Dagens aha-upplevelse i Durban

Skriv en kommentar
7 december 2011 16:26

Lena Ek och Anna fixad

Min tredje dag på COP17 och rutinerna börja sätta sig. Varje morgon tar jag mig igenom säkerhetskontrollen där jag och väskorna röntgas, därefter får jag visa det otroligt viktiga passerkortet, som jag ser som min mest värdefulla ägedom här i Durban, utan det blir det inget COP-möte för mig.

Först rusar jag till Bingomötet det vill säga näringslivets mötesplats och lyssnar på deras briefing om förhandlingarna och därefter hämtar jag FN:s program för dagen samt nyhetsbrevet eco. Sen iväg till några av sideeventen, för att lyssna på förhandlingarna eller träffa personer.

Aha-upplevelsen för denna dag är nog synen på hur det går i förhandlingarna.  Idag var det möte med den svenska delegationen, där bland annat miljöminister Lena Ek och klimatambassadör Anna Lindstedt berättade om status i förhandlingarna. Lena Ek sa att Kinas utspel i förrgår, om att de stödjer bindande avtal, inte är så imponerande. Det kan först börja gälla efter 2025 och det är alldeles för sent.

Däremot verkar miljörörelsen vara mer positiv över Kinas agerande.  Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen tycker snarare att Kinas agerande är friskt och att de visar god förhandlingsvilja. Han säger: – Om de kunde sluta misstro varandra så skulle de upptäcka att de inte tycker så olika.

Men både Lena Ek och Svante Axelsson, båda erfarna COP-rävar, var rörande överens om att stämningen på COP17 här i Durban är mer positiv än den brukar vara på COP-mötena. Bara det att allt praktiskt flyter på gör att förhandlingsstämningen smörjs år rätt håll, menade Lena Ek.

Så mitt budskap till förhandlarna är; tänk gott om varandra, utgå från att den andra vill väl och fortsätt se till att förhandlarna håller sig mätta, har nära till WC och datauppkoppling så kanske det leder framåt.

COP17 ett möte där alla är överens, men ingen agerar

3 kommentarer
6 december 2011 16:55

Elin cop17

Jag är på COP17 för första gången. Det har varit en stor dröm för mig att gå på dessa möten, där världens ledare samlas för att ta itu med det största hotet vi har mött i mänsklig tid. Det är en märklig känsla att vara på plats, att gå igenom registreringen och få ett deltagarpass. En känsla kryper över mig -är det verkligen säkert att jag får gå in?

När jag väl kommit genom portarna så förväntade jag mig stordåd, att åtminstone ett band skulle stå och spela en fanfar när man kliver in, men ingen musik spelas, det ser precis ut som vilken större internationell konferens som helst. Överallt finns folk i kavajer som stressar till en massa olika seminarier och presentationer med mobilerna tryckta mot öronen.

Jag hittar snart till den första förhandlingen. Där diskuteras det ett utkast till dokument som de fortsatta förhandlingarna ska utgå ifrån. Representanter för USA, Mexico, Ryssland, Saudiarabien och många fler länder berättar om sin syn på hur de vill att processen och produktionen av dokumentet ska gå till. I stort sett börjar alla sina tal med att de håller med någon av de föregående talarna, och att de ser klimatfrågan som mycket allvarlig och att vi måste ta tag i den. Det som skiljer sig i deras anföranden är endast sättet för hur detta ska gå till.

Det känns konstigt att vara på ett så stort möte där alla, trots så olika kulturer och bakgrund, är så rörande överens om läget. Till och med Kanada som under mötet vunnit i stort sett alla ”Fossil of the day”-pris, ett pris som korar de länder som varit mest bakåtsträvande i förhandlingarna, börjar sina anföranden med att de ser mycket allvarligt på klimatfrågan och att alla måste hjälpas åt för att klara klimatkrisen.

Så hur kommer det sig då att länderna trots att de är överens inte kommer vidare i förhandlingarna? Det känns som att resten endast skulle vara detaljer. I mina ögon är det dock detaljerna som är problemet. Det är så enorma mängder dokument som produceras för att varje liten detalj ska finnas med att det är omöjligt att enas om innehållet. Och är det något ordspråk som stämmer på detta möte så är det att ”The devil is in the details”, det vill säga djävulen bor i detaljerna.

I Köpenhamn försökte de stävja detaljarbetet med att skapa ”The Copenhagen Accord” –ett tunnare dokument som innehöll den minsta gemensamma nämnaren – att den globala medeltemperaturen inte får öka med mer än två grader. I detta möte försöker man gå ner på djupet igen och lägga grunden för ett nytt avtal, med detaljer och allt.

Hela världen ser på och hoppas att processen kommer längre än vid de två tidigare försöken. Jag följer med spänning om detalj-djävulen håller sig borta från förhandlingarna denna gång.

/Elin

Kina tar steg framåt 7 år för sent för klimatet, men öppning finns…

Skriv en kommentar
5 december 2011 16:55

Nina

Min dag inleddes med ett BINGO-möte, där näringslivets representanter får en sammanfattning om vad som hänt under förra veckan och vad som händer idag. Efter mötet träffade jag Maria Suner Fleming från Svenskt Näringsliv och vi båda konstaterade att det händer så mycket att det är svårt att få en överblick. Förra veckan skulle kunna sammanfattas i att USA:s blockerande av den gröna klimatfonden har fått förhandlingarna att stå still och att man väntar på ministrarna som anländer denna vecka.

Satt sedan hela förmiddagen och lyssnade på AWG-LCA mötet, det långsiktiga ramverket för klimatet, och olika länders inlägg till klimatförhandlingarna. EU vill ha högre ambitioner och G77 och Kina säger att alla åsikter inte finns med i det dokument som under helgen tagits fram som underlag för vidare förhandlingar.

Men dagens skräll från COP17 är Kinas presskonferens om att de är beredda att stödja ett legalt bindande avtal. Nu rör Kina på sig – vad gör USA? USA har fortfarande inte signerat Kyotoprotokollet då det vill att de stora utsläppsländerna (i icke annex 1) också ska ha åtaganden. Samtidigt säger miljörörelsen att det kanske är dags för USA att stiga åt sidan i klimatförhandlingarna.

Jag stöter senare under eftermiddagen på Stefan Henningson på WWF International utanför förhandlingssalen. Jag frågar honom om Kinas utspel. Visst är det bra säger jag entusiastiskt. Stefan svarar ”Kinas utspel innebär att ett legalt bindande avtal implementeras 2021, 7 år för sent. Det är ett legalt bindande avtal som kommer innebära 4 graders temperaturökning. EU:s förslag är innebär att man istället landar på 3 grader. Det finns idag inga förslag som innebär en ambition med ett avtal som leder till utsläppsminskningar under 2 grader, som är det som behövs. Men Kinas förslag innebär att man skalar upp ambitionen med sin ”review process” som kan innebära att man sätter mål i närtid, detta är helt nytt och det kan pressa på EU att gå upp till 30 % och att sätta press på USA.

Jag frågar Stefan vad som gör honom hoppfull för framtiden. Han berättar att han springer på andra möten och diskuterar gemensamma möjligheter. Det sker riktigt positiva och spännande initiativ i fack/näringsliv som faktiskt kan bidra till att förhandlingsprocessen går åt rätt håll. Hela cleantechsektorn är ett bevis på det. Tunisien har nu sett att deras fossila subventioner är dyrare än bidragen för solvärme. Det ger hopp.

CDM mitt i Chicken race på COP

2 kommentarer
2 december 2011 14:22

Får vi inte som vi vill, så sabbar vi för alla. Lite så känns ståndpunkten just nu från vissa länder när det gäller CDM, som bl.a. Brasilien, Venezuela och Colombia är skeptiska till att ha kvar om vi inte får en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet.

CDM är den mekanism som överför medel från nord till investeringar i utsläppsminskande projekt i syd, t.ex. sol- och vindkraft. CDM är också den enskilt största finansiären till FN:s tekniköverföringsfond, med 2% avgift på varje transaktion. CDM är också det bästa beviset på att FN kan skapa, övervaka och utveckla finansiella mekanismer för att bromsa klimatförändringarna.

Brassarnas utspel har fått ett gäng advokater att gräva djupare i de exakta skrivningarna kring CDM – nu förstår även jag varför det kan ta timmar, dagar och år att diskutera ordval i avtalen. Advokaterna på IETA, från vars briefing jag skriver detta, darrar inte på manchetten när de slår fast att CDM:s fortsättning formellt sett inte har något att göra med om Kyotoprotokollet får en andra åtagandeperiod. De lutar sig både på de breda, allmänna skrivningarna om allt CDM kan användas till, och Wien-konventionen om internationella avtal.

Jag tror detta är ett chicken race, där Brasilien och de andra backar. Brasilien har 198 registrerade CDM-projekt, varav många inte ens börjat generera utsläppsreduktioner ännu. Kolla världskartan över projekt på http://cdm.unfccc.int/Projects/MapApp/index.html. Det vore destruktivt inte bara mot klimatet globalt utan också mot den egna befolkningen att försöka lägga ner CDM.

Så räkna med att CDM blir kvar – både för att reglerna ser ut så och för att det överför stora klimatmedel från nord till syd. Men om det ska bli en rejäl marknad för utsläppsreduktioner krävs tuffa utsläppsmål – här behöver COP17 leverera.

Mattias
Läs juristbedömningen på www.ieta.org/ieta-memorandum-on-the-continuation-of-the-cdm.

Hur mycket är 100 miljarder dollar?

Skriv en kommentar
1 december 2011 18:34

Durbans stora pengagräl gäller Green Climate Fund för utveckling av klimatsmart teknik. 30 miljarder dollar ska överföras 2010-2012, sedan 100 miljarder dollar per år till 2020. Och nu får i-världen höra vad u-länderna så länge hört; det behövs bättre transparens och ni får inte fuska bort några pengar – varenda dollar ska vara ny.

Svenska förhandlingsledaren Anna Lindstedt var befriande tydlig i sitt möte med miljörörelsen i Durban, onsdags eftermiddag; ”Vi ska inte försöka säga att allt Sverige gör är nya pengar för det är det inte”. De svenska förhandlarna lanserade ett nytt sätt att se på vad som är nya pengar; ”Vi har ju ett internationellt åtagande att 0,7 procent [av BNI] ska gå till bistånd. Man skulle kunna se det som att den överskjutande delen är nya.” Så tycker inte biståndsrörelsen, miljöorganisationerna eller tredje världens länder.

Men att kritisera Sverige vore orättvist; snart sagt varje land i norr har ifrågasatts gällande hur mycket pengar som faktiskt är ”nya”. Lindstedts analys är nog riktig; de som blivit lovade pengar har starka incitament att begära mer. Frågan kvarstår alltså; hur mycket är hundra miljarder dollar?

Kanske är frågan akademisk; kompromissen man slet ihop i Panama och Kapstaden ifrågasätts och allt riskerar rämna. USA och Kanada vill se över avtalet, vilket fått Colombia, Saudiarabien och Indien att reagera mycket kraftigt. Vad som händer med fonden nu är oklart, kommande möten är helt stängda.

Låt inte hundra miljarder dollar i Cancuún vara noll i Durban!

Representanter från fossilsidan lyser med sin frånvaro i Durban

7 kommentarer
30 november 2011 16:25

Mattias blogg 2

De som vinner på ett svagt klimatavtal är de som representerar de fossila intressena, och de lyser med sin frånvaro i Durban. De håller inga side events, har inga paviljonger och går inte i t-shirts med smarta slogans på. Vi ser dem inte ens i kulisserna på COP17 utan de har arbetat långt tidigare, med branschorganisationer och initiativ med namn som låter förvillande likt miljöorganisationernas.

Olje- och kolberoendet måste avvecklas snarast möjligt, men de närmaste åren går de flesta transporter fortsatt på bensin, diesel och flygfotogen och tusentals kraftverk förblir kolbaserade. Alltså måste dessa drivmedel bli renare, utan att deras livslängd förlängs. Det är en svår balansgång för COP17 att brottas med, och något som diskuteras på en rad seminarier här.

På förmiddagens seminarium ”Who is financing climate change?” så släpptes en ny rapport som kartlade bankernas involvering när det gäller finansiering av nya kolprojekt. Bankernas ansvar att dra ner på investeringar i fossila bränslen diskuterades ivrigt. Heffa Schucking, som satt i penelen och är en veteran i miljökretsar sa ”Det finns fortfarande mycket kvar att önska när det gäller att kunna ranka banker efter vilka som har minst fossilt i sina investeringar.”  Det är denna typ av konkreta evenemang här nere som ger ny energi att tackla dessa frågor.

Konflikten mellan Kina och USA är något som spelar dem i händerna, läckta mejl från UNFCCC likaså, och man kan tänka sig att de jublar åt klimatskeptiska rörelser som Tea Party Movement i USA. När man Googlar hittar man rapporter om hur de influerar amerikanska senaten, som bakbinder USA:s förhandlingsdelegation, och till sist strular till det under COP-mötena.

Förväxla inte de som jag syftar på med de fossila intressena med ditt bensin- eller energibolag. Jag kan gå i god för att de inte står bakom de som förstör klimatförhandlingarna, många av dem gör tvärt om ett lysande klimatarbete.

Skräckfilmer är otäckast när hotet inte syns utan bara anas. När de fossila intressena tar debatten, redovisar vad de finansierar och förklarar hur de jobbar, blir de hanterbara. Det är därför de agerar i det fördolda och är osynliga under COP17. Miljöorganisationerna tvingar dock fram dem ur mörkret och får dem att försvara sina val och får dem förhoppningsvis i längden att istället se möjligheter med att satsa på de nya rena energislagen istället.

Bra skor, snälla poliser och tuffa förhandlare i Durban

1 kommentar
29 november 2011 10:24

Mattias fixad

COP17 startar med gott väder och gott humör, glatt vinkande poliser och skämtande säkerhetsvakter. ”Vilken skillnad mot Köpenhamn”, hör jag flera delegater säga.

COP är det största Durban organiserat, inte ens jättekonferenscentret räcker till. Stora delar av garaget under jord nödtorftigt inrett till konferenslokaler, med mattor på asfalten. Det blir många, långa promenader, särskilt som inte ens guiderna hittar rätt. Dessutom flyttas möten i sista stund, som mest tre gånger… Tur att COP-veteraner har sagt åt oss att ha bekväma skor!

Måndagen ägnades åt invigningsceremonier och formalia, i plenum och i arbetsgrupper, men flera länder positionerade sig redan nu. De som betat av ett antal COP tyckte tonen var hård, med liten kompromissvilja. Venezuela höll ett rättvise-brandtal, Kina kritiserade EU:s beslut att ta in flyget i utsläppshandeln, EU lyfte fram vikten av en ny åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, medan USA är väldigt tysta.

De informella sidoeventen började också, både öppna och slutna. EU:s chefsförhandlare träffade företagarnätverk och miljöorganisationer, jag var ensam att vara med på båda. Miljöfolket var grymt väl förberedda och fokuserade på behovet av ett klimatåtagande för 2013-2018, medan företagen lyfte fram att FN bör använda existerande, fungerande mekanismer mer istället för att uppfinna nya – det tar för lång tid.

Dagens bästa symbolik: Garage som blir platser för människor att mötas. Må COP fortsätta på den vägen!

//Mattias Goldmann i Durban

Tricorona och Hagainitiativet bloggar i från klimatmötet i Durban

Skriv en kommentar
25 november 2011 15:51

Hagainitiativet och Tricorona kommer vara på plats i Durban under COP17 och kommer att rapportera dagligen om vad som händer under och omkring mötet. Följ oss på bloggen för att få senaste nyheterna och skicka frågor till oss direkt antingen via e-mail, på bloggen, facebook eller twitter. Vi som bloggar är:

Nina 2 Nina Ekelund – Program Director för Hagainitiativet. Bloggar om allt som berör näringslivet och klimatfrågan. nina.ekelund@hagainitiativet.se
Mattias Mattias Goldmann – strategisk klimatrådgivare på Tricorona. Bloggar om allt som händer på sideeventen och bakom kulisserna på klimatförhandlingarna, samt bevakar politiken. mattias.goldmann@tricorona.se Läs resten av inlägget »

Senaste Platsannonserna

Våra nyhetsbrev, helt gratis!


Please don't insert text in the box below!

Följ Miljöaktuellt på Twitter

Magasinet Miljöaktuellt

MILJÖAKTUELLT NR 3/2014 UTE NU
  • Sveriges Miljömäktigaste 2014
  • Tema verktyg & certifieringar: Proffsens bästa verktyg
  • Tema verktyg & certifieringar: Så påverkas ditt arbte av nya ISO 14001
  • CSR: Så säkrar du leverantörskedjan
  • EU-valet: Här står partierna i miljöfrågorna
  • Wallenstam avslöjar sin unika energistrategi

Plus mycket annat!

Matnyttigt för miljöproffs

Lag & rätt nr 5 ute nu!
  • Omläggning av busslinjer giltigt bullerkrav
  • Dessa 120 ämnen ska utvärderas enligt Reach
  • Västmanlands bussar grönast
  • Släppte ut naturmaterial - åtalades
  • Mjölk kan få nanomärkning
  • Minskat strandskydd föreslås
  • IPCC: Energieffektivisera mera
  • Fortsatt strid för att rädda Miljöstyrningsrådet
  • Nya verktyg om farligt avfall, skyddad natur, barns rättigheter, energiteknik

Tjuvläs Lag & rätt
Köp ett nummer i IDG Shop  

Har du synpunkter på sajten? Kontakta sajtansvarig: Jon Röhne | Kontakta MiljöAktuellt | Om cookies, personuppgifter & copyright
Karlbergsv. 77 106 78 Stockholm Tel: 08-453 60 00 Karta | Copyright © 1996-2011 International Data Group