Onekligen behövs det en fungerande opposition för att ändra en riktning som pekar mot global katastrof. Men partiledarskap handlar tyvärr mest om att ett parti ska ha framgång, inte en idé. Det blir ett letande efter en projektledare som ska driva gruppens intressen gentemot andra gruppers intressen.
När Titanic har en kurs mot ett isberg, så vore det önskvärt med en ledare som har ambitionen att ta sig upp på kommandobryggan. Idag väljs bara ledare som har ambitionen att dela ut gratisdrinkar till tredjeklasspassagerarna. Det är sorgligt att S inte ser sin självklara chans att förklara att landet ska byggas på full sysselsättning i en industri som endast tillverkar hållbara produkter och tjänster.
Sluta snegla på opinionsiffrorna, sluta fråga vad medlemmarna vill. Låt ett antal kandidater berätta vad dessa faktiskt har för visioner, och vilka nödvändiga storskaliga förändringar man ser framför sig även om det inte är jättekul för alla – i det korta loppet. Juholt pratade inte mycket om att ställa om till hållbarhet, för han trodde inte någon ville höra det inom S. Så blir det tyvärr för nästa ledare också, om man inte ens törs tänka tanken.
