har hänt sedan dess med företag som steg för steg har positionerar sig genom rapporteringssystem, certifieringar och som aktivt kommunicerar hållbarhetsfrågorna internt och externt.

Men det är dags att återknyta till den mer principiella diskussion som handlar om ett system i djupare kris kopplat till tillväxtfrågorna. Frågan är: hur utvecklas ett affärstänkande, i praktiken, som integrerar ekonomi, ekologi och sociala värderingar i ett samhällsperspektiv. En företagsledare som tidigt förstod detta var Leif Johansson. Som VD på Electrolux, var han en av de första i Sverige som tog till sig Naturliga Stegets systemvillkoren som grund för att förändra företagets affärsstrategi och därigenom också sätta sin företagsledarroll i ett tydligt samhällsperspektiv.

Möten med Gordon och Anita Roddick under tiden med det Naturliga Steget blev också starten för Respect som ett värderingsbaserat konsultföretag.  Systemvillkoren blev en naturlig utgångspunkt liksom The Body Shops affärstänkande. Det blev många inspirerande möten, bland annat med den framlidne Interface-ägaren Ray Anderson, en av de första gröna industrialisterna i USA.

I vårt team ingick också Tom Cannon, rådgivare till den dåvarande engelska regeringen i hållbarhetsfrågor och den som skrev den första långsiktiga hållbarhetsstrategin för en regering.

Givetvis var kritiken mot den pågående samhällsutvecklingen en grund för oss. Kärnan var framförallt frågan om hur företagen på marknaden tog till sig samhällsfrågorna ur ett företagsperspektiv.

Det gällde att förstå och utveckla verktyg för hur ekonomi, ekologi och sociala frågor integrerades i ett affärstänkande. Men för oss i Respect så var det också frågan om att förnya samhällsdialogen utifrån nya problem och utmaningar. En ny typ av dialog krävdes för detta. Därför samlade vi företag i nya intressentmodeller som inte handlade om de gamla strukturernas sektorstänkande inriktat på att få regeringar att minimera lagstiftningen och avreglera.  Istället handlade dialogen om hur regeringar kunde förstå och samarbeta med de företag som tog ett större samhällsansvar och ville ha en hållbar tillväxt.

Klimatfrågan blev en av Respects första stora satsningsområden och tillsammans med Ikea, med den dåvarande VD:n Anders Dahlvig, lade vi grunden för en ny form av intressentdialog som idag är mer regel än undantag. Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC) bildade modell för många nya nätverk under 90-talet. När Rockerfeller Brother Foundation bildade The Climate Group så var Respects nätverksarbete föregångsmodellen.

Mänskliga Rättigheter blev den andra stora hållbarhetsfrågan för oss.John Morrison kom från The Body Shops affärsteam och blev den som tillsammans med Mary Robinson, tidigare FN-kommissionär för Mänskliga Rättigheter och Irlands president, utvecklade ett nytt företagsnätverk efter Respects BLICC program som förebild. Världens 12 mest omnämnda multinationella företag ingick i nätverket Business Leaders Initiative on Human Rights (BLIHR).

I det internationella samarbetet blev hållbarhetsfrågorna ett allt viktigare inslag med stora projekt som Global Compact, Global Reporting Initiative och World Resources Institute. Principer, policies och verktyg utvecklades också snabbt.

Men givetvis passerade denna tid inte utan hårda diskussioner om mål och medel som gav upphov till diskussioner om bl a fackets roll i företag med starka ägare.

Ray Anderson, Gordon och Anita Roddick var mycket tveksamma till att låta facket få för stort inflytande och rätten till kollektivavtal var alltid under diskussion. Rädslan från deras sida var främst att facket oftast var en alltför konservativ kraft som inte såg övergripande miljömål och mänskliga rättighetsmål som viktiga i den pågående samhällsutvecklingen. Det betyder inte att de inte lyssnade på fackets företrädare eller att de betalade dåliga löner. Frågan lever fortfarande i starkt ägarstyrda företag. Även i Sverige, med grundläggande svenska avtalsmodellen som en naturlig del, kan vi lära av denna diskussion. Självfallet måste facket också anpassa sig efter olika typer av företag.

Våra dialoger handlade om gränsdragning mellan aktörerna på politikens och marknadens arenor. De flesta företag som vi arbetat med under åren varit starka förespråkare för nära relationer med politiska beslutsfattare. De har varit anhängare av vad man benämnde “smart” lagstiftning för att främja hållbar samhällsutveckling. Grön skatteväxling har haft ett starkt stöd i våra diskussioner liksom hårdare beskattning och lagar för de som inte gör tillräckligt.

Incitament för en grönare utveckling och grön upphandling fick ett omfattande stöd. Det man mest oroade sig för var att politikerna inte följde med i samhällsutvecklingen och därför kunde möta med rätt styrmedel och incitament. Ett betydande tillväxtområde idag finner vi inom det vi idag globalt benämner ”Low Carbon Economy”. En tillväxt som förenar energieffektivisering, nya jobb och minimerar utsläpp av växthusgaser. Svenska storföretag, mindre och medelstora är viktiga aktörer på denna globala marknad. Många av dessa företag är de som tidigt förstod sin roll i en hållbar samhällsutveckling. Det är här kraften finns för att stimulera en hållbar tillväxt.

Och tiden är nu mogen att börja hitta mer stabila modeller för en hållbar samhällsutveckling. Saltsjöbadsandan med sampel mellan företag, fack och regering räcker inte längre och är för länge sedan utspelad. Det är dags att ställa krav på de gamla intresseorganisationerna att ställa om sin kompassriktning och samarbeta med nya intressenter som förstått de utmaningar vi står för inom det ekonomiska, ekologiska och sociala området.

Det krävs därför nya intressenter i dialogen.  Och tillsammans med intressenterna finna andra mått än dagens BNP för att mäta tillväxt  i samhällsutvecklingen. Tillväxt i all ära, men frågan är mer hur och vad.

Även regeringar behöver hållbarhetsstrategi där man integrerar och fokuserar mer på de ekonomiska, ekologiska och sociala aspekterna i samspel.Där skall man finna formerna för en hållbar samhällsutveckling.

Kaj Embrén

 

Ett svar till “Hållbar kapitalism? 2 – i gränslandet mellan politik och näringsliv”

  1. Erika Svanängen skriver:

    Intressant det här med hållbar utveckling eller hållbar ekonomi.
    Jag tror att det inte finns en annan utväg än att hushålla med så väl ekonomi som hur vi driver affärmässig utveckling framåt.
    Jag jobbar idag som frilansare, och kan ur mitt perspektiv bara se en massa fördelar med hållbar utveckling.
    Med det menar jag att om man skulle se det ur beställare/leverantörsynvinkel så är fördelen med att exempelvis anlita en frilansande ett mycket mera kostnadseffektivt och hållbar lösning, än att exempelvis anlita en byrå.
    Ur det perspektivet att den frilansande reklamaren gör samma jobb men för en mer exakt kostnad än reklambyrån.
    Ett annat exempel är hur vi hushåller med energianvändning eller hur vi tänker kring miljö ur den aspekten att hushålla med det vi har utan att för den skulle göra avkall på bekvämlighet.
    Jag hade förmånen att för några år sedan jobba med en utställning som just handlade om hållbarhet inom design. Det vi bland annat diskuterade när vi hade urvalsprocess, var om det fanns några stålindustrier, designkollektiv som hade ett hållbarhetstänkesultatet gick att beskåda på Svensk Form under några veckor under början av 2000-talet.
    Nu när jag jobbar tänker jag ofta på hur jag i vardagen gör. Vilka väl gör jag för att bidra till en hållbar ekonomi, ekologi eller för den skull social samvaro.

Kommentera inlägget

Artikelkommentatorerna ansvarar själva för sina inlägg.

Var god skriv in texten du ser nedan:

XHTML: Ni kan använda er av följande taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


Senaste Platsannonserna

Våra nyhetsbrev, helt gratis!


Please don't insert text in the box below!

Följ Miljöaktuellt på Twitter

Magasinet Miljöaktuellt

MILJÖAKTUELLT NR 6/2014 UTE 25 JUNI!
  • Stor rankning - Sveriges bästa miljökommun
  • Supervalåret - så ser framtidens miljöpolitik ut
  • Hotellduell - Scandic vs Nordic Choice
  • Personporträttet - Siw Persson, WWF

Plus mycket annat!

Matnyttigt för miljöproffs

Nu kan du ladda ner Lag & rätt nr 7!
  • Svenskt förbud mot bisfenol kan utvidgas
  • Planer missar miljöaspekter
  • Vinnaren betalar - ny princip?
  • Expertkommentar: Därför måste Volvo förtydliga reklamen
  • Fastighetsägare slipper saneringsansvar
  • BASF tillverkar mest riskkemikalier
  • Fyra utvalda för elvägar
  • "Nya föreskrifter hotar nationalparker"
  • Kylutrustning för proffsbruk får energimärkning

Tjuvläs Lag & rätt
Köp ett nummer i IDG Shop  

Har du synpunkter på sajten? Kontakta sajtansvarig: Martina Frisk | Kontakta MiljöAktuellt | Om cookies, personuppgifter & copyright
Karlbergsv. 77 106 78 Stockholm Tel: 08-453 60 00 Karta | Copyright © 1996-2014 International Data Group