Miljöaktuellt Bloggar Inlägg http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se Wed, 17 Apr 2013 06:41:11 +0000 http://wordpress.org/?v=3.3.1 en I bakvattnet från president Bush.... http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/04/17/i-bakvattnet-fran-president-bush/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/04/17/i-bakvattnet-fran-president-bush/#comments Wed, 17 Apr 2013 06:41:11 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/04/17/i-bakvattnet-fran-president-bush/ Respect Climate – tillsammans med världens största projektutvecklare - South Pole Carbon -  blir det ett ytterligare steg för att bidra till bättre kvalitet och effektivitet i klimatarbetet för en hållbar samhällsutveckling. Det har nu gått över 12 år sedan mitt företag Respect tog de första stegen för att engagera företag att bli mer medvetna om hur man samspelar för att möta ett växande klimathot. Forskaren och den dåvarande medlemmen i FN:s klimatpanel (IPCC) Christian Azar på Chalmers bidrog med kunskapsuppbyggandet till det första aktionsprogrammet Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC). Margot Wallström, dåvarande Miljökommissionär bidrog till gruppens politiska samspel med företagen. Vi samlade företag som ville gå längre än business as usual. Här fanns Ikea:s vd Anders Dahlvig, The Body Shops och Respects ägare Gordon Roddick, Ben Cohen, ägare av Ben & Jerry’s, Interface Europas vd Rob Combs, Triodos Banks vd Peter Blom och Birka Energis vd Thomas Bruce, för att nämna några. Inspelet till Respects första företagsprogram utvecklades med inspiration från USA. President Bush hade just tillträtt (2001). I en dialog med EPA (motsvarigheten till det svenska Naturvårdsverket) i Washington utvecklades idén till BLICC. Climate Leaders Program i USA startade inofficiellt 2001 och osäkerhet rådde om deras program skulle få något stöd från Bush-administrationen. Men de överlevde och vi arbetade tillsammans med World Resource Institute (WRI) de följande åren för att utveckla ett mätsystem för företag för att kunna leverera rapporter om deras växthusgaser. BLICC-programmet blev några av de första pionjärerna som "roadtestade" de nya mätmetoderna med scope 1, 2 och 3. Jag minns hur väl våra BLICC-medlemmar argumenterade för att även arbeta med ett scope 4. Ikea föreslog då att vi skulle mäta företagens påverkan i samhället i form av transporter till och från butiker. Frågan om ett nytt scope 4 för WRI var dock för progressivt. BLICC fick en stor betydelse både i Sverige och internationellt. Vi inspirerade EU och framförde krav på obligatorisk mätning av Växthusgaserna för företag. Tillsammans med World Resource Institute lanserades även GHG-protokollet inför berörda kinesiska myndigheter och organisationer. För Respect var det första steget att utveckla Svante – ett klimatberäkningsprogram som underlättade för företag och organisationer att mäta och rapportera sitt klimatarbete. Fler svenska företag anslöt sig till BLICC och vi startade utvecklingsprogrammet -  Klimatneutrala företag - som samlade allt fler företag. Det första året resulterade i utsläppsminskningar på 30 %. Här visade företagen något som låg långt före den politiska sektorns lagstiftande insatser. Man sparade resurser och stärkte sina varumärken. Anställda kände stolthet och bidrog aktivt till arbetet. Det oroar mig nu mycket att det blivit så mycket fokus på de fossila satsningar som till exempel Tar sand och Shell gas. Hotbilden växer fram med en ökad användning av våra begränsade vattenresurser och kemikalier. Det finns andra vägar att gå och investeringsprojekt saknas inte. Problemet är att regeringar runt om i världen inte satsar på investeringsprogram för förnyelsebar energi i tillräcklig utsträckning. Fortfarande utgör subventioner till fossila bränslen en ojämförligt stor andel i förhållande till förnyelsebar energi. Det borde vara ett obligatoriskt inslag i alla regeringskanslier och kommunregeringar att inrätta ett övergripande klimatprogram där investeringsprogram initieras och smart lagsiftning utvecklas till stöd för både sysselsättning och en aktiv klimatpolitik. Det är som sagt dags att gå över gränserna för traditionellt tänkande och traditionella organisationsformer. Det saknas dock inte positiva händelser. Den svenska satsningen (sedan 2005 - oljekommissionen) – att bli mer oberoende från fossila bränslen, börjar nu ge resultat. Den förnyelsebara energin i Sverige uppgår nu till 51% av det totala energianvändandet. Att Sverige nått EU:s målsättning för 2020 redan i år är något som borde få flera att öppna upp ögonen. Trots att Sverige är ett litet land. Klimaträttvisa med våra utvecklingsländer är något som Respect lyfte fram i samband med Köpenhamnsmötet. Gro Harlem Brundtland, Mary Robinson och Margot Wallström ledde vår delegation – Road to Copenhagen – för att visa på hur västvärlden kunde göra konkreta insatser i utvecklingsländerna. När vi nu ser hur utvecklingen ser ut – de första 30 miljarder dollarna har levererats – men det finns inga indikationer på hur man skall klara de utlovade miljarder dollarna årligen från 2020 som beslutades på Köpenhamnsmötet. Och det är i utvecklingsländer som insatserna behövs. Respect började tidigt arbeta med projekt inom ramen för frivilliga åtaganden. Att Cap & Trade-systemet var en modell som kunde fungera för att få med finansmarknaden i klimatpolitiken såg vi som något positivt. I och med att den amerikanska kampanjen Acid Rain utvecklat en modell som också mobiliserade lokalbefolkningen insåg vi tidigt att handel med utsläppsrätter baserade på konkreta projekt skulle bli en del i verktygslådan för klimatarbetet i företagen. Vi ville också se till att lyfta fram hållbarhetsaspekterna som fanns med i Kyotoprotokollet och valde att arbeta nära WWF som utvecklat en guldstandard för lokala projekt. Trots att vi ser att kritik riktas mot handelssystemet med utsläppsrätter är det viktigt att stödja marknadsmodeller som ger utvecklingsländerna en starkare ställning. Fler projekt inom systemets frivilliga sektor kan  inspirera till förändringar inom de obligatoriska systemen som till exempel EUETS. Sedan 2005 har över 4600 klimatprojekt inom ramen för FN, så kallade CDM-projekt (Clean Development Mechanism), implementerats och realiserats i 79 olika länder. De globala utsläppen har genom dessa projekt reducerats med mer än 1 miljard ton. Mer än 150 miljarder dollar i privata investeringar har genererats och gått till klimatprojekt under CDM. Globala utsläpp som har reducerats via projekt som har realiserats utanför CDM uppgår till cirka 80 miljoner ton varav 45 % eller cirka 35 miljoner ton utgörs av projekt för förnybar energi. Det är inom denna marknad Respect nu stärker sina insatser, tillsammans med ett av världens största projektutvecklingsföretag – South Pole som har över 300 kvalitetstarka projekt i 25 olika länder. Det betyder att Respect kan erbjuda ett bredare och mer omfattande utbud i hela Skandinavien. Genom det nya bolaget ökar också Respects internationella räckvidd. Kaj Embren]]> Respect Climate – tillsammans med världens största projektutvecklare - South Pole Carbon -  blir det ett ytterligare steg för att bidra till bättre kvalitet och effektivitet i klimatarbetet för en hållbar samhällsutveckling. Det har nu gått över 12 år sedan mitt företag Respect tog de första stegen för att engagera företag att bli mer medvetna om hur man samspelar för att möta ett växande klimathot. Forskaren och den dåvarande medlemmen i FN:s klimatpanel (IPCC) Christian Azar på Chalmers bidrog med kunskapsuppbyggandet till det första aktionsprogrammet Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC). Margot Wallström, dåvarande Miljökommissionär bidrog till gruppens politiska samspel med företagen. Vi samlade företag som ville gå längre än business as usual. Här fanns Ikea:s vd Anders Dahlvig, The Body Shops och Respects ägare Gordon Roddick, Ben Cohen, ägare av Ben & Jerry’s, Interface Europas vd Rob Combs, Triodos Banks vd Peter Blom och Birka Energis vd Thomas Bruce, för att nämna några. Inspelet till Respects första företagsprogram utvecklades med inspiration från USA. President Bush hade just tillträtt (2001). I en dialog med EPA (motsvarigheten till det svenska Naturvårdsverket) i Washington utvecklades idén till BLICC. Climate Leaders Program i USA startade inofficiellt 2001 och osäkerhet rådde om deras program skulle få något stöd från Bush-administrationen. Men de överlevde och vi arbetade tillsammans med World Resource Institute (WRI) de följande åren för att utveckla ett mätsystem för företag för att kunna leverera rapporter om deras växthusgaser. BLICC-programmet blev några av de första pionjärerna som "roadtestade" de nya mätmetoderna med scope 1, 2 och 3. Jag minns hur väl våra BLICC-medlemmar argumenterade för att även arbeta med ett scope 4. Ikea föreslog då att vi skulle mäta företagens påverkan i samhället i form av transporter till och från butiker. Frågan om ett nytt scope 4 för WRI var dock för progressivt. BLICC fick en stor betydelse både i Sverige och internationellt. Vi inspirerade EU och framförde krav på obligatorisk mätning av Växthusgaserna för företag. Tillsammans med World Resource Institute lanserades även GHG-protokollet inför berörda kinesiska myndigheter och organisationer. För Respect var det första steget att utveckla Svante – ett klimatberäkningsprogram som underlättade för företag och organisationer att mäta och rapportera sitt klimatarbete. Fler svenska företag anslöt sig till BLICC och vi startade utvecklingsprogrammet -  Klimatneutrala företag - som samlade allt fler företag. Det första året resulterade i utsläppsminskningar på 30 %. Här visade företagen något som låg långt före den politiska sektorns lagstiftande insatser. Man sparade resurser och stärkte sina varumärken. Anställda kände stolthet och bidrog aktivt till arbetet. Det oroar mig nu mycket att det blivit så mycket fokus på de fossila satsningar som till exempel Tar sand och Shell gas. Hotbilden växer fram med en ökad användning av våra begränsade vattenresurser och kemikalier. Det finns andra vägar att gå och investeringsprojekt saknas inte. Problemet är att regeringar runt om i världen inte satsar på investeringsprogram för förnyelsebar energi i tillräcklig utsträckning. Fortfarande utgör subventioner till fossila bränslen en ojämförligt stor andel i förhållande till förnyelsebar energi. Det borde vara ett obligatoriskt inslag i alla regeringskanslier och kommunregeringar att inrätta ett övergripande klimatprogram där investeringsprogram initieras och smart lagsiftning utvecklas till stöd för både sysselsättning och en aktiv klimatpolitik. Det är som sagt dags att gå över gränserna för traditionellt tänkande och traditionella organisationsformer. Det saknas dock inte positiva händelser. Den svenska satsningen (sedan 2005 - oljekommissionen) – att bli mer oberoende från fossila bränslen, börjar nu ge resultat. Den förnyelsebara energin i Sverige uppgår nu till 51% av det totala energianvändandet. Att Sverige nått EU:s målsättning för 2020 redan i år är något som borde få flera att öppna upp ögonen. Trots att Sverige är ett litet land. Klimaträttvisa med våra utvecklingsländer är något som Respect lyfte fram i samband med Köpenhamnsmötet. Gro Harlem Brundtland, Mary Robinson och Margot Wallström ledde vår delegation – Road to Copenhagen – för att visa på hur västvärlden kunde göra konkreta insatser i utvecklingsländerna. När vi nu ser hur utvecklingen ser ut – de första 30 miljarder dollarna har levererats – men det finns inga indikationer på hur man skall klara de utlovade miljarder dollarna årligen från 2020 som beslutades på Köpenhamnsmötet. Och det är i utvecklingsländer som insatserna behövs. Respect började tidigt arbeta med projekt inom ramen för frivilliga åtaganden. Att Cap & Trade-systemet var en modell som kunde fungera för att få med finansmarknaden i klimatpolitiken såg vi som något positivt. I och med att den amerikanska kampanjen Acid Rain utvecklat en modell som också mobiliserade lokalbefolkningen insåg vi tidigt att handel med utsläppsrätter baserade på konkreta projekt skulle bli en del i verktygslådan för klimatarbetet i företagen. Vi ville också se till att lyfta fram hållbarhetsaspekterna som fanns med i Kyotoprotokollet och valde att arbeta nära WWF som utvecklat en guldstandard för lokala projekt. Trots att vi ser att kritik riktas mot handelssystemet med utsläppsrätter är det viktigt att stödja marknadsmodeller som ger utvecklingsländerna en starkare ställning. Fler projekt inom systemets frivilliga sektor kan  inspirera till förändringar inom de obligatoriska systemen som till exempel EUETS. Sedan 2005 har över 4600 klimatprojekt inom ramen för FN, så kallade CDM-projekt (Clean Development Mechanism), implementerats och realiserats i 79 olika länder. De globala utsläppen har genom dessa projekt reducerats med mer än 1 miljard ton. Mer än 150 miljarder dollar i privata investeringar har genererats och gått till klimatprojekt under CDM. Globala utsläpp som har reducerats via projekt som har realiserats utanför CDM uppgår till cirka 80 miljoner ton varav 45 % eller cirka 35 miljoner ton utgörs av projekt för förnybar energi. Det är inom denna marknad Respect nu stärker sina insatser, tillsammans med ett av världens största projektutvecklingsföretag – South Pole som har över 300 kvalitetstarka projekt i 25 olika länder. Det betyder att Respect kan erbjuda ett bredare och mer omfattande utbud i hela Skandinavien. Genom det nya bolaget ökar också Respects internationella räckvidd. Kaj Embren]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/04/17/i-bakvattnet-fran-president-bush/feed/ kajembren 21st Century management – Foxtrot, Samba eller Tango.... http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/03/18/21st-century-management-how-to-make-people-dance/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/03/18/21st-century-management-how-to-make-people-dance/#comments Mon, 18 Mar 2013 12:40:43 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/03/18/21st-century-management-how-to-make-people-dance/ samtal med Mats Lindgren efter att jag hade läst hans bok ”21st Century Management – Om ledarskap och innovation i en tänkande ekonomi”. Och det som fick mig att tänka på dansstegen var undertiteln – ”Making People Dance”. Givetvis var stegen två steg framåt och ett tillbaka något som kännetecknat mitt arbete med hållbart ledarskap de senaste 30 åren. Och nog har det varit en aldrig sinande ström av utmaningar… som lever i alla företag och organisationer. Så om det var foxtrot Mats tänkte på när han skrev var det en bra metafor. Men när jag fortsatte samtalen med Mats fanns det goda metaforer till både foxtrot, tango och samba. Om jag fått välja själv hade jag föredragit sambarytmer. En inte helt fel slutsats då vi talar om behovet av innovation och engagemang. Med problemen framför oss behövs nog också ett inslag av tangons beslutsamhet och disciplin. Ledarskap i en tid av post-industriell finanskris ställs inför utmaningar som kräver nytänkande. Vad Mats skriver i sin bok är att vi behöver en ekonomi baserad på tänkande. En ny faktor T som står för information, patent, idéer och produkter och tjänster av mänskligt tänkande. Enligt tradition talar vi om arbetskraft, kapital, råmaterial och även teknologi. Men det räcker inte för dagens ledarskap och management. Enligt Mats handlar ett tänkande ledarskap om att kunna ge kraft till människor att växa och coacha dem till att nå sina mål. Att inneha förmåga att lyssna och använda mentorskap som stöd. Men också ett utslagsgivande, modigt och att vara orädd att ta beslut som går emot sig själv som ledare, om det är nödvändigt. Ledarskapet, säger Mats, måste också vara innovativt och visionärt. Det handlar om kreativitet, tankar som lever och ifrågasätts. Och det måste vara framtidsorienterande och inspirerande där fokus sätts på perioden framåt för att inte fastna och förgöras av ett vardagligt problem. Kan detta ge vägledning till diskussionen om vår tids stora fråga om ett hållbart samhälle och dess ledarskap? De senaste åren har frågan om hållbar utveckling växt sig allt starkare. Miljöfrågorna har kompletterats med ekonomiska och sociala frågeställningar och integrerats med varandra. I min intervju med Jim O’Toole, Professor från University of Denvers Daniels College of Business, drog han en slutsats från sina studier där företag som haft uttalade mål om hållbar utveckling och klart uttalade visioner och mål fallerat efter en tid då chefer och ledarskap förändrats. Mål och vision om hållbar utveckling är inte hållbara om de inte förankras i det dagliga ledarskapet och dess management var en av Jim O’Tooles erfarenheter. Det var också något som jag talade med Daniel Hendrix, vd på Interface Inc. (världens största tillverkare av mattor). Han har under mer än tio år lett Interface med ett klart uttalat hållbarhetsmål. Hans uppfattning är att frågan är så viktig att den måste leva i det vardagliga arbetet på företaget. Och det gäller hela den managementfilosofi som präglat arbetet på Interface. Framlidne Ray Anderson, som grundade företaget har givetvis varit betydelsefull som inspiratör och visionär i detta arbete. Och Ray Anderson omgav sig med ett nätverk bestående av bland andra Det Naturliga Stegets och Rocky Mountains Institutes ledande personer. Ett team av “guldstandard” då det gäller att titta framåt och utveckla ledarskapet för en hållbar utveckling. Och i dag saknas verkligen inte visioner och verktyg för ett ledarskap där hållbar utveckling är fokus. Det Naturliga Stegets systemvillkor har underlättat för både enskilda ledare och företag att utveckla sin kompassriktning. Global Compacts 10 principer hjälper företagen att placera företagets roll i FN:s målbild i fokus. Global Reporting Initiative (GRI) är en processmetod som steg för steg utvecklar positionen för företagets hållbarhetsmål. ISO certifierar en internationell standard med hållbarhet som målbild. Styrkort, indikatorer och upphandlingskriterier finns i olika former och är i dag verksamma i företagens verktygslåda. Och givetvis kan man bli omtalad av den mångfald av rankinglistor som finns världen över i dag. Så nog borde det finnas anledning att ställa sina förhoppningar till det allt större antal företag som allt oftare stärker sina varumärken med värderingsfilosofi som baseras på en hållbar samhällsutveckling. Och det är möjligt att det skulle underlätta för dagens ledare att bjuda upp till dans för att få företaget eller organisationen med sig att ändra beteende. En samba eller tango kan bli en bra metafor för stegen mot en hållbarare samhällsutveckling. Kaj Embrén    ]]> samtal med Mats Lindgren efter att jag hade läst hans bok ”21st Century Management – Om ledarskap och innovation i en tänkande ekonomi”. Och det som fick mig att tänka på dansstegen var undertiteln – ”Making People Dance”. Givetvis var stegen två steg framåt och ett tillbaka något som kännetecknat mitt arbete med hållbart ledarskap de senaste 30 åren. Och nog har det varit en aldrig sinande ström av utmaningar… som lever i alla företag och organisationer. Så om det var foxtrot Mats tänkte på när han skrev var det en bra metafor. Men när jag fortsatte samtalen med Mats fanns det goda metaforer till både foxtrot, tango och samba. Om jag fått välja själv hade jag föredragit sambarytmer. En inte helt fel slutsats då vi talar om behovet av innovation och engagemang. Med problemen framför oss behövs nog också ett inslag av tangons beslutsamhet och disciplin. Ledarskap i en tid av post-industriell finanskris ställs inför utmaningar som kräver nytänkande. Vad Mats skriver i sin bok är att vi behöver en ekonomi baserad på tänkande. En ny faktor T som står för information, patent, idéer och produkter och tjänster av mänskligt tänkande. Enligt tradition talar vi om arbetskraft, kapital, råmaterial och även teknologi. Men det räcker inte för dagens ledarskap och management. Enligt Mats handlar ett tänkande ledarskap om att kunna ge kraft till människor att växa och coacha dem till att nå sina mål. Att inneha förmåga att lyssna och använda mentorskap som stöd. Men också ett utslagsgivande, modigt och att vara orädd att ta beslut som går emot sig själv som ledare, om det är nödvändigt. Ledarskapet, säger Mats, måste också vara innovativt och visionärt. Det handlar om kreativitet, tankar som lever och ifrågasätts. Och det måste vara framtidsorienterande och inspirerande där fokus sätts på perioden framåt för att inte fastna och förgöras av ett vardagligt problem. Kan detta ge vägledning till diskussionen om vår tids stora fråga om ett hållbart samhälle och dess ledarskap? De senaste åren har frågan om hållbar utveckling växt sig allt starkare. Miljöfrågorna har kompletterats med ekonomiska och sociala frågeställningar och integrerats med varandra. I min intervju med Jim O’Toole, Professor från University of Denvers Daniels College of Business, drog han en slutsats från sina studier där företag som haft uttalade mål om hållbar utveckling och klart uttalade visioner och mål fallerat efter en tid då chefer och ledarskap förändrats. Mål och vision om hållbar utveckling är inte hållbara om de inte förankras i det dagliga ledarskapet och dess management var en av Jim O’Tooles erfarenheter. Det var också något som jag talade med Daniel Hendrix, vd på Interface Inc. (världens största tillverkare av mattor). Han har under mer än tio år lett Interface med ett klart uttalat hållbarhetsmål. Hans uppfattning är att frågan är så viktig att den måste leva i det vardagliga arbetet på företaget. Och det gäller hela den managementfilosofi som präglat arbetet på Interface. Framlidne Ray Anderson, som grundade företaget har givetvis varit betydelsefull som inspiratör och visionär i detta arbete. Och Ray Anderson omgav sig med ett nätverk bestående av bland andra Det Naturliga Stegets och Rocky Mountains Institutes ledande personer. Ett team av “guldstandard” då det gäller att titta framåt och utveckla ledarskapet för en hållbar utveckling. Och i dag saknas verkligen inte visioner och verktyg för ett ledarskap där hållbar utveckling är fokus. Det Naturliga Stegets systemvillkor har underlättat för både enskilda ledare och företag att utveckla sin kompassriktning. Global Compacts 10 principer hjälper företagen att placera företagets roll i FN:s målbild i fokus. Global Reporting Initiative (GRI) är en processmetod som steg för steg utvecklar positionen för företagets hållbarhetsmål. ISO certifierar en internationell standard med hållbarhet som målbild. Styrkort, indikatorer och upphandlingskriterier finns i olika former och är i dag verksamma i företagens verktygslåda. Och givetvis kan man bli omtalad av den mångfald av rankinglistor som finns världen över i dag. Så nog borde det finnas anledning att ställa sina förhoppningar till det allt större antal företag som allt oftare stärker sina varumärken med värderingsfilosofi som baseras på en hållbar samhällsutveckling. Och det är möjligt att det skulle underlätta för dagens ledare att bjuda upp till dans för att få företaget eller organisationen med sig att ändra beteende. En samba eller tango kan bli en bra metafor för stegen mot en hållbarare samhällsutveckling. Kaj Embrén    ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/03/18/21st-century-management-how-to-make-people-dance/feed/ kajembren Är det dags för en ny konsumentrörelse? http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/26/ar-det-dags-for-en-ny-konsumentrorelse/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/26/ar-det-dags-for-en-ny-konsumentrorelse/#comments Tue, 26 Feb 2013 08:26:43 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/26/ar-det-dags-for-en-ny-konsumentrorelse/ återigen skapat diskussioner om trovärdighet inom livsmedelsindustrin. Är det inte kycklingar eller hästkött så handlar det om process-tillverkad mat och tillsatser. Nu handlar det mer om värderingar och etik i den industriella tillverkningen av livsmedel samt dess leverantörskedja. Detta kommer att skaka om hela livsmedelsindustrin och debatteras flitigt. I en artikel i New York Times förra veckan om beroendeframkallande skräpmat hittade jag fakta som skrämde mig. – En av tre vuxna anses feta i dagens USA. Ett av fem barn och totalt 24 miljoner amerikaner lider av typ 2-diabetes, som ofta orsakas av dålig kost. Ytterligare 79 miljoner människor har pre-diabetes. Även gikt, en smärtsam form av artrit, en gång känd som "den rike mannens sjukdom" (och för associationer till frosseri), drabbar nu åtta miljoner amerikaner. Detta är inte bara ett problem för konsumenterna i Amerika. Användningen av antibiotika och tillsatser i matens produktionscykel är en viktig global fråga. Oavsett var i världen du bor kommer livsmedelsproducenter att använda genvägar för att öka sina vinster. Detta är inte en hållbar utveckling. Det är nog dags för både jordbruket och livsmedelsindustrin att öka takten i omställningen till ett hållbart samhälle. En samhällsutveckling där producenter och konsumenter skapar drivkraft med de ekonomiska, sociala och ekologiska värderingarna i affärsutvecklingens centrum. För jordbruket, livsmedelsindustrin, detaljhandeln och andra aktörer i matvarubranschen handlar det om mångfald och komplexa system för global rättvisa, lokala och globala produktionsmetoder, konsumtionsmönster och klimatpåverkan. Livsmedelskedjan ger upphov till klimatpåverkan eftersom fossila bränslen används i samband med transporter, uppvärmning och konstgödselproduktion. Användningen av fossila bränslen bidrar till försurning, övergödning, storskalighet och specialisering. Detta utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Och i slutändan drar vi slutsatser om att maten och dess livscykel är hållbar… Folkhälsan i Europa visar på allt fler överviktiga, ökade hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer. De senaste undersökningarna inom EU (World Health Organisation) visar på att mellan 30 och 70 % av den vuxna befolkningen anses vara överviktiga och mellan 10 och 30 % av den vuxna befolkningen klassas som feta. Och när skolbarnens alltför låga näringsintag visas i undersökning efter undersökning undrar man hur den unga uppväxande generationen skall må om några år om inget händer… Men kanske är det något som ändå är på väg att hända. När jag för första gången såg Jamie Olivers TED talk och förstod att amerikanska barn inte kunde tala om namnet på en tomat eller potatis blev jag givetvis förskräckt, men insåg också att Jamie hade en förmåga som folkupplysare och kunde påverka människors beteende positivt. Jag har sett de flesta av hans kampanjer i både England och USA på YouTube och förstår vilken förändringskraft han bär på. Jag kom också att tänka på en resa jag gjorde till Japan för många år sedan, när jag besökte några lokala konsumentföreningar som framgångsrikt hade ändrat spelreglerna för inköp av grönsaker från lokala bönder. Deras lokala kooperativa HAN-grupper uppgår till mer än ett tusen och tillsammans har konsumentkooperationen i Japan mer än 11 miljoner medlemmar. En av dessa grupper – Seikatsu Club – fick under 90-talet det alternativa Nobelpriset – Right Livelihood Award. Den Japanska modellen förändrade fundamentalt relationen mellan konsumenter och producenter på de lokala marknaderna. Om vi tittar på marknaderna i England, som enligt min uppfattning har haft den kraftigaste lokala tillväxten av ekologiska produkter, kan man se att mjölkprodukter, frukt och grönsaker har de största marknadsandelarna (23-29%). 8 av 10 hushåll i England köpte ekologiska produkter under 2011. Leveranserna av ekologiska produkter direkt till hemmen och via internet ökade under 2011 med 7,2 % (till 167 miljoner pund). År 2010 ökade den globala tillväxten av ekologiska produkter med 8,8 % och fortsätter kontinuerligt att öka, visar en studie som finansierats av Triodos Bank. Och det saknas inte ekonomiska argument i denna utveckling. I en av Stockholm Läns Landstings undersökningar från 2009 – Vad kostar hållbara matvanor? – kom man fram till att livsmedelsutgifterna kunde sänkas med 5 600 kronor per person och år om konsumenten övergår till att äta mer hållbart. Varför inte investera i lokala kök där skolor, servicehus och förskolor samverkar? Det är hög tid att minska transporterna och utveckla samarbetet med lokala matproducenter som kan erbjuda rena och oförfalskade matvaror som devisen som en gång drev konsumentkooperationen framåt. En naturlig utmaning som borde attrahera en ”slumrande” konsumentkooperation. Vågar ni anta utmaningen? Kaj Embrén]]> återigen skapat diskussioner om trovärdighet inom livsmedelsindustrin. Är det inte kycklingar eller hästkött så handlar det om process-tillverkad mat och tillsatser. Nu handlar det mer om värderingar och etik i den industriella tillverkningen av livsmedel samt dess leverantörskedja. Detta kommer att skaka om hela livsmedelsindustrin och debatteras flitigt. I en artikel i New York Times förra veckan om beroendeframkallande skräpmat hittade jag fakta som skrämde mig. – En av tre vuxna anses feta i dagens USA. Ett av fem barn och totalt 24 miljoner amerikaner lider av typ 2-diabetes, som ofta orsakas av dålig kost. Ytterligare 79 miljoner människor har pre-diabetes. Även gikt, en smärtsam form av artrit, en gång känd som "den rike mannens sjukdom" (och för associationer till frosseri), drabbar nu åtta miljoner amerikaner. Detta är inte bara ett problem för konsumenterna i Amerika. Användningen av antibiotika och tillsatser i matens produktionscykel är en viktig global fråga. Oavsett var i världen du bor kommer livsmedelsproducenter att använda genvägar för att öka sina vinster. Detta är inte en hållbar utveckling. Det är nog dags för både jordbruket och livsmedelsindustrin att öka takten i omställningen till ett hållbart samhälle. En samhällsutveckling där producenter och konsumenter skapar drivkraft med de ekonomiska, sociala och ekologiska värderingarna i affärsutvecklingens centrum. För jordbruket, livsmedelsindustrin, detaljhandeln och andra aktörer i matvarubranschen handlar det om mångfald och komplexa system för global rättvisa, lokala och globala produktionsmetoder, konsumtionsmönster och klimatpåverkan. Livsmedelskedjan ger upphov till klimatpåverkan eftersom fossila bränslen används i samband med transporter, uppvärmning och konstgödselproduktion. Användningen av fossila bränslen bidrar till försurning, övergödning, storskalighet och specialisering. Detta utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Och i slutändan drar vi slutsatser om att maten och dess livscykel är hållbar… Folkhälsan i Europa visar på allt fler överviktiga, ökade hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer. De senaste undersökningarna inom EU (World Health Organisation) visar på att mellan 30 och 70 % av den vuxna befolkningen anses vara överviktiga och mellan 10 och 30 % av den vuxna befolkningen klassas som feta. Och när skolbarnens alltför låga näringsintag visas i undersökning efter undersökning undrar man hur den unga uppväxande generationen skall må om några år om inget händer… Men kanske är det något som ändå är på väg att hända. När jag för första gången såg Jamie Olivers TED talk och förstod att amerikanska barn inte kunde tala om namnet på en tomat eller potatis blev jag givetvis förskräckt, men insåg också att Jamie hade en förmåga som folkupplysare och kunde påverka människors beteende positivt. Jag har sett de flesta av hans kampanjer i både England och USA på YouTube och förstår vilken förändringskraft han bär på. Jag kom också att tänka på en resa jag gjorde till Japan för många år sedan, när jag besökte några lokala konsumentföreningar som framgångsrikt hade ändrat spelreglerna för inköp av grönsaker från lokala bönder. Deras lokala kooperativa HAN-grupper uppgår till mer än ett tusen och tillsammans har konsumentkooperationen i Japan mer än 11 miljoner medlemmar. En av dessa grupper – Seikatsu Club – fick under 90-talet det alternativa Nobelpriset – Right Livelihood Award. Den Japanska modellen förändrade fundamentalt relationen mellan konsumenter och producenter på de lokala marknaderna. Om vi tittar på marknaderna i England, som enligt min uppfattning har haft den kraftigaste lokala tillväxten av ekologiska produkter, kan man se att mjölkprodukter, frukt och grönsaker har de största marknadsandelarna (23-29%). 8 av 10 hushåll i England köpte ekologiska produkter under 2011. Leveranserna av ekologiska produkter direkt till hemmen och via internet ökade under 2011 med 7,2 % (till 167 miljoner pund). År 2010 ökade den globala tillväxten av ekologiska produkter med 8,8 % och fortsätter kontinuerligt att öka, visar en studie som finansierats av Triodos Bank. Och det saknas inte ekonomiska argument i denna utveckling. I en av Stockholm Läns Landstings undersökningar från 2009 – Vad kostar hållbara matvanor? – kom man fram till att livsmedelsutgifterna kunde sänkas med 5 600 kronor per person och år om konsumenten övergår till att äta mer hållbart. Varför inte investera i lokala kök där skolor, servicehus och förskolor samverkar? Det är hög tid att minska transporterna och utveckla samarbetet med lokala matproducenter som kan erbjuda rena och oförfalskade matvaror som devisen som en gång drev konsumentkooperationen framåt. En naturlig utmaning som borde attrahera en ”slumrande” konsumentkooperation. Vågar ni anta utmaningen? Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/26/ar-det-dags-for-en-ny-konsumentrorelse/feed/ kajembren Statligt ägande – men på vems uppdrag? http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/06/statligt-agande-men-pa-vems-uppdrag/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/06/statligt-agande-men-pa-vems-uppdrag/#comments Wed, 06 Feb 2013 07:03:04 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/06/statligt-agande-men-pa-vems-uppdrag/ TeliaSonera (37% Statens ägarandel idag) och Vattenfall , har under en längre tid varit hårt ansatta för sitt agerande på marknaden. Kritiken har en tydlig koppling till etik och hållbar utveckling. TeliaSoneras agerande slutade med att vd:n Lars Nyberg och även delar av styrelsen fick gå. Vattenfall försökte stärka sitt varumärke inom klimatområdet (2009, under Lars G Josefssons tid som VD) samtidigt som man gjorde stora investeringar i den hårt kritiserade kolsektorn. Detta ledde fram till ett byte av vd och en ny diskussion om statens roll som ägare. Om man ser detta utifrån de senaste årens samhällsutveckling och företagsledares syn och attityder till hållbar utveckling så undrar man om den svenska staten som ägare inte har förstått vad som menas med ledarskap i en hållbar samhällsutveckling. När nu omvärlden tittar på Norden, och Sverige i synnerhet, borde den statliga företagssektorn haft en bättre profil att visa upp för omvärlden. Synen på hållbar utveckling har en global utmaning i sig och den handlar om alla typer av företag och särskilt hur ledarskapet hanterar begreppet. En allt större majoritet av vd:ar bekänner sig till ett större ansvar vad gäller sin roll i samhällsutvecklingen. Större samhällsansvar artikuleras oavsett om man är i Davos eller svarar på undersökningar från konsultfirmor som PWC, McKinsey eller Ernst & Young. När jag för några veckor sedan samtalade med Jim O’Toole, professor inom Business Ethics i San Fransisco, uttryckte han behovet av ett mer långsiktigt tänkande inom företagens affärsverksamhet. Jim var oroad av ett otydligt ägande och en dåligt förankrad policy i företagens ledarskap. Särskilt över tid, då ledare byts ut och nya business-strategier leder till andra förhållningsätt och prioriteringar. Ofta är företag med stark värderingsgrund till exempel familjeföretag eller kooperativa företag där värderingar är fast förankrade och lever under en längre tid. Vad staten som ägare har för syn är ofta oklar och förändras över tid beroende på vilken politisk vilja som råder i ägargruppen. Det finns i de svenska statliga ägarriktlinjerna att agera utifrån både OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact. Svenska statliga företag har att rapportera utifrån Global Reporting Initiatives (GRI) om hur man agerar inom området hållbar utveckling. I fallet TeliaSonera kan man dock konstatera att gapet mellan policy och praktisk verklighet är onekligen stort. Även om det finns positiva tecken hos flera av de statliga företagen så har Finansmarknads minister Peter Norman en betydelsefull roll att driva ägarfrågan och statens roll och syn på Hållbar Utveckling. Vi ser privata företagsledare som uttrycker sig tydligt i samhällsfrågor, till exempel när Karl-Johan Persson, H&M:s vd i New York Times säger att deras stora vattenberoende lett fram till ett mer långsiktigt förhållande i hela deras värdekedja och att man tar samhällsansvar ända ut i leverantörsledet. Exempel som detta är i dag mer regel än undantag då man tittar på företag som Levi’s, Nike, Unilever, P&G eller andra stora multinationella företag. Men frågan om hållbar utveckling och samhällsansvar i ledarskapet inom all företagsverksamhet är inte någon dagslända, utan måste “leva” i företaget och vara en del i all verksamhet ända ut i företagets underleverantörsystem oavsett ägarform. Jag fick själv uppleva hur mitt företag Respect arbetat under mer än 10 år med företagsstrategier där frågor om hållbart ledarskap stått i förgrunden. Erfarenheterna från The Body Shop i vår ägargrupp var betydelsefull. Det ledde fram till ett banbrytande arbete med företagens ansvar inom ramen för Business Leaders Initiative on Human Rights (BLIHR) där ett 15-tal av världens största varumärken deltog, bland andra Ericsson och ABB. Här lades en grund för både ägarpolicy och management som TeliaSonera skulle haft stor nytta av idag. Och som Professor Jim O´Toole också uttryckte i min intervju om ledarskap och hållbar utveckling - frågorna måste bli en del i det dagliga arbetet i företagets hela affärsverksamhet och långsiktigt förankras. Policy måste alltid förankras, implementeras och följas upp kontinuerligt. Och nog borde det vara hög tid för de statliga svenska företagen att träda fram i ljuset och bli en förebild. Eller är det för mycket begärt när man talar om The Northern Light? Kaj Embrén]]> TeliaSonera (37% Statens ägarandel idag) och Vattenfall , har under en längre tid varit hårt ansatta för sitt agerande på marknaden. Kritiken har en tydlig koppling till etik och hållbar utveckling. TeliaSoneras agerande slutade med att vd:n Lars Nyberg och även delar av styrelsen fick gå. Vattenfall försökte stärka sitt varumärke inom klimatområdet (2009, under Lars G Josefssons tid som VD) samtidigt som man gjorde stora investeringar i den hårt kritiserade kolsektorn. Detta ledde fram till ett byte av vd och en ny diskussion om statens roll som ägare. Om man ser detta utifrån de senaste årens samhällsutveckling och företagsledares syn och attityder till hållbar utveckling så undrar man om den svenska staten som ägare inte har förstått vad som menas med ledarskap i en hållbar samhällsutveckling. När nu omvärlden tittar på Norden, och Sverige i synnerhet, borde den statliga företagssektorn haft en bättre profil att visa upp för omvärlden. Synen på hållbar utveckling har en global utmaning i sig och den handlar om alla typer av företag och särskilt hur ledarskapet hanterar begreppet. En allt större majoritet av vd:ar bekänner sig till ett större ansvar vad gäller sin roll i samhällsutvecklingen. Större samhällsansvar artikuleras oavsett om man är i Davos eller svarar på undersökningar från konsultfirmor som PWC, McKinsey eller Ernst & Young. När jag för några veckor sedan samtalade med Jim O’Toole, professor inom Business Ethics i San Fransisco, uttryckte han behovet av ett mer långsiktigt tänkande inom företagens affärsverksamhet. Jim var oroad av ett otydligt ägande och en dåligt förankrad policy i företagens ledarskap. Särskilt över tid, då ledare byts ut och nya business-strategier leder till andra förhållningsätt och prioriteringar. Ofta är företag med stark värderingsgrund till exempel familjeföretag eller kooperativa företag där värderingar är fast förankrade och lever under en längre tid. Vad staten som ägare har för syn är ofta oklar och förändras över tid beroende på vilken politisk vilja som råder i ägargruppen. Det finns i de svenska statliga ägarriktlinjerna att agera utifrån både OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact. Svenska statliga företag har att rapportera utifrån Global Reporting Initiatives (GRI) om hur man agerar inom området hållbar utveckling. I fallet TeliaSonera kan man dock konstatera att gapet mellan policy och praktisk verklighet är onekligen stort. Även om det finns positiva tecken hos flera av de statliga företagen så har Finansmarknads minister Peter Norman en betydelsefull roll att driva ägarfrågan och statens roll och syn på Hållbar Utveckling. Vi ser privata företagsledare som uttrycker sig tydligt i samhällsfrågor, till exempel när Karl-Johan Persson, H&M:s vd i New York Times säger att deras stora vattenberoende lett fram till ett mer långsiktigt förhållande i hela deras värdekedja och att man tar samhällsansvar ända ut i leverantörsledet. Exempel som detta är i dag mer regel än undantag då man tittar på företag som Levi’s, Nike, Unilever, P&G eller andra stora multinationella företag. Men frågan om hållbar utveckling och samhällsansvar i ledarskapet inom all företagsverksamhet är inte någon dagslända, utan måste “leva” i företaget och vara en del i all verksamhet ända ut i företagets underleverantörsystem oavsett ägarform. Jag fick själv uppleva hur mitt företag Respect arbetat under mer än 10 år med företagsstrategier där frågor om hållbart ledarskap stått i förgrunden. Erfarenheterna från The Body Shop i vår ägargrupp var betydelsefull. Det ledde fram till ett banbrytande arbete med företagens ansvar inom ramen för Business Leaders Initiative on Human Rights (BLIHR) där ett 15-tal av världens största varumärken deltog, bland andra Ericsson och ABB. Här lades en grund för både ägarpolicy och management som TeliaSonera skulle haft stor nytta av idag. Och som Professor Jim O´Toole också uttryckte i min intervju om ledarskap och hållbar utveckling - frågorna måste bli en del i det dagliga arbetet i företagets hela affärsverksamhet och långsiktigt förankras. Policy måste alltid förankras, implementeras och följas upp kontinuerligt. Och nog borde det vara hög tid för de statliga svenska företagen att träda fram i ljuset och bli en förebild. Eller är det för mycket begärt när man talar om The Northern Light? Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/02/06/statligt-agande-men-pa-vems-uppdrag/feed/ kajembren Från Cavern till Las Vegas http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/20/fran-cavern-till-las-vegas/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/20/fran-cavern-till-las-vegas/#comments Sun, 20 Jan 2013 22:01:21 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/20/fran-cavern-till-las-vegas/ Banda Billili som levt och tillbringat nätterna på huvudstadens (Kinhasa) gator och som skapat en musik som förenar känsla rytm och mening. Även i bakgårdarnas Rio har jag fått uppleva känslan av sammanhållning och livsbejakande rytmer med mening. Musikens roll var något som jag fick uppleva i mitt egen Folkets hus förening i Orminge (Stockholm)där jag hade förmånen att få vara ordförande under några år och som i nästa vecka börjar fira sitt 30 års jubileum. Under några år under 90-talet fanns det i Orminge -  5 rockband per tusen innevånare.  Och visst är musiken en grundbult i all vår samhällsutveckling. När den är som bäst förenar den både rytm, känsla och budskap. Det var också något som jag fått uppleva då jag besökte Cavern i Liverpool förra året och dansade till tonerna av The Beatles, som var något av min och mångas livsglädje under många uppväxtår. Och i början 2013 året så tog jag mig tid att närma mig The Beatles dagar genom att besöka Las Vegas där Circus Solei tillsammans med Paul och Ringo samt fruar och familjer skapat musikcirkusen LOVE. Det blev för mig något som tillförde en ytterligare dimension på The Beatles storhet. Fyra grabbar från arbetarkvarteren i Liverpool som tog med sig både känsla, rytm och mening genom livet och spred sin musik och som har känslomässigt nått in i alla generationer.  Paul McCartney och Ringo Star uttrycker i den utmärkta dokumentärer om LOVE – vi var rätt duktiga, men utan hårt arbete och kreativitet hade vi aldrig lyckats när sett föreställningen LOVE. Och nog är LOVE föreställningen ett av de bästa som skapats i nutid och ett bra exempel på The Beatles storhet. Hyr den eller köp den på ITUNES om du inte har möjlighet att själva åka till Las Vegas. Kaj Embrén  ]]> Banda Billili som levt och tillbringat nätterna på huvudstadens (Kinhasa) gator och som skapat en musik som förenar känsla rytm och mening. Även i bakgårdarnas Rio har jag fått uppleva känslan av sammanhållning och livsbejakande rytmer med mening. Musikens roll var något som jag fick uppleva i mitt egen Folkets hus förening i Orminge (Stockholm)där jag hade förmånen att få vara ordförande under några år och som i nästa vecka börjar fira sitt 30 års jubileum. Under några år under 90-talet fanns det i Orminge -  5 rockband per tusen innevånare.  Och visst är musiken en grundbult i all vår samhällsutveckling. När den är som bäst förenar den både rytm, känsla och budskap. Det var också något som jag fått uppleva då jag besökte Cavern i Liverpool förra året och dansade till tonerna av The Beatles, som var något av min och mångas livsglädje under många uppväxtår. Och i början 2013 året så tog jag mig tid att närma mig The Beatles dagar genom att besöka Las Vegas där Circus Solei tillsammans med Paul och Ringo samt fruar och familjer skapat musikcirkusen LOVE. Det blev för mig något som tillförde en ytterligare dimension på The Beatles storhet. Fyra grabbar från arbetarkvarteren i Liverpool som tog med sig både känsla, rytm och mening genom livet och spred sin musik och som har känslomässigt nått in i alla generationer.  Paul McCartney och Ringo Star uttrycker i den utmärkta dokumentärer om LOVE – vi var rätt duktiga, men utan hårt arbete och kreativitet hade vi aldrig lyckats när sett föreställningen LOVE. Och nog är LOVE föreställningen ett av de bästa som skapats i nutid och ett bra exempel på The Beatles storhet. Hyr den eller köp den på ITUNES om du inte har möjlighet att själva åka till Las Vegas. Kaj Embrén  ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/20/fran-cavern-till-las-vegas/feed/ kajembren Bankrupting Nature http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/15/bankrupting-nature/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/15/bankrupting-nature/#comments Tue, 15 Jan 2013 12:05:49 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/15/bankrupting-nature/ nya bok Bankrupting Nature – en bok som borde läsas och diskuteras på de politiska ledarsidorna världen över. Kombinationen mellan politikern Anders Wijkman och forskaren Johan Rockström gör detta ämne än mer intressant. Anders Wijkman som har nu passerat igenom flera politiska partier och varit verksam på både nationell och europeisk nivå. Hans erfarenheter är viktiga att ta vara på när man skall diskutera den politiska sektorns roll i samhällsbygget. Johan Rockströms forskarkunskap och kompetens har nått ut och inspirerat  personer inom både politik och näringsliv i Sverige och Internationellt. Jag har på min bloggsida skrivit och intervjuat personer som legat i framkant då det gäller diskussionen om en Global Hållbar samhällsutveckling. Och när det gäller förändringar i samhällsutvecklingen så handlar det också om ledarskap i gränslandet mellan näringsliv och politik. Om vi står för en av de största globala kriserna som världen upplevt – varför hittar vi så få politiker som med glöd och engagemang ger sig in och försöker hitta lösningar på krisen som är långsiktigt hållbara? Är det som Anders Wijkman säger i sin intervju att politiker agera utifrån – som det vore ett  kortsiktigt aktieägarperspektiv och som handlar enbart om nästa val och inte utifrån en mer långsiktig samhällsbyggar roll. Och nog är det så man kan avläsa den nuvarande utvecklingen. Men, om vi tittar i backspegeln och lyfter fram hur vi skandinaver byggde välfärdstaten. På den tiden fanns en djupgående samhällskris, men också ett genuint entreprenörskap. Här utvecklades en långsiktig politik i samspel mellan företag, fackliga organisationer och regeringar. Och här fanns konsensus kring ekonomi och sociala värden. Här lades grunden för den modell som utgjorde grundstommen i början av välfärdsbygget. Regeringen utvecklade industriprogram med investeringar inom nyckelområden, solidariska lönepolitiken skapades, utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken byggdes upp i dialog med den tidens starka intressenter – näringslivet och de fackliga organisationerna. I dag ser utmaningarna inte ut som förr. Samhällskrisen är kännbar och kanske än djupare för att den är global. Klimatkrisen och miljöfrågorna har inga nationsgränser. Vi borde dock lära av det historiska välfärdsbygget från 30-talets krisår. Vi måste som medborgare ta oss an de nya utmaningar och involvera fler och nya intressenterna i en politisk dialog för global hållbar samhällsutveckling. Så låt oss därför koncentrera oss på det politiska ledarskapet och dess roll för att börja mer strategiskt arbeta med långsiktiga hållbara växtkrafter i den nuvarande samhällsutveckling. Det är då främst tre områden som borde står högst upp på dagordningen i det politiska samtalet, både i Sverige och internationellt. Millenium Developing Goals  - 8 mätbara mål som skall bygga en bättre relationen mellan utvecklingsländer och välfärdstaterna. En nödvändig global utmaning som bör riktas till inte bara regeringar utan även näringsliv, organisationer och kommuner. Hållbar Stadsutveckling – Om det är några som skall frigöra oss från dödläget i klimatförhandlingarna så är det städer och regioner. Borgmästare världen över har en utmärkt möjlighet att bli den opinionsbildande grupp som kan få de nationella regeringarna till ett ändrat beteende. Varför inte lära från Seattles Borgmästare, Mike McGinn som i december föreslog att kommuns pensionsfond skall skära ner sina 150 miljoner (SEK) investering i Chevron och ExxonMobil och andra olje och gasföretag till förmån för ett långsiktig hållbart investeringsprogram. Low carbon economy – Även om den ekonomiska krisen i Europa lagt en hämsko över utvecklingen och investeringarna inom den gröna energin minskat från 280 miljarder USD till 250 miljarder USD 2012 så visar det på en tillväxtsektor som är ledande i de ekonomiska långsiktiga investeringsprogrammen inom EU och andra delar av världen. Och varför inte använda våra pensionsfonder till att investera mer långsiktigt hållbart. Det är inom dessa tre områden som vi skall kraftsamla samhällets nya stakeholders från näringslivet och dess organisationer. Frivilliga organisationer och volontärer. Entreprenörerna och samhällsbyggarna. Och tillsammans med kommuner och regioner skapar vi den nya mötesplatsen för drivkraft för en hållbar samhällsutveckling – lokalt drivkraft med en global arena. Kaj Embrén]]> nya bok Bankrupting Nature – en bok som borde läsas och diskuteras på de politiska ledarsidorna världen över. Kombinationen mellan politikern Anders Wijkman och forskaren Johan Rockström gör detta ämne än mer intressant. Anders Wijkman som har nu passerat igenom flera politiska partier och varit verksam på både nationell och europeisk nivå. Hans erfarenheter är viktiga att ta vara på när man skall diskutera den politiska sektorns roll i samhällsbygget. Johan Rockströms forskarkunskap och kompetens har nått ut och inspirerat  personer inom både politik och näringsliv i Sverige och Internationellt. Jag har på min bloggsida skrivit och intervjuat personer som legat i framkant då det gäller diskussionen om en Global Hållbar samhällsutveckling. Och när det gäller förändringar i samhällsutvecklingen så handlar det också om ledarskap i gränslandet mellan näringsliv och politik. Om vi står för en av de största globala kriserna som världen upplevt – varför hittar vi så få politiker som med glöd och engagemang ger sig in och försöker hitta lösningar på krisen som är långsiktigt hållbara? Är det som Anders Wijkman säger i sin intervju att politiker agera utifrån – som det vore ett  kortsiktigt aktieägarperspektiv och som handlar enbart om nästa val och inte utifrån en mer långsiktig samhällsbyggar roll. Och nog är det så man kan avläsa den nuvarande utvecklingen. Men, om vi tittar i backspegeln och lyfter fram hur vi skandinaver byggde välfärdstaten. På den tiden fanns en djupgående samhällskris, men också ett genuint entreprenörskap. Här utvecklades en långsiktig politik i samspel mellan företag, fackliga organisationer och regeringar. Och här fanns konsensus kring ekonomi och sociala värden. Här lades grunden för den modell som utgjorde grundstommen i början av välfärdsbygget. Regeringen utvecklade industriprogram med investeringar inom nyckelområden, solidariska lönepolitiken skapades, utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken byggdes upp i dialog med den tidens starka intressenter – näringslivet och de fackliga organisationerna. I dag ser utmaningarna inte ut som förr. Samhällskrisen är kännbar och kanske än djupare för att den är global. Klimatkrisen och miljöfrågorna har inga nationsgränser. Vi borde dock lära av det historiska välfärdsbygget från 30-talets krisår. Vi måste som medborgare ta oss an de nya utmaningar och involvera fler och nya intressenterna i en politisk dialog för global hållbar samhällsutveckling. Så låt oss därför koncentrera oss på det politiska ledarskapet och dess roll för att börja mer strategiskt arbeta med långsiktiga hållbara växtkrafter i den nuvarande samhällsutveckling. Det är då främst tre områden som borde står högst upp på dagordningen i det politiska samtalet, både i Sverige och internationellt. Millenium Developing Goals  - 8 mätbara mål som skall bygga en bättre relationen mellan utvecklingsländer och välfärdstaterna. En nödvändig global utmaning som bör riktas till inte bara regeringar utan även näringsliv, organisationer och kommuner. Hållbar Stadsutveckling – Om det är några som skall frigöra oss från dödläget i klimatförhandlingarna så är det städer och regioner. Borgmästare världen över har en utmärkt möjlighet att bli den opinionsbildande grupp som kan få de nationella regeringarna till ett ändrat beteende. Varför inte lära från Seattles Borgmästare, Mike McGinn som i december föreslog att kommuns pensionsfond skall skära ner sina 150 miljoner (SEK) investering i Chevron och ExxonMobil och andra olje och gasföretag till förmån för ett långsiktig hållbart investeringsprogram. Low carbon economy – Även om den ekonomiska krisen i Europa lagt en hämsko över utvecklingen och investeringarna inom den gröna energin minskat från 280 miljarder USD till 250 miljarder USD 2012 så visar det på en tillväxtsektor som är ledande i de ekonomiska långsiktiga investeringsprogrammen inom EU och andra delar av världen. Och varför inte använda våra pensionsfonder till att investera mer långsiktigt hållbart. Det är inom dessa tre områden som vi skall kraftsamla samhällets nya stakeholders från näringslivet och dess organisationer. Frivilliga organisationer och volontärer. Entreprenörerna och samhällsbyggarna. Och tillsammans med kommuner och regioner skapar vi den nya mötesplatsen för drivkraft för en hållbar samhällsutveckling – lokalt drivkraft med en global arena. Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2013/01/15/bankrupting-nature/feed/ kajembren Warren Buffet!! http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/magnushedenmark/2013/01/11/warren-buffet/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/magnushedenmark/2013/01/11/warren-buffet/#comments Fri, 11 Jan 2013 15:33:03 +0000 Magnus Hedenmark http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/magnushedenmark/2013/01/11/warren-buffet/ solcellsprojekt i Miljöaktuellt . Men han sysslar med andra häftiga återvinningsprojekt också. Är helägare av mattföretaget Shaw, som tillverkar Cradle to Cradle certifierade mattor som är designade för återvinning och återvinns i Evergreen i Atlanta. Veckans affärer hade ett reportage om detta, se länken. Det är lite tråkigt att vi har så defensiv hållning i Sverige till hållbarhetsfrågorna. I 9 fall av 10 handlar det om att undvika risk, för Warren Buffet handlar det om möjligheter istället. Om ni vill höra mer om Warrens fantastiska mattor, så rekommenderar jag er att kontakta Bengt Åke på Tretum.]]> solcellsprojekt i Miljöaktuellt . Men han sysslar med andra häftiga återvinningsprojekt också. Är helägare av mattföretaget Shaw, som tillverkar Cradle to Cradle certifierade mattor som är designade för återvinning och återvinns i Evergreen i Atlanta. Veckans affärer hade ett reportage om detta, se länken. Det är lite tråkigt att vi har så defensiv hållning i Sverige till hållbarhetsfrågorna. I 9 fall av 10 handlar det om att undvika risk, för Warren Buffet handlar det om möjligheter istället. Om ni vill höra mer om Warrens fantastiska mattor, så rekommenderar jag er att kontakta Bengt Åke på Tretum.]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/magnushedenmark/2013/01/11/warren-buffet/feed/ Magnus Hedenmark Sömnlösa nätter i Portugal http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/12/13/somnlosa-natter-i-portugal/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/12/13/somnlosa-natter-i-portugal/#comments Thu, 13 Dec 2012 17:44:22 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/12/13/somnlosa-natter-i-portugal/ Frågorna väckte mitt intresse när jag såg de kartor som beskrev det regionala bussnätverket och förstod att det såg likadant ut på samtliga busscentraler. Lägg dessutom till situationen med de cirka 300 000 turistbussar (enligt statistik från EU 2009) och andra bussar som väntar på passagerare som skall transporteras regionalt, nationellt och internationellt från busscentralen. Tänk efter – om en vanlig dieselbuss (5 % RME) står still och väntar med motorn igång 1 timme per dag så drar den 2 liter bränsle och släpper ut 5,4 kg Co2 per timme. Kostnaden blir cirka 12 kr per liter. Effekten blir skrämmande om man räknar på de ca 300 000 bussar som kör runt i Europa i dag. 1600 ton om dagen och en bränslekostnad på nästa 1 miljon EUR om dagen. Detta borde få fler än mig att fundera på alternativ till denna utveckling. Hemkommen från min turistresa begav jag mig till en annan transporthub – nämligen Arlanda Airport i utkanten av Stockholm, Sverige. Hur var det ställt med uppställningsplatserna för flygplanen där de står och väntar på att passagerarna skall gå ombord. Se där. Problemet var löst med hjälp av flygplatsens District Heating and Cooling system – fjärrvärme. En intressant utveckling sedan Arlanda Airport tagit fram världens största energilager, det vill säga – akvifären för kyl- och värmeförsörjning. Den hade varit i drift sedan sommaren 2009. Givetvis borde alla transporthubbar gå igenom sina utsläppsnivåer och se vilka tekniska lösningar som står till buds. Alla busstationer eller för den delen flygplatser eller andra uppställningsplatser borde känna till att det finns tekniska lösningar som snabbt borde kunna vara på plats. Har man inte en anslutning med District Heating and Cooling så finns det el att ansluta till bussar på de flesta platser – något att tänka på för busstillverkarna. Och även EU Smart High level Group som har funderingar kring coach tourism i Europa. (länk) Och när jag cyklande tar mig hem och passerar över Slottsbacken vid Stockholms slott och ser alla turistbussar som där står med motorn igång för att ge bekvämlighet för resenärerna undrar jag varför vi inte kommit längre i miljöhuvudstaden Stockholm. När får vi se Stockholm stad erbjuda några av de 300 000 turistbussar som åker runt i Europa parkeringsplatser för turistbussar med elstolpar som kan driva luftkonditionering oavsett om det är fråga om värme eller kyla?   Kaj Embrén]]> Frågorna väckte mitt intresse när jag såg de kartor som beskrev det regionala bussnätverket och förstod att det såg likadant ut på samtliga busscentraler. Lägg dessutom till situationen med de cirka 300 000 turistbussar (enligt statistik från EU 2009) och andra bussar som väntar på passagerare som skall transporteras regionalt, nationellt och internationellt från busscentralen. Tänk efter – om en vanlig dieselbuss (5 % RME) står still och väntar med motorn igång 1 timme per dag så drar den 2 liter bränsle och släpper ut 5,4 kg Co2 per timme. Kostnaden blir cirka 12 kr per liter. Effekten blir skrämmande om man räknar på de ca 300 000 bussar som kör runt i Europa i dag. 1600 ton om dagen och en bränslekostnad på nästa 1 miljon EUR om dagen. Detta borde få fler än mig att fundera på alternativ till denna utveckling. Hemkommen från min turistresa begav jag mig till en annan transporthub – nämligen Arlanda Airport i utkanten av Stockholm, Sverige. Hur var det ställt med uppställningsplatserna för flygplanen där de står och väntar på att passagerarna skall gå ombord. Se där. Problemet var löst med hjälp av flygplatsens District Heating and Cooling system – fjärrvärme. En intressant utveckling sedan Arlanda Airport tagit fram världens största energilager, det vill säga – akvifären för kyl- och värmeförsörjning. Den hade varit i drift sedan sommaren 2009. Givetvis borde alla transporthubbar gå igenom sina utsläppsnivåer och se vilka tekniska lösningar som står till buds. Alla busstationer eller för den delen flygplatser eller andra uppställningsplatser borde känna till att det finns tekniska lösningar som snabbt borde kunna vara på plats. Har man inte en anslutning med District Heating and Cooling så finns det el att ansluta till bussar på de flesta platser – något att tänka på för busstillverkarna. Och även EU Smart High level Group som har funderingar kring coach tourism i Europa. (länk) Och när jag cyklande tar mig hem och passerar över Slottsbacken vid Stockholms slott och ser alla turistbussar som där står med motorn igång för att ge bekvämlighet för resenärerna undrar jag varför vi inte kommit längre i miljöhuvudstaden Stockholm. När får vi se Stockholm stad erbjuda några av de 300 000 turistbussar som åker runt i Europa parkeringsplatser för turistbussar med elstolpar som kan driva luftkonditionering oavsett om det är fråga om värme eller kyla?   Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/12/13/somnlosa-natter-i-portugal/feed/ kajembren Sandy, Obama... allt vad bäddat för ett bra klimatavtal http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/12/04/sandy-obama-allt-vad-baddat-for-ett-bra-klimatavtal/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/12/04/sandy-obama-allt-vad-baddat-for-ett-bra-klimatavtal/#comments Tue, 04 Dec 2012 08:19:15 +0000 mattiasgoldmann http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/12/04/sandy-obama-allt-vad-baddat-for-ett-bra-klimatavtal/ För det första: Vi hade tur med vädret. Klimatförändringarna leder ofrånkomligen till våldsammare oväder, och det bästa som kan hända är att det kommer just innan klimatförhandlingarna. Så blev det – stormen Sandy var globalt förstasidesstoff i åtskilliga dagar blott veckor före Doha inleddes. Samtidigt med klimatmötet är det extrema oväder och översvämningar i väst- och Centraleuropa. För det andra: Larmen var rätt timade. Världsbankens pressavdelning gjorde ett lysande jobb med sin larmrapport om att vi kan vara på väg mot fyra graders temperaturhöjning redan till år 2060, vilket i sin tur kan trigga oåterkalleliga förändringar. För det tredje: Rätt man vann. Inför Doha var man oroad för hur det skulle gå i USA:s presidentval; Romney är ju i det närmaste klimatförnekare. Men Obama vann med betryggande majoritet och slog direkt fast att han ska fokusera mer på klimatfrågorna under sin andra och sista period. Också Kinas presidentval pekas av analytiker ut som klimatpositivt. För det fjärde: Svångremströttheten breder ur sig. Efter att i flera år ha försökt spara sig ur krisen, har pendeln de senaste månaderna svängt mot ökade offentliga investeringar. Förslagen på vad som ska göras för att få fart på hjulen har nästan alltid en tydligt grön touch. För det femte: Ingen har dabbat sig. Inför tidigare klimatförhandlingar har det läckt ut mejl som kunnat kompromettera IPCC, Al Gores film har utsatts för hårdhänt granskning och mycket annat. Detta år har alla skött sig klanderfritt. Lägg till att årets förhandlingar, med Christiana Figueres ord, inte är särskilt svåra. Kyotoavtalet har i stort sett bara EU som undertecknare och vi klarar med lätthet en utsläppsminskning bortom de 20% som begärs av oss. Det långsiktiga avtalet ska först vara färdigförhandlat 2015och först träda i kraft 2020. Ändå riskerar klimatförhandlingarna bli en soufflé som sjunker ihop. Det måste leda till eftertanke. Vad gör vi för fel? Varför misslyckas vi till och med i ett sånt gyllene läge?]]> För det första: Vi hade tur med vädret. Klimatförändringarna leder ofrånkomligen till våldsammare oväder, och det bästa som kan hända är att det kommer just innan klimatförhandlingarna. Så blev det – stormen Sandy var globalt förstasidesstoff i åtskilliga dagar blott veckor före Doha inleddes. Samtidigt med klimatmötet är det extrema oväder och översvämningar i väst- och Centraleuropa. För det andra: Larmen var rätt timade. Världsbankens pressavdelning gjorde ett lysande jobb med sin larmrapport om att vi kan vara på väg mot fyra graders temperaturhöjning redan till år 2060, vilket i sin tur kan trigga oåterkalleliga förändringar. För det tredje: Rätt man vann. Inför Doha var man oroad för hur det skulle gå i USA:s presidentval; Romney är ju i det närmaste klimatförnekare. Men Obama vann med betryggande majoritet och slog direkt fast att han ska fokusera mer på klimatfrågorna under sin andra och sista period. Också Kinas presidentval pekas av analytiker ut som klimatpositivt. För det fjärde: Svångremströttheten breder ur sig. Efter att i flera år ha försökt spara sig ur krisen, har pendeln de senaste månaderna svängt mot ökade offentliga investeringar. Förslagen på vad som ska göras för att få fart på hjulen har nästan alltid en tydligt grön touch. För det femte: Ingen har dabbat sig. Inför tidigare klimatförhandlingar har det läckt ut mejl som kunnat kompromettera IPCC, Al Gores film har utsatts för hårdhänt granskning och mycket annat. Detta år har alla skött sig klanderfritt. Lägg till att årets förhandlingar, med Christiana Figueres ord, inte är särskilt svåra. Kyotoavtalet har i stort sett bara EU som undertecknare och vi klarar med lätthet en utsläppsminskning bortom de 20% som begärs av oss. Det långsiktiga avtalet ska först vara färdigförhandlat 2015och först träda i kraft 2020. Ändå riskerar klimatförhandlingarna bli en soufflé som sjunker ihop. Det måste leda till eftertanke. Vad gör vi för fel? Varför misslyckas vi till och med i ett sånt gyllene läge?]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/12/04/sandy-obama-allt-vad-baddat-for-ett-bra-klimatavtal/feed/ mattiasgoldmann Sluta skapa mekanismer, register och fonder! http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/30/sluta-skapa-mekanismer-register-och-fonder/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/30/sluta-skapa-mekanismer-register-och-fonder/#comments Fri, 30 Nov 2012 11:33:37 +0000 mattiasgoldmann http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/30/sluta-skapa-mekanismer-register-och-fonder/ Finansiella mekanismer: CDM skapades för 15 år sen för att underlätta kostnadseffektiva utsläppsminskningar av utvecklade länder i utvecklingsländer. Över 5000 projekt i 99 u-länder är registrerade, över en miljard ton koldioxid har hanterats och nästan fyra miljarder euro har sparats jämfört med att göra utsläppsminskningen hemma. JI fyller en liknande funktion ibland annat Central- och östeuropa. Vi har en särskild mekanism för investeringar i minskad avskogning och skogsskydd, REDD+, som är på god väg att få styrfart. Men vi har ingen marknad. Utan meningsfulla utsläppskrav behövs inga mekanismer för att minska utsläpp, och investeringar i soldriven vattenrening i Tanzania, skogsskydd i Amazonas eller energieffektiva spisar i Senegal uteblir. Ändå tycker förhandlarna att det är läge för inte mindre än tre marknadsmekanismer till: NMM (New Market Mechanisms), FVA (Framework for Various Approaches) och NAMA (Nationally Appropriate Mitigation Actions). Många miljö-och biståndsorganisationer är i samma båt: De lägger enorm energi på att ta fram i och för sig vällovliga förslag på hur CDM-kraven kan skärpas ytterligare, men verkar inte förstå att det behövs en marknad för att en marknadsmekanism ska vara relevant. Register:  Om inte mycket händer, bör behovet av ett register över vad som händer vara begränsat. Men inte. FN-förhandlingarna föreslår fler och fler. Just nu diskuteras ett register över u-ländernas NAMAs, så att i-länder lätt kan se vilka u-länder som behöver ha stöd. Men av drygt 50 länder som skrivit NAMA har bara sex-sju registrerat dem. U-länderna fruktar att de tappar kontrollen över sina egna projekt, medan många investerare är rädda att det skapas en falsk bild av att det finns pengar i överflöd som bara söker ett NAMA att stödja. Fonder:  I-länderna ska ge 100 miljarder dollar per år för att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer, efter att snabbstartsperioden nu är över.  Gröna Klimatfonden har nyligen fått sitt säte, i Sydkorea. Anpassningsfonden ska särskilt stödja åtgärder i fattiga länder för att hantera effekterna av klimatförändringar. Men det ekar tomt i kassorna; bara var tredje krona som i-länderna överförde var verkligen ”ny och additionell” som man lovat, och när nu mer medel ska överföras, minskar istället finansieringen. Det hindrar inte att det ständigt föreslås nya fonder här på COP18. Men det är väl inte så skadligt att skapa något, även om det inte behövs? Jo. Att rapportera in till alla dessa register tar mycket tid från det faktiska arbetet även för stora organ som Sida – hur är det då inte för ett litet fattigt land som ska rapportera in på längden och tvären? Att försöka ta fram nya mekanismer tar fokus från de som redan finns och levererar utsläppsminskningar och bättre levnadsvillkor. Och nya fonder innebär administrativa kostnader som borde gå till verkligt klimatarbete. Så mitt enkla tips till förhandlarna: Skapa inga nya fonder, register eller mekanismer förrän det finns a)      Ett rejält klimatmål att uppfylla b)      Ordentligt med pengar att fördela Ska det vara så svårt?]]> Finansiella mekanismer: CDM skapades för 15 år sen för att underlätta kostnadseffektiva utsläppsminskningar av utvecklade länder i utvecklingsländer. Över 5000 projekt i 99 u-länder är registrerade, över en miljard ton koldioxid har hanterats och nästan fyra miljarder euro har sparats jämfört med att göra utsläppsminskningen hemma. JI fyller en liknande funktion ibland annat Central- och östeuropa. Vi har en särskild mekanism för investeringar i minskad avskogning och skogsskydd, REDD+, som är på god väg att få styrfart. Men vi har ingen marknad. Utan meningsfulla utsläppskrav behövs inga mekanismer för att minska utsläpp, och investeringar i soldriven vattenrening i Tanzania, skogsskydd i Amazonas eller energieffektiva spisar i Senegal uteblir. Ändå tycker förhandlarna att det är läge för inte mindre än tre marknadsmekanismer till: NMM (New Market Mechanisms), FVA (Framework for Various Approaches) och NAMA (Nationally Appropriate Mitigation Actions). Många miljö-och biståndsorganisationer är i samma båt: De lägger enorm energi på att ta fram i och för sig vällovliga förslag på hur CDM-kraven kan skärpas ytterligare, men verkar inte förstå att det behövs en marknad för att en marknadsmekanism ska vara relevant. Register:  Om inte mycket händer, bör behovet av ett register över vad som händer vara begränsat. Men inte. FN-förhandlingarna föreslår fler och fler. Just nu diskuteras ett register över u-ländernas NAMAs, så att i-länder lätt kan se vilka u-länder som behöver ha stöd. Men av drygt 50 länder som skrivit NAMA har bara sex-sju registrerat dem. U-länderna fruktar att de tappar kontrollen över sina egna projekt, medan många investerare är rädda att det skapas en falsk bild av att det finns pengar i överflöd som bara söker ett NAMA att stödja. Fonder:  I-länderna ska ge 100 miljarder dollar per år för att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer, efter att snabbstartsperioden nu är över.  Gröna Klimatfonden har nyligen fått sitt säte, i Sydkorea. Anpassningsfonden ska särskilt stödja åtgärder i fattiga länder för att hantera effekterna av klimatförändringar. Men det ekar tomt i kassorna; bara var tredje krona som i-länderna överförde var verkligen ”ny och additionell” som man lovat, och när nu mer medel ska överföras, minskar istället finansieringen. Det hindrar inte att det ständigt föreslås nya fonder här på COP18. Men det är väl inte så skadligt att skapa något, även om det inte behövs? Jo. Att rapportera in till alla dessa register tar mycket tid från det faktiska arbetet även för stora organ som Sida – hur är det då inte för ett litet fattigt land som ska rapportera in på längden och tvären? Att försöka ta fram nya mekanismer tar fokus från de som redan finns och levererar utsläppsminskningar och bättre levnadsvillkor. Och nya fonder innebär administrativa kostnader som borde gå till verkligt klimatarbete. Så mitt enkla tips till förhandlarna: Skapa inga nya fonder, register eller mekanismer förrän det finns a)      Ett rejält klimatmål att uppfylla b)      Ordentligt med pengar att fördela Ska det vara så svårt?]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/30/sluta-skapa-mekanismer-register-och-fonder/feed/ mattiasgoldmann Regeringens och miljörörelsens fem klimatkrockar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/27/regeringens-och-miljororelsens-fem-klimatkrockar/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/27/regeringens-och-miljororelsens-fem-klimatkrockar/#comments Tue, 27 Nov 2012 15:59:47 +0000 mattiasgoldmann http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/27/regeringens-och-miljororelsens-fem-klimatkrockar/ På klimatförhandlingarnas andra dag får de svenska intresseorganisationerna och företagen på plats träffa den svenska delegationen. Det är ett informellt, trivsamt möte och känslan av att vi för en gemensam kamp är tydlig. Kanske förrädiskt tydlig. För den svenska positionen är ju inte den miljörörelsen hade önskat sig. På åtminstone fem avgörande punkter finns det en rejäl klyfta mellan vad svenska regeringen driver och vad miljörörelsen önskar: Klimatmålet. Lena Ek vill att EU på egen hand utlovar 30 % utsläppsminskningar till år 2020 – men hon vill det bara som centerpartist. Som miljöminister driver hon inte 30%, och i Qatar har man inte talartid som centerpartist. Klimatbiståndet. I budgetpropositionen är klimatbiståndet i grova slängar halverat – Sverige minskar just det anslag som man i tidigare klimatförhandlingar lovat höja. Med början 1 januari 2013 ska världens rikare länder årligen överföra 100 miljarder dollar till år 2020. Dessutom ska det vara ”nya och additionella” pengar, men Sverige tar pengarna ur den vanliga biståndsbudgeten med det för miljörörelsen provocerande argumentet att de räknas som nya eftersom vi historiskt gett mer bistånd än andra länder. Utsläppsöverskottet. Liksom många andra, har Sverige ett överskott av utsläppsrättigheter som miljörörelsen vill se annullerade; kommer de ut på marknaden innebär det ökade utsläpp från andra länder och att vår klimatsatsning gått förlorad. De svenska klimatförhandlarna menar att frågan inte är så viktig längre eftersom värdet av utsläppsrättigheterna minskat, men just därför borde det ha blivit lättare att i Qatar berätta för omvärlden att Sverige annullerar. Skogsskyddet. Skogsavverkningen står för nästan 20% av den totala klimatpåverkan och därför har FN tagit fram REDD (reduced emissions from deforestation and degradation of forests). Norge är tillsammans med Världsbanken den största REDD-finansiären, och Tyskland har nu satt igång ett väldigt REDD-arbete. Sverige står fortsatt vid sidlinjen, trots många år som absolut ledande inom skogsbistånd. Kyotoprotokollet. Det absolut viktigaste för Sverige är att Qatar levererar en andra åtagandperiod för Kyotoprotokollet, vars nuvarande utsläppskrav löper ut vid årsskiftet. Miljörörelsen vill också se ett nytt avtal, men varnar för att ett svagt avtal låser fast oss vid låga ambitioner för lång tid framöver – troligen blir nästa period ända fram till 2020. De svenska förhandlarna säger att vi efter ett par år kan skruva upp ambitionerna, men det är troligen praktiskt omöjligt – i vart fall så länge EU-besluten kräver enhällighet. Att miljörörelsen och regeringen inte är överens i klimatfrågorna är inte i sig överraskande. Men sprickan kan lätt göras mindre, genom att regeringen tar ett par gröna kliv under klimattoppmötet. Det skulle ha stor betydelse långt utanför Sveriges gränser! Mattias Goldmann  ]]> På klimatförhandlingarnas andra dag får de svenska intresseorganisationerna och företagen på plats träffa den svenska delegationen. Det är ett informellt, trivsamt möte och känslan av att vi för en gemensam kamp är tydlig. Kanske förrädiskt tydlig. För den svenska positionen är ju inte den miljörörelsen hade önskat sig. På åtminstone fem avgörande punkter finns det en rejäl klyfta mellan vad svenska regeringen driver och vad miljörörelsen önskar: Klimatmålet. Lena Ek vill att EU på egen hand utlovar 30 % utsläppsminskningar till år 2020 – men hon vill det bara som centerpartist. Som miljöminister driver hon inte 30%, och i Qatar har man inte talartid som centerpartist. Klimatbiståndet. I budgetpropositionen är klimatbiståndet i grova slängar halverat – Sverige minskar just det anslag som man i tidigare klimatförhandlingar lovat höja. Med början 1 januari 2013 ska världens rikare länder årligen överföra 100 miljarder dollar till år 2020. Dessutom ska det vara ”nya och additionella” pengar, men Sverige tar pengarna ur den vanliga biståndsbudgeten med det för miljörörelsen provocerande argumentet att de räknas som nya eftersom vi historiskt gett mer bistånd än andra länder. Utsläppsöverskottet. Liksom många andra, har Sverige ett överskott av utsläppsrättigheter som miljörörelsen vill se annullerade; kommer de ut på marknaden innebär det ökade utsläpp från andra länder och att vår klimatsatsning gått förlorad. De svenska klimatförhandlarna menar att frågan inte är så viktig längre eftersom värdet av utsläppsrättigheterna minskat, men just därför borde det ha blivit lättare att i Qatar berätta för omvärlden att Sverige annullerar. Skogsskyddet. Skogsavverkningen står för nästan 20% av den totala klimatpåverkan och därför har FN tagit fram REDD (reduced emissions from deforestation and degradation of forests). Norge är tillsammans med Världsbanken den största REDD-finansiären, och Tyskland har nu satt igång ett väldigt REDD-arbete. Sverige står fortsatt vid sidlinjen, trots många år som absolut ledande inom skogsbistånd. Kyotoprotokollet. Det absolut viktigaste för Sverige är att Qatar levererar en andra åtagandperiod för Kyotoprotokollet, vars nuvarande utsläppskrav löper ut vid årsskiftet. Miljörörelsen vill också se ett nytt avtal, men varnar för att ett svagt avtal låser fast oss vid låga ambitioner för lång tid framöver – troligen blir nästa period ända fram till 2020. De svenska förhandlarna säger att vi efter ett par år kan skruva upp ambitionerna, men det är troligen praktiskt omöjligt – i vart fall så länge EU-besluten kräver enhällighet. Att miljörörelsen och regeringen inte är överens i klimatfrågorna är inte i sig överraskande. Men sprickan kan lätt göras mindre, genom att regeringen tar ett par gröna kliv under klimattoppmötet. Det skulle ha stor betydelse långt utanför Sveriges gränser! Mattias Goldmann  ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/tricoronaclimatepartner/2012/11/27/regeringens-och-miljororelsens-fem-klimatkrockar/feed/ mattiasgoldmann God natt Doha - dags att skapa något nytt! http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/11/22/god-natt-doha-dags-att-skapa-nagot-nytt/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/11/22/god-natt-doha-dags-att-skapa-nagot-nytt/#comments Thu, 22 Nov 2012 14:54:32 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/11/22/god-natt-doha-dags-att-skapa-nagot-nytt/ Läs mer i rapporten Men frågan inför Doha är nu - var är de modiga borgmästarna som vågar stiga fram? Stockholm den 22 November 2012 Kaj Embrén]]> Läs mer i rapporten Men frågan inför Doha är nu - var är de modiga borgmästarna som vågar stiga fram? Stockholm den 22 November 2012 Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/11/22/god-natt-doha-dags-att-skapa-nagot-nytt/feed/ kajembren Mer än en Droppe Vatten http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/10/24/mer-an-en-droppe-vatten/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/10/24/mer-an-en-droppe-vatten/#comments Wed, 24 Oct 2012 12:35:23 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/10/24/mer-an-en-droppe-vatten/ vattnets roll i samhällsutvecklingen. Och då räcker inte att söka skydd bakom med ett paraply. Med befolkningstillväxt, urbanisering och klimatförändringar förändras problembilden. Översvämningar, konflikter om resurser och oljeutvinning i Antartic, hälsan, maten, utsläpp i sjöar och hav för att sätta fingret på några av områdena. Och givetvis berör vattenfrågan oss olika beroende på var vi bor och vår roll som samhällsmedborgare. Min utgångspunkt har alltid varit att vi alla har en roll att medverka som aktiva samhällsmedborgare och bidra i samhällsutvecklingen på ett sätt som minimerar de problem som vi står inför. Vi vill givetvis se resultat av våra insatser och att engagemanget leder till förbättringar. I Sverige, har vi, i de flesta landsändar, alltid haft en god tillgång på sötvattenråvaran. En god tillgång påvatten – men däremot är det värre med vattenkvaliteten – idag är det nästan hälften av de svenska vattenförekomsterna som inte klarar god vattenkvalitet. Tidigt utvecklades en vatteninfrastruktur som klarade en säker distribution till hushållen, bra dricksvattenkvalitet och som sedan löpande utvecklats för att klara allt högre krav för  avlopps- rening-och återvinning av restprodukter och  biogas. . I en videointervju som jag nyligen gjorde med Lena Söderberg, VD för Svenskt Vatten så nämner hon att ledningsnätet i Sverige idag för att transportera det till och från  konsumenterna är så långt att det räcker 4 varv runt ekvatorn. - I Sverige så måste såväl samhället i stort och de lokala vatten- och reningsverken anpassas för att hantera de ökade föroreningar som klimatförändringarna och kemikaliesamhället för med sig. För att klara framtida god vattenkvalitet när det gäller kemikalier är det viktigt att framhålla att avloppsvatten med mindre farliga kemikalier till reningsverken är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar, vattendrag och hav – och bättre restprodukter. Det behövs en tuffare kemikalielagstiftning, de kemikalier som används brett i samhället kommer alltid att läcka till vattenmiljön. - De pågående Hållbara Stadsutvecklingsprojekten behöver också den teknikerfarenhet, kompetens och kunskap om regn, översvämningar  och dagvatten som finns  hos de svenska vattentjänstföretagen säger Lena Söderberg Klimatfrågan gör sig påmind som tropiska regnoväder på allt fler orter i både Sverige och övriga Europa och då förändras perspektiven. Det ställer nya krav både på lagstiftarna och medborgarna. Men frågan är om dagens politiker, näringsliv och organisationer har tillräcklig insikt för att möta de nya utmaningarna. Låt mig nämna några aktuell exempel som borde vara en del av den aktuella agenda Världens stadsbefolkning ökar snabbt och enligt FN så kommer andelen som bor i städer uppgå till 60 procent år 2030. I en nyligen publicerad rapport så ställer man ställer man större krav på städernas planerare att väga in den biologiska mångfalden. I rapporten framhålls hur grönområden utför viktiga ekosystemtjänster och bla absorberar koldioxid från luften och förbättrar luftkvaliteten. Data från bla Storbritannien visar att en 10 procentig ökning av träd (trädkronor/canopy) i städer kan resultera i en sänkning av den omgivande temperaturen 3-4 grader C. Med rent vatten i både sjöar och vattendrag runt våra städer stärker vi den biologiska mångfalden. Och glöm inte – städernas befolkningstillväxt kan utgöra en viktig ekonomisk, ekologisk och social resurs och ett centra för positiv tillväxt. Nya bostadsområden som går under benämningen Hållbara Städer växer fram både i Sverige och internationellt. En utveckling som givetvis är av stort intresse och som oftast har en övergripande synsätt och samordnar energi och sophantering liksom vattenrening och transporter.  MEN, många av projekten ligger i havsnära miljöer, men endast någon meter över havsytan. Frågan som  givetvis måste ställas och de handlar om effekterna från klimatförändringar de kommande åren. Bostadsområden som har en livslängd på över 100 år…… I samtal med Anita Roddick i samband med hon gav ut boken Trouble Water 2004 pratade vi om företagens ansvar i vattenfrågan. Boken är fortfarande mycket läsvärd. Då handlade våra diskussionerna framförallt om hur The Body Shop kunde minska sin vattenanvändning i produkterna och påverka i företagets underleverantörssystem. Men samtalen handlade också om företagsrollen som samhällspåverkare. Klimatfrågan är ett exempel – problemet med för mycket vatten – handlade för Anita om katastroferna i Bangladesh, Sri Lanka, Nepal, Indien, Kina och Pakistan. Även om många företag idag är mycket mer samhällsengagerade än 2004 så står Anita Roddick fortfarande som föregångare som opinionsbilande samhällsförändrare inom den privata företagssektorn. I mitt perspektiv så ligger klimatfrågans långsiktiga lösning ligger framförallt i hur vi klara övergången till ett mer fossiloberoende samhälle. Vi börjar se allt mer av gröna tekniska lösningar som kan skalas upp allt mer och steg för steg göra oss mer oberoende och ersätta oljan med en effektivare energianvändning och förnyelsebar energi. Men, samtidigt börjar det drar ihop sig till en allt mer spänt stormaktspel både när det gäller vatten och energiråvaran olja –  i Nord Europa så handlar det givetvis om Grönlandsområdet - Arctic. Den globala uppvärmningen går allt snabbare, isberg smälter, frågor om påverkan av den biologiska mångfalden, golfströmmens flöden får allt svårare att göra sig gällande när världens makthavare positionerar sig för att utvinna mer olja när isen smälter. Man borrar djupare och riskerna för naturkatastrofer likt Mexikanska Gulfen och Exxon Valdez börjar göra sig påminda. Även om vi i Sverige kan betraktas som en liten nation i sammanhanget så är ändå Sverige fn är ordförande i Arctic Council till och med 2013. Varför inte börja agera mer kraftfullt tillsammans med andra länder i Europa.  Jag tror inte någon vill se olja flyta på vattnet eller förstöra den biologiska mångfalden, golfströmmen att ändra riktning eller skapa en ytterligare militär upprustning i vattnen kring Grönland. Dags att agera Sverige ! Kaj Embren - Följ på Twitter - @KajEmbren      ]]> vattnets roll i samhällsutvecklingen. Och då räcker inte att söka skydd bakom med ett paraply. Med befolkningstillväxt, urbanisering och klimatförändringar förändras problembilden. Översvämningar, konflikter om resurser och oljeutvinning i Antartic, hälsan, maten, utsläpp i sjöar och hav för att sätta fingret på några av områdena. Och givetvis berör vattenfrågan oss olika beroende på var vi bor och vår roll som samhällsmedborgare. Min utgångspunkt har alltid varit att vi alla har en roll att medverka som aktiva samhällsmedborgare och bidra i samhällsutvecklingen på ett sätt som minimerar de problem som vi står inför. Vi vill givetvis se resultat av våra insatser och att engagemanget leder till förbättringar. I Sverige, har vi, i de flesta landsändar, alltid haft en god tillgång på sötvattenråvaran. En god tillgång påvatten – men däremot är det värre med vattenkvaliteten – idag är det nästan hälften av de svenska vattenförekomsterna som inte klarar god vattenkvalitet. Tidigt utvecklades en vatteninfrastruktur som klarade en säker distribution till hushållen, bra dricksvattenkvalitet och som sedan löpande utvecklats för att klara allt högre krav för  avlopps- rening-och återvinning av restprodukter och  biogas. . I en videointervju som jag nyligen gjorde med Lena Söderberg, VD för Svenskt Vatten så nämner hon att ledningsnätet i Sverige idag för att transportera det till och från  konsumenterna är så långt att det räcker 4 varv runt ekvatorn. - I Sverige så måste såväl samhället i stort och de lokala vatten- och reningsverken anpassas för att hantera de ökade föroreningar som klimatförändringarna och kemikaliesamhället för med sig. För att klara framtida god vattenkvalitet när det gäller kemikalier är det viktigt att framhålla att avloppsvatten med mindre farliga kemikalier till reningsverken är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar, vattendrag och hav – och bättre restprodukter. Det behövs en tuffare kemikalielagstiftning, de kemikalier som används brett i samhället kommer alltid att läcka till vattenmiljön. - De pågående Hållbara Stadsutvecklingsprojekten behöver också den teknikerfarenhet, kompetens och kunskap om regn, översvämningar  och dagvatten som finns  hos de svenska vattentjänstföretagen säger Lena Söderberg Klimatfrågan gör sig påmind som tropiska regnoväder på allt fler orter i både Sverige och övriga Europa och då förändras perspektiven. Det ställer nya krav både på lagstiftarna och medborgarna. Men frågan är om dagens politiker, näringsliv och organisationer har tillräcklig insikt för att möta de nya utmaningarna. Låt mig nämna några aktuell exempel som borde vara en del av den aktuella agenda Världens stadsbefolkning ökar snabbt och enligt FN så kommer andelen som bor i städer uppgå till 60 procent år 2030. I en nyligen publicerad rapport så ställer man ställer man större krav på städernas planerare att väga in den biologiska mångfalden. I rapporten framhålls hur grönområden utför viktiga ekosystemtjänster och bla absorberar koldioxid från luften och förbättrar luftkvaliteten. Data från bla Storbritannien visar att en 10 procentig ökning av träd (trädkronor/canopy) i städer kan resultera i en sänkning av den omgivande temperaturen 3-4 grader C. Med rent vatten i både sjöar och vattendrag runt våra städer stärker vi den biologiska mångfalden. Och glöm inte – städernas befolkningstillväxt kan utgöra en viktig ekonomisk, ekologisk och social resurs och ett centra för positiv tillväxt. Nya bostadsområden som går under benämningen Hållbara Städer växer fram både i Sverige och internationellt. En utveckling som givetvis är av stort intresse och som oftast har en övergripande synsätt och samordnar energi och sophantering liksom vattenrening och transporter.  MEN, många av projekten ligger i havsnära miljöer, men endast någon meter över havsytan. Frågan som  givetvis måste ställas och de handlar om effekterna från klimatförändringar de kommande åren. Bostadsområden som har en livslängd på över 100 år…… I samtal med Anita Roddick i samband med hon gav ut boken Trouble Water 2004 pratade vi om företagens ansvar i vattenfrågan. Boken är fortfarande mycket läsvärd. Då handlade våra diskussionerna framförallt om hur The Body Shop kunde minska sin vattenanvändning i produkterna och påverka i företagets underleverantörssystem. Men samtalen handlade också om företagsrollen som samhällspåverkare. Klimatfrågan är ett exempel – problemet med för mycket vatten – handlade för Anita om katastroferna i Bangladesh, Sri Lanka, Nepal, Indien, Kina och Pakistan. Även om många företag idag är mycket mer samhällsengagerade än 2004 så står Anita Roddick fortfarande som föregångare som opinionsbilande samhällsförändrare inom den privata företagssektorn. I mitt perspektiv så ligger klimatfrågans långsiktiga lösning ligger framförallt i hur vi klara övergången till ett mer fossiloberoende samhälle. Vi börjar se allt mer av gröna tekniska lösningar som kan skalas upp allt mer och steg för steg göra oss mer oberoende och ersätta oljan med en effektivare energianvändning och förnyelsebar energi. Men, samtidigt börjar det drar ihop sig till en allt mer spänt stormaktspel både när det gäller vatten och energiråvaran olja –  i Nord Europa så handlar det givetvis om Grönlandsområdet - Arctic. Den globala uppvärmningen går allt snabbare, isberg smälter, frågor om påverkan av den biologiska mångfalden, golfströmmens flöden får allt svårare att göra sig gällande när världens makthavare positionerar sig för att utvinna mer olja när isen smälter. Man borrar djupare och riskerna för naturkatastrofer likt Mexikanska Gulfen och Exxon Valdez börjar göra sig påminda. Även om vi i Sverige kan betraktas som en liten nation i sammanhanget så är ändå Sverige fn är ordförande i Arctic Council till och med 2013. Varför inte börja agera mer kraftfullt tillsammans med andra länder i Europa.  Jag tror inte någon vill se olja flyta på vattnet eller förstöra den biologiska mångfalden, golfströmmen att ändra riktning eller skapa en ytterligare militär upprustning i vattnen kring Grönland. Dags att agera Sverige ! Kaj Embren - Följ på Twitter - @KajEmbren      ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/10/24/mer-an-en-droppe-vatten/feed/ kajembren Hammarby Sjöstad: nästa steg http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/26/hammarby-sjostad-nasta-steg/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/26/hammarby-sjostad-nasta-steg/#comments Wed, 26 Sep 2012 13:32:42 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/26/hammarby-sjostad-nasta-steg/ Stockholm Hammarby Sjöstad, ett ledande exempel på hållbar utveckling i världen. Detta område ingår nu i en ny utvecklingsfas. Den som leder detta arbete är den förre finansministern, Allan Larsson. Som boende i området leder han nu Hammarby Sjöstad 2020, ett kluster av aktörer – företag, forskningsinstitutioner, miljförvaltning och näringslivskontor. Jag träffar Allan Larsson i Hammarby Sjöstad en höstdag då solen speglar sig i vattenytan och lyser upp stadsdelens fasader. – Hammarby Sjöstad är för mig svaret på många av våra framtidsutmaningar. Och det syns bland annat på det stora internationella intresset. , Cirka 7000 besökare från ett 30-tal länder under 2011, med Kina, Japan och Frankrike som de mest frekventa.

– Allt har inte blivit perfekt och det behöver rättas till. Men samtidigt vill vi  höja ambitionerna ytterligare och komplettera med nya satsningar för att även 2020 ska vara en förebild för hållbart stadsbyggande. – Vi skall nu sänka energiförbrukningen i byggnaderna till under 100 kWh/kvm. Vi har gjort en kartläggning som visar vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. En handlingsplan diskuteras med de bostadskooperativa föreningarna i områdetfortsätter Allan Larsson. Vi diskuterar med ABB, Fortum och KTH att etablera så kallade smarta nät för att förbättre energi effektiviteten. Begrepp som smarta nät och hållbara transporter återkommer i alla resonemang kring nästa utvecklingssteg. Allan Larssons fokus ligger på hållbar elproduktion. Energiförlusterna i en förbränningsmotor är 70 % jämfört med 10 % i en elmotor. – Vi behöver snabbt bygga om hela vår fordonspark med bilar, bussar, båtar och lastfordon. Därför  vill vi nu tillsammans med Volvo och Vattenfall etablera  Sveriges första busslinje.   Med den här nya teknologin reduceras energiförbrukningen med 65 % och utsläppet av växthusgaser (koldioxid) reduceras med 75 % jämfört med  en vanlig biogasbuss, berättar Allan Larsson. Samtalet om fordonsparken fick mig att minnas min intervju med Swedavias VD, Torborg Chetkovic, som höll fram betydelsen att ha hela fordonsparken i åtanke när vi planerar. Swedavia ser även sin del i den hållbara stadens nätverk av transporter och blir därför en viktig länk i denna dialog. Med ansvar för elva flygplatser i Sverige har Swedavia en mycket viktig funktion att fylla för att etablera effektiva och smarta transportlösningar för stadens hållbara utveckling. Swedavia kan också redovisa resultat – arbetet med energi-och klimatfrågor har lett till att man minskade sina koldioxidutsläpp med 60 % under perioden 2005-2011. Nu siktar man på att bli en nollutsläppare av fossil koldioxid till 2020. Genom sitt arbete har man fått stort internationellt erkännande både i Europa och i andra delar av världen. Ett samspel med Hammarby Sjöstads utvecklingsprogram skulle ge ny näring åt dialogen om stadens hållbara transportnät. Enligt Charles Secrett, senior rådgivare på Respect och den som utvecklat Londons hållbara stadsprogram, satsas allt mer på smarta och intelligenta energinät och de ledande aktörerna finns i Kina, Europa och USA. Men det är framförallt investeringarna inom transportsektorn som ökar. Han ser allt mer flexibla och mobila transportmöjligheter i stadsutvecklingen. Charles Secrett framhåller Siemens som en av de ledande aktörerna. De har arbetat under flera år med utvecklingen – från smarta hem till smarta städer – hur processorer, sensorer och nätverksanslutningar inbäddade i vardagsföremål kan ta kontroll över byggnader och utnyttja de urbana miljöerna maximalt. På företagets forskningscenter, Siemens Campus, berättar Charles Secrett om en fullt utrustad bostad och fastighet med intelligent styrning av byggnadens kommunikationscentral och multimediateknik. En levande testverkstad som jag också hör Allan Larsson berätta om för Hammarby Sjöstad 2020. Återvinningsystemet i Hammarby Sjöstad, baserat på sosug, är en internationell förebild för stadsbyggare och miljöplanerare.  Här arbetar aktörer som Envac och kommunen tillsammans för att effektivisera sophanteringen inom projektet Återvinning 3.0. Och en av de mer spännande delarna i Hammarby Sjöstads nästa utvecklingsteg är den så kallad demoplattform för Informations- och kommunikationsteknik som utvecklas i samarbete med välkända operatörer som bland andra Ericsson, Telia och Tekniska Högskolan. Frågan är hur morgondagens information utvecklas när läsarna väljer bort de tryckta tidningarna. Allan Larsson avslutar med att tala om Hammarby Sjöstads 2020-program – ElecTriCity – ett levande laboratorium – som blir en demoplats för elbilar, laddstationer, bilpooler och hyrbilar och så kallade show rooms för smarta nät och hållbar energi. Jag ser i Allan Larssons papper att han har en demoskiss på en satsning på en skidtunnel och en inomhusskidbacke i området. Kultursatsning i samarbete med Metropolitan Operan. Och när jag lämnar Allan denna höstdag tar jag med mig några ord som jag alltid kopplat ihop med honom – inspiration, engagemang och entreprenörskap. Ett bra kännetecken för en samhällsförbättrare och pensionär. Kaj Embrén   Läs mer om seminariet organiserat av Swedavia (Oktober 10): Ett klimatarbete för ökad tillgänglighet Läs Charles Secretts artikel "From Smart Gizmos To Smart Cities ... And Beyond" (fulltext). Läs min forskning på det internationella nätverket för hållbara städer. Följ mig på Twitter och på Facebook.  ]]> Stockholm Hammarby Sjöstad, ett ledande exempel på hållbar utveckling i världen. Detta område ingår nu i en ny utvecklingsfas. Den som leder detta arbete är den förre finansministern, Allan Larsson. Som boende i området leder han nu Hammarby Sjöstad 2020, ett kluster av aktörer – företag, forskningsinstitutioner, miljförvaltning och näringslivskontor. Jag träffar Allan Larsson i Hammarby Sjöstad en höstdag då solen speglar sig i vattenytan och lyser upp stadsdelens fasader. – Hammarby Sjöstad är för mig svaret på många av våra framtidsutmaningar. Och det syns bland annat på det stora internationella intresset. , Cirka 7000 besökare från ett 30-tal länder under 2011, med Kina, Japan och Frankrike som de mest frekventa.

– Allt har inte blivit perfekt och det behöver rättas till. Men samtidigt vill vi  höja ambitionerna ytterligare och komplettera med nya satsningar för att även 2020 ska vara en förebild för hållbart stadsbyggande. – Vi skall nu sänka energiförbrukningen i byggnaderna till under 100 kWh/kvm. Vi har gjort en kartläggning som visar vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. En handlingsplan diskuteras med de bostadskooperativa föreningarna i områdetfortsätter Allan Larsson. Vi diskuterar med ABB, Fortum och KTH att etablera så kallade smarta nät för att förbättre energi effektiviteten. Begrepp som smarta nät och hållbara transporter återkommer i alla resonemang kring nästa utvecklingssteg. Allan Larssons fokus ligger på hållbar elproduktion. Energiförlusterna i en förbränningsmotor är 70 % jämfört med 10 % i en elmotor. – Vi behöver snabbt bygga om hela vår fordonspark med bilar, bussar, båtar och lastfordon. Därför  vill vi nu tillsammans med Volvo och Vattenfall etablera  Sveriges första busslinje.   Med den här nya teknologin reduceras energiförbrukningen med 65 % och utsläppet av växthusgaser (koldioxid) reduceras med 75 % jämfört med  en vanlig biogasbuss, berättar Allan Larsson. Samtalet om fordonsparken fick mig att minnas min intervju med Swedavias VD, Torborg Chetkovic, som höll fram betydelsen att ha hela fordonsparken i åtanke när vi planerar. Swedavia ser även sin del i den hållbara stadens nätverk av transporter och blir därför en viktig länk i denna dialog. Med ansvar för elva flygplatser i Sverige har Swedavia en mycket viktig funktion att fylla för att etablera effektiva och smarta transportlösningar för stadens hållbara utveckling. Swedavia kan också redovisa resultat – arbetet med energi-och klimatfrågor har lett till att man minskade sina koldioxidutsläpp med 60 % under perioden 2005-2011. Nu siktar man på att bli en nollutsläppare av fossil koldioxid till 2020. Genom sitt arbete har man fått stort internationellt erkännande både i Europa och i andra delar av världen. Ett samspel med Hammarby Sjöstads utvecklingsprogram skulle ge ny näring åt dialogen om stadens hållbara transportnät. Enligt Charles Secrett, senior rådgivare på Respect och den som utvecklat Londons hållbara stadsprogram, satsas allt mer på smarta och intelligenta energinät och de ledande aktörerna finns i Kina, Europa och USA. Men det är framförallt investeringarna inom transportsektorn som ökar. Han ser allt mer flexibla och mobila transportmöjligheter i stadsutvecklingen. Charles Secrett framhåller Siemens som en av de ledande aktörerna. De har arbetat under flera år med utvecklingen – från smarta hem till smarta städer – hur processorer, sensorer och nätverksanslutningar inbäddade i vardagsföremål kan ta kontroll över byggnader och utnyttja de urbana miljöerna maximalt. På företagets forskningscenter, Siemens Campus, berättar Charles Secrett om en fullt utrustad bostad och fastighet med intelligent styrning av byggnadens kommunikationscentral och multimediateknik. En levande testverkstad som jag också hör Allan Larsson berätta om för Hammarby Sjöstad 2020. Återvinningsystemet i Hammarby Sjöstad, baserat på sosug, är en internationell förebild för stadsbyggare och miljöplanerare.  Här arbetar aktörer som Envac och kommunen tillsammans för att effektivisera sophanteringen inom projektet Återvinning 3.0. Och en av de mer spännande delarna i Hammarby Sjöstads nästa utvecklingsteg är den så kallad demoplattform för Informations- och kommunikationsteknik som utvecklas i samarbete med välkända operatörer som bland andra Ericsson, Telia och Tekniska Högskolan. Frågan är hur morgondagens information utvecklas när läsarna väljer bort de tryckta tidningarna. Allan Larsson avslutar med att tala om Hammarby Sjöstads 2020-program – ElecTriCity – ett levande laboratorium – som blir en demoplats för elbilar, laddstationer, bilpooler och hyrbilar och så kallade show rooms för smarta nät och hållbar energi. Jag ser i Allan Larssons papper att han har en demoskiss på en satsning på en skidtunnel och en inomhusskidbacke i området. Kultursatsning i samarbete med Metropolitan Operan. Och när jag lämnar Allan denna höstdag tar jag med mig några ord som jag alltid kopplat ihop med honom – inspiration, engagemang och entreprenörskap. Ett bra kännetecken för en samhällsförbättrare och pensionär. Kaj Embrén   Läs mer om seminariet organiserat av Swedavia (Oktober 10): Ett klimatarbete för ökad tillgänglighet Läs Charles Secretts artikel "From Smart Gizmos To Smart Cities ... And Beyond" (fulltext). Läs min forskning på det internationella nätverket för hållbara städer. Följ mig på Twitter och på Facebook.  ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/26/hammarby-sjostad-nasta-steg/feed/ kajembren Between isms and values http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/09/between-isms-and-values/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/09/between-isms-and-values/#comments Sun, 09 Sep 2012 08:44:23 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/09/between-isms-and-values/ Damascus, Aleppo, Palmira and Homs. I had good many discussions with people in the traditional Souk commercial centres. It was a history lesson that took me back to the period of trading and expansion along Palmyra, the Silk Route to China and Central Asia, as well as the churches and mosques that accommodated Christians and Muslims at different times. Places that are today being emptied of people and destroyed, and where centuries of history are being levelled to the ground. Instead of developing trade and tourism, the Syrian regime chose to trail the same violence Bashar al-Assad's father used against its citizens. Perhaps I, like many Syrians I met, believed that the young dictator would prove to be smart and choose to go down into history as the one that opened the Syrian economy and promoted social reforms. I can still remember the smile of two of the Aleppo carpet merchants that removed dollar and euro bills from their pockets and proudly said that the young Assad now allowed them to trade in foreign currency. Around the souks, there was widespread trust that the government would give the long awaited freedom to the class that for centuries constituted the fabric of Syrian secular society: its merchants. Trade is the thread that enabled Christians, Jews and Muslins to live together for centuries. It has not been a past without tension and persecution, but trade interests helped foster a tolerance and a dialogue in Syria that one sees absent in most of the Middle East. Trade could have been the foothold on the path to democracy that I naively believed was about to emerge in Syria. But Bashar al- Assad chose to kill Syrians and to destroy the faint tolerance and hope that strolled around the Souks until the war broke. On their fight for survival, Assad and his lieutenants have been blasting through centuries of history. His troops have shelled Crak de Chevallier, invaded Aleppo's citadel and bombs are levelling cities to the ground. When I read the news of the violence in Homs, I recall one night I was walking back from a restaurant in Homs centre with my family. On the sidewalk, there was a young man selling second hand books. My stepson, who at the time studied literature in England, engaged in a conversation with the bookseller. They spent a long time discussing Dickens and Orwell. The bookseller said he started the second hand book market in Homs and he felt very proud of his success. During the day he run a small bookshop and in the evenings he sold second hand books on the streets. He studied literature in Italy and like my son, loved books and art. Homs has been badly bombarded and what we now risk with this violence is that the young generation will just conform to an ism because the road towards education, commerce and democratic development has been destroyed. Read more about the revolution of opportunities - Revolution, Recession and Sustainability As a Swedish national, I believe that society needs strong leaders who can balance and lead developments through greater pluralism and diversity, especially now that we are seeing increasingly complex societies with strong spheres of power where religion and politics are united or in conflict. During previous trips to the Middle East, I also visited Palestinian townships and saw with my own eyes how Israel bombed them indiscriminately and left many families without a roof over their heads. This naturally became a subject of debate in discussions I had with Yitzhak Rabin and Shimon Perez, leaders at the time. Apart from the leaders, nothing much has changed in Israel in the past years. Palestinian women in the townships still experience the consequences of Yaser Arafat's prohibition that stopped them from forming cooperatives based on the Israeli Kibbutz model. Arafat was the one who forbid women from becoming self-sufficient by vetoing cooperative legislation and thus shutting the door to EU grants. The older political and religious believers do all in their power to stop the winds of change, thus giving young people and women no voice. This takes me back to the 1990s when the National Council of Swedish Youth (LSU) invited Middle East young leaders to Sweden every summer, Palestinians, Israelis and Arabs all involved in conflicts on their home front. During a few summer weeks in Sweden the foundation was laid for progress talks with these coming generation of future leaders. Regrettably, these summer meetings were stopped by the senior leaders of the older generation who detain power and forbade the young to meet, as it posed too great a threat to the power position of the established order. We need pluralistic societies with room for individual and collective interplay. Leaders who go down the single ism route can never create those. Kaj Embren]]> Damascus, Aleppo, Palmira and Homs. I had good many discussions with people in the traditional Souk commercial centres. It was a history lesson that took me back to the period of trading and expansion along Palmyra, the Silk Route to China and Central Asia, as well as the churches and mosques that accommodated Christians and Muslims at different times. Places that are today being emptied of people and destroyed, and where centuries of history are being levelled to the ground. Instead of developing trade and tourism, the Syrian regime chose to trail the same violence Bashar al-Assad's father used against its citizens. Perhaps I, like many Syrians I met, believed that the young dictator would prove to be smart and choose to go down into history as the one that opened the Syrian economy and promoted social reforms. I can still remember the smile of two of the Aleppo carpet merchants that removed dollar and euro bills from their pockets and proudly said that the young Assad now allowed them to trade in foreign currency. Around the souks, there was widespread trust that the government would give the long awaited freedom to the class that for centuries constituted the fabric of Syrian secular society: its merchants. Trade is the thread that enabled Christians, Jews and Muslins to live together for centuries. It has not been a past without tension and persecution, but trade interests helped foster a tolerance and a dialogue in Syria that one sees absent in most of the Middle East. Trade could have been the foothold on the path to democracy that I naively believed was about to emerge in Syria. But Bashar al- Assad chose to kill Syrians and to destroy the faint tolerance and hope that strolled around the Souks until the war broke. On their fight for survival, Assad and his lieutenants have been blasting through centuries of history. His troops have shelled Crak de Chevallier, invaded Aleppo's citadel and bombs are levelling cities to the ground. When I read the news of the violence in Homs, I recall one night I was walking back from a restaurant in Homs centre with my family. On the sidewalk, there was a young man selling second hand books. My stepson, who at the time studied literature in England, engaged in a conversation with the bookseller. They spent a long time discussing Dickens and Orwell. The bookseller said he started the second hand book market in Homs and he felt very proud of his success. During the day he run a small bookshop and in the evenings he sold second hand books on the streets. He studied literature in Italy and like my son, loved books and art. Homs has been badly bombarded and what we now risk with this violence is that the young generation will just conform to an ism because the road towards education, commerce and democratic development has been destroyed. Read more about the revolution of opportunities - Revolution, Recession and Sustainability As a Swedish national, I believe that society needs strong leaders who can balance and lead developments through greater pluralism and diversity, especially now that we are seeing increasingly complex societies with strong spheres of power where religion and politics are united or in conflict. During previous trips to the Middle East, I also visited Palestinian townships and saw with my own eyes how Israel bombed them indiscriminately and left many families without a roof over their heads. This naturally became a subject of debate in discussions I had with Yitzhak Rabin and Shimon Perez, leaders at the time. Apart from the leaders, nothing much has changed in Israel in the past years. Palestinian women in the townships still experience the consequences of Yaser Arafat's prohibition that stopped them from forming cooperatives based on the Israeli Kibbutz model. Arafat was the one who forbid women from becoming self-sufficient by vetoing cooperative legislation and thus shutting the door to EU grants. The older political and religious believers do all in their power to stop the winds of change, thus giving young people and women no voice. This takes me back to the 1990s when the National Council of Swedish Youth (LSU) invited Middle East young leaders to Sweden every summer, Palestinians, Israelis and Arabs all involved in conflicts on their home front. During a few summer weeks in Sweden the foundation was laid for progress talks with these coming generation of future leaders. Regrettably, these summer meetings were stopped by the senior leaders of the older generation who detain power and forbade the young to meet, as it posed too great a threat to the power position of the established order. We need pluralistic societies with room for individual and collective interplay. Leaders who go down the single ism route can never create those. Kaj Embren]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/09/09/between-isms-and-values/feed/ kajembren Globala problem, lokala lösningar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/08/27/globala-problem-lokala-losningar/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/08/27/globala-problem-lokala-losningar/#comments Mon, 27 Aug 2012 12:36:53 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/08/27/globala-problem-lokala-losningar/ Här fanns övergripande hållbarhetsmål som täckte våra viktigaste utmaningar om klimat, energi, vatten och avfall. Mångfaldens samhälle och kvinnors delaktighet blev tydlig. Öppningscermonins fokus på arbete och hälsoaspekterna satte den olympiska idén i ett viktigt samhällsperspektiv. Och det ger oss anledning fundera över hur viktigt det är att människor kan samlas och engara sig för ett gemensamt mål som bygger på både professionellt engagemang och ledarskap, men också på betydelsfulla frivilliga insatser. Jag tror att London kan bli en inspirerande kraft för Rio de Janeiro till 2016 som ytterligare kan förstärka arbetet för en hållbar utveckling. London visade fram den mobiliserande kraft som idrotten bär på. En kraft som behövs för att klara de stora utmaningar som samhället står inför. Nationella regeringar har däremot tydligt visat på att man inte har den förmåga som krävs för att möta de globala utmaningarna om en hållbar samhällsutveckling. Klimatförhandlingarna och den senaste Rio konferensen är tydliga exempel. Den europeiska finanskrisens ensidiga besparingsiver visar också på de svårigheter som är förknipade med nationella regeringars sätt att hantera frågor om en hållbar samhällsutveckling. Vi bör nu -  istället för att rikta vår uppmärksamhet på regeringars oförmåga -  lyfta fram lokala modeller som både kan inspirera och påverka de nationella regeringarna till en större handlingskraft! - En kraft som växer underifrån och som engagerar, utvecklar lokala och internationella nätverk samt involverar fler aktörer på och utanför marknaden. Ofta är samlingsnamnet Hållbara Städer, men - ett kärt barn har många namn - och därför bör innehållet definieras och kvalitetsutvecklas så att det leder till mer insikt och underlättar förståelsen. För att åskådliggöra detta så sammanställde jag under sommarmånaderna en internationell rapport som du kan ladda ner här En rimlig slutsats från detta är därför att se till att städer och regioner får en allt större roll vid de i nationella förhandlingar som pågår inom FN och andra internationella förhandlingsuppdrag där nationer skall komma överens. Men för att de nya internationella nätverken mellan städer och regioner skall bli långsiktigt hållbara så krävs också satsningar på en lokal delaktighet och ett socialt lokalt engagemang som är betydigt större än idag. Den stora utmaningen handlar om människors beteende. Här är drivkraften det sociala engagemanget. Och motivationen utvecklas bäst när det rätta ledarskapet är på plats. De gäller både regeringar, städer, landsbyggd, företag, myndigheter och organisationer. Låt mig lyfta fram 6 betydelsefulla inslag för en starkare lokal hållbar utveckling:   1) Alla regeringar bör utse en minister för kommunerna som är involverade i internationella förhandlingar Städer och regioner har en potential att vara kraftfulla anstiftare av förändring. De bör ges en större roll i samtal med FN och andra internationella forum där nationer måste komma överens. Nationella regeringarna borde därför utse en minister för kommuner och regioner som kan bidra till att uppfylla globala mål och samordna det nationella intresset med städer och regioner. Men förutom att vara ansvarig för lokala intressen, bör kommun-region ministrar uppmuntras att delta i internationella förhandlingar om hållbar utveckling och klimatförändringar. Detta för att lyfta fram de stora globala erfarenheter och kunskaper som redan är etablerade i kommuner och regioner. De nationella regeringarnas kommun-regionminister borde ha - förutom en samordnande roll - även uppgifter att ta fram policies som underlättar för kommuner och regioner att anpassa sig till en hållbar utveckling. 2. Nya mötesplatser En viktig fråga som kräver mer diskussion är om de lokala kommunerna är organiserade på rätt sätt för att möta de nya utmaningarna. Erbjuder politiken mötesplatser som på allvar fångar upp intresset hos kommuninnevånare? I många länder präglas kommunalpolitiken av ointresse och socialt utanförskap. Människor söker sig till andra intressenområden som ligger utanför de traditionella politiska partiernas arbete och rekryteringsbasen till förtroendeposter försämras. Förnyelsearbetet utarmas om inte politiken hittar sin roll för att visa på samhällsansvar i en ny tid. Kommitteer, nämnder och styrelser i de demokratiska styrda organisationerna har därför under långt tid förlorat kraft. Men tyvärr också skapat utrymme för korruption och dålig kontroll av de lokala besluten. Det finns idag en styrka utanför de politiska partierna som kan tillföra nytt liv i de kommunala demokratiska organisationerna. Miljörörelsen, kooperativ, småföretagsorganisationer och andra frivilliga rörelser har en betydelsfull roll i detta arbete. Inspiration för mig har varit Fryshuset i Stockholm, lokala Folketshus-föreningar som i Boo och Söråker, Socialt Boligbyggeries verksamhet eller Kaospiloterna i Köpenhamn. Men också hos de Londonbaserade  The Big Issue Foundations eller 38 degrees i London eller de kooperativa organisationerna i bla Japan. Samtliga visar på hur frivilligt arbete integrerats med professionellt ledarskap. Exemplena är givetvis fler än dessa, men deras erfarenheter är värda att spridas till fler. Detta ställer också krav på en större satsning på det lokala ledarskapet som är nyckeln till ett lyckat förändringsarbete. 3.Borgmästare som funktion Lokalt ledarskap kan också utveckla en ny politiskt viktig borgmästarfunktion. Borgmästarens roll skapar förutsättningar för ett starkare holistiskt ledarskap och kan inspirera till en ny organisation där nya intressenter engageras i det lokala arbetet. 4. Grön uppdandling kräver holistiskt ledarskap I det lokala arbetet för en hållbar utveckling krävs också ett styrsystem där grön hållbar upphandling får en starkare ställning. 5. Vänortssamarbete med städer, landsbygd i och mellan I- och Utvecklingsländer Det lokala internationella samarbete behöver förstärkas bla genom vänortsystem mellan både I- och utvecklingsländer. Med vänortssystem utvecklas ett bättre samspel mellan stad och landsbyggd där resurser samspelar med en större mångfald i det kulturella utbudet. 6. Lokalt planmonopol Ett problem som ofta lyfts fram i de lokala diskussionerna i stadsplaneringsfrågor handlar om bristen av makt i planeringsprocessen och beslut gällande markanvändningen. Den svenska modellen med kommunalt planmonopol är och har varit en av de viktigaste förutsättningarna för den kommunala självstyrelsen och gynnat utvecklingen av systemtänkande och hållbar stadsutveckling. Möjligen politiskt kontroversiellt, men praktiskt nödvändigt om ett hollistiskt hållbart systemtänkande skall kunna utvecklas i kommunerna. Kaj Embrén  ]]> Här fanns övergripande hållbarhetsmål som täckte våra viktigaste utmaningar om klimat, energi, vatten och avfall. Mångfaldens samhälle och kvinnors delaktighet blev tydlig. Öppningscermonins fokus på arbete och hälsoaspekterna satte den olympiska idén i ett viktigt samhällsperspektiv. Och det ger oss anledning fundera över hur viktigt det är att människor kan samlas och engara sig för ett gemensamt mål som bygger på både professionellt engagemang och ledarskap, men också på betydelsfulla frivilliga insatser. Jag tror att London kan bli en inspirerande kraft för Rio de Janeiro till 2016 som ytterligare kan förstärka arbetet för en hållbar utveckling. London visade fram den mobiliserande kraft som idrotten bär på. En kraft som behövs för att klara de stora utmaningar som samhället står inför. Nationella regeringar har däremot tydligt visat på att man inte har den förmåga som krävs för att möta de globala utmaningarna om en hållbar samhällsutveckling. Klimatförhandlingarna och den senaste Rio konferensen är tydliga exempel. Den europeiska finanskrisens ensidiga besparingsiver visar också på de svårigheter som är förknipade med nationella regeringars sätt att hantera frågor om en hållbar samhällsutveckling. Vi bör nu -  istället för att rikta vår uppmärksamhet på regeringars oförmåga -  lyfta fram lokala modeller som både kan inspirera och påverka de nationella regeringarna till en större handlingskraft! - En kraft som växer underifrån och som engagerar, utvecklar lokala och internationella nätverk samt involverar fler aktörer på och utanför marknaden. Ofta är samlingsnamnet Hållbara Städer, men - ett kärt barn har många namn - och därför bör innehållet definieras och kvalitetsutvecklas så att det leder till mer insikt och underlättar förståelsen. För att åskådliggöra detta så sammanställde jag under sommarmånaderna en internationell rapport som du kan ladda ner här En rimlig slutsats från detta är därför att se till att städer och regioner får en allt större roll vid de i nationella förhandlingar som pågår inom FN och andra internationella förhandlingsuppdrag där nationer skall komma överens. Men för att de nya internationella nätverken mellan städer och regioner skall bli långsiktigt hållbara så krävs också satsningar på en lokal delaktighet och ett socialt lokalt engagemang som är betydigt större än idag. Den stora utmaningen handlar om människors beteende. Här är drivkraften det sociala engagemanget. Och motivationen utvecklas bäst när det rätta ledarskapet är på plats. De gäller både regeringar, städer, landsbyggd, företag, myndigheter och organisationer. Låt mig lyfta fram 6 betydelsefulla inslag för en starkare lokal hållbar utveckling:   1) Alla regeringar bör utse en minister för kommunerna som är involverade i internationella förhandlingar Städer och regioner har en potential att vara kraftfulla anstiftare av förändring. De bör ges en större roll i samtal med FN och andra internationella forum där nationer måste komma överens. Nationella regeringarna borde därför utse en minister för kommuner och regioner som kan bidra till att uppfylla globala mål och samordna det nationella intresset med städer och regioner. Men förutom att vara ansvarig för lokala intressen, bör kommun-region ministrar uppmuntras att delta i internationella förhandlingar om hållbar utveckling och klimatförändringar. Detta för att lyfta fram de stora globala erfarenheter och kunskaper som redan är etablerade i kommuner och regioner. De nationella regeringarnas kommun-regionminister borde ha - förutom en samordnande roll - även uppgifter att ta fram policies som underlättar för kommuner och regioner att anpassa sig till en hållbar utveckling. 2. Nya mötesplatser En viktig fråga som kräver mer diskussion är om de lokala kommunerna är organiserade på rätt sätt för att möta de nya utmaningarna. Erbjuder politiken mötesplatser som på allvar fångar upp intresset hos kommuninnevånare? I många länder präglas kommunalpolitiken av ointresse och socialt utanförskap. Människor söker sig till andra intressenområden som ligger utanför de traditionella politiska partiernas arbete och rekryteringsbasen till förtroendeposter försämras. Förnyelsearbetet utarmas om inte politiken hittar sin roll för att visa på samhällsansvar i en ny tid. Kommitteer, nämnder och styrelser i de demokratiska styrda organisationerna har därför under långt tid förlorat kraft. Men tyvärr också skapat utrymme för korruption och dålig kontroll av de lokala besluten. Det finns idag en styrka utanför de politiska partierna som kan tillföra nytt liv i de kommunala demokratiska organisationerna. Miljörörelsen, kooperativ, småföretagsorganisationer och andra frivilliga rörelser har en betydelsfull roll i detta arbete. Inspiration för mig har varit Fryshuset i Stockholm, lokala Folketshus-föreningar som i Boo och Söråker, Socialt Boligbyggeries verksamhet eller Kaospiloterna i Köpenhamn. Men också hos de Londonbaserade  The Big Issue Foundations eller 38 degrees i London eller de kooperativa organisationerna i bla Japan. Samtliga visar på hur frivilligt arbete integrerats med professionellt ledarskap. Exemplena är givetvis fler än dessa, men deras erfarenheter är värda att spridas till fler. Detta ställer också krav på en större satsning på det lokala ledarskapet som är nyckeln till ett lyckat förändringsarbete. 3.Borgmästare som funktion Lokalt ledarskap kan också utveckla en ny politiskt viktig borgmästarfunktion. Borgmästarens roll skapar förutsättningar för ett starkare holistiskt ledarskap och kan inspirera till en ny organisation där nya intressenter engageras i det lokala arbetet. 4. Grön uppdandling kräver holistiskt ledarskap I det lokala arbetet för en hållbar utveckling krävs också ett styrsystem där grön hållbar upphandling får en starkare ställning. 5. Vänortssamarbete med städer, landsbygd i och mellan I- och Utvecklingsländer Det lokala internationella samarbete behöver förstärkas bla genom vänortsystem mellan både I- och utvecklingsländer. Med vänortssystem utvecklas ett bättre samspel mellan stad och landsbyggd där resurser samspelar med en större mångfald i det kulturella utbudet. 6. Lokalt planmonopol Ett problem som ofta lyfts fram i de lokala diskussionerna i stadsplaneringsfrågor handlar om bristen av makt i planeringsprocessen och beslut gällande markanvändningen. Den svenska modellen med kommunalt planmonopol är och har varit en av de viktigaste förutsättningarna för den kommunala självstyrelsen och gynnat utvecklingen av systemtänkande och hållbar stadsutveckling. Möjligen politiskt kontroversiellt, men praktiskt nödvändigt om ett hollistiskt hållbart systemtänkande skall kunna utvecklas i kommunerna. Kaj Embrén  ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/08/27/globala-problem-lokala-losningar/feed/ kajembren Trög - men inspirerande Almedalsvecka http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/07/08/trog-men-inspirerande-almedalsvecka/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/07/08/trog-men-inspirerande-almedalsvecka/#comments Sun, 08 Jul 2012 17:40:37 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/07/08/trog-men-inspirerande-almedalsvecka/ Göran Rosenberg för (han fanns också på plats i Almedalen) i dagens Godmorgon värden. En så klarsynt analys har jag inte hört på länge. Frågan jag ställer är om den når fram till de politiska ledningarna och de som jag alltid har haft i fokus – den kooperativa sektorn. Kooperationens företrädare har under flera decenier missat sin samhällsförändringsroll. Frågan är om de någonsin kommer att hitta tillbaka till sina ursprungsideal. De borde åtminstone finnas med i dialogen om den framtida välfärdsmodellen. Allrahelst då FN har utlyst Kooperationens år 2012. Goda pragmatiska lösningar presenterades på löpande band i Almedalens olika seminarier. Och även då jag smet in på en av toaletterna på Visby hotel hördes samtal om varför förgasningsmodeller för methanolframställning kan bli en svensk framgångs saga för transportsektorn. Här var det entrepenören som förklarade – hur fungerar det -  inför en frågande lokalpolitiker i en av skogskommunerna i mellansverige. Och nog fanns det intressenter på plats och det intresset kommer inte att svalna. För varje år så ser jag nya intressenter allt från nya intressanta folkrörelser och intresseorganisationer som finner nya sociala nätverk via sociala medier till företag som presenterar de hållbara städerna med klimatsmarta lågenergilösningar. Och kanske är det så att vi här ser den nya plantskolan för demokratin och ett växande intresse för politiken. En samverkan där gränserna mellan politik, företag och frivilliga organisationer förändras. Här spelar troligen Almedalen en allt viktigare roll. Jag genomför en mindre trendundersökning som jag gärna ser att du svara på. Sommarhälsningar Kaj Embrén]]> Göran Rosenberg för (han fanns också på plats i Almedalen) i dagens Godmorgon värden. En så klarsynt analys har jag inte hört på länge. Frågan jag ställer är om den når fram till de politiska ledningarna och de som jag alltid har haft i fokus – den kooperativa sektorn. Kooperationens företrädare har under flera decenier missat sin samhällsförändringsroll. Frågan är om de någonsin kommer att hitta tillbaka till sina ursprungsideal. De borde åtminstone finnas med i dialogen om den framtida välfärdsmodellen. Allrahelst då FN har utlyst Kooperationens år 2012. Goda pragmatiska lösningar presenterades på löpande band i Almedalens olika seminarier. Och även då jag smet in på en av toaletterna på Visby hotel hördes samtal om varför förgasningsmodeller för methanolframställning kan bli en svensk framgångs saga för transportsektorn. Här var det entrepenören som förklarade – hur fungerar det -  inför en frågande lokalpolitiker i en av skogskommunerna i mellansverige. Och nog fanns det intressenter på plats och det intresset kommer inte att svalna. För varje år så ser jag nya intressenter allt från nya intressanta folkrörelser och intresseorganisationer som finner nya sociala nätverk via sociala medier till företag som presenterar de hållbara städerna med klimatsmarta lågenergilösningar. Och kanske är det så att vi här ser den nya plantskolan för demokratin och ett växande intresse för politiken. En samverkan där gränserna mellan politik, företag och frivilliga organisationer förändras. Här spelar troligen Almedalen en allt viktigare roll. Jag genomför en mindre trendundersökning som jag gärna ser att du svara på. Sommarhälsningar Kaj Embrén]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/07/08/trog-men-inspirerande-almedalsvecka/feed/ kajembren Transportörer för hållbara städer http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/28/transportorer-for-hallbara-stader/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/28/transportorer-for-hallbara-stader/#comments Thu, 28 Jun 2012 04:32:56 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/28/transportorer-for-hallbara-stader/ (ca 2% av de globala utsläppen av CO2) utan också frågan om flygets roll som en av transportörerna i en stads hållbara utveckling. Då kommer vi också in på frågan om olika transportsätt som sker runt om en flygplats och flygplatsens roll som transporthub för stadens olika behov. Här handlar det om samordning mellan flyg och flygplatser, bussar, tåg och båtar och hamnar samt personbilar. Regionens och stadens beslutsfattare har en betydelsefull koordinationsroll. Det mest effektiva transportnätet måste utvecklas ner till varje enhet av transporter. Verktygslådan består av policies,smarta regleringar, incentives och grön upphandling för att skapa rätt utvecklingsbetingelser . I den konkurrensutsatta flygsektorn så sker nu en ständig kamp om resenärerna. Detta borde driva fram ett allt närmare samarbete mellan de olika aktörerna för att öka effektiviteten. Alltså stimulans till både konkurrens och samarbete. En inte alltför konfliktfri tillvaro. Men givetvis så borde det vara möjligt att åstadkomma mer. Både när det gäller förmågan att integrera ekonomi, ekologi och sociala mål. Jag lever i en ständig konflikt i mitt dagliga liv när det gäller transportsätt. Men, börjar känna mig nöjd med att jag bor i Stockholm och inte i Beijing. Här använder jag mestadels cykeln ( vilket blir allt svårare i Beijing..) för mina lokala transporter och flyget använder  jag främst när jag skall träffa mina nära och kära utanför landets gränser. Och många med mig inser att också flyget, tåg,båt och bilen kommer att vara våra transportörer framöver. Både för turism och affärer. Men hur får vi varje enskild transportör att bättre se över sin egen påverkan? För att få en bättre insikt i både policy och praktik så begav jag mig till Arlanda som jag vet har fått stor internationell uppmärksamhet för deras hållbarhetsarbete. Där träffade jag Torborg Chetkovics, koncernchef för Swedavia för en intervju. Swedavia som idag har ansvar för 11 av Sveriges flygplatser har under många år legat långt framme när det gäller hållbarhetsarbetet. Swedavia var en av de första medlemmarna i företagsgruppen Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC) och nu redovisar Swedavia att man sänkt sina koldioxidutsläpp med mer än 60 procent de senaste 7 åren. Nu siktar man på att bli en nollutläppare av fossil koldioxid 2020. Skrapar man på jordytan och vad hittar man där? Här har man utvecklat en koldioxidneutral akvifär. Arlandas akvifär producerar flygplatsens behov av kyla till Arlandas byggnader samtidigt som den lagrar värme. På vintern används den lagrade värmen i markvärmesystemet på flygplanens uppställningsplatser och förvärmer ventilationsluft i byggnader. När jag lämnar Arlanda flygplats så möter jag medarbetare som just installerar den nya stolparna för elbilar och de mätare som redovisar statitstiken till besökarna om hur mycket el som laddas och hur mycket utsläpp av CO2 som har sparats. Global urbaniseringen innebär att vi nu har mer än 400 städer med en befolkning över 1 miljon människor och ca 44.000 flygplatser som trafikeras av 1700 flygbolag. Flygplatser är ett allt viktigare nav och sammanlänkning av städer, särskilt i Afrika, Kina och Indien. Och givetvis sammanlänkningen med Europa, USA och Sydamerika. Men denna tillväxt är också en stor kommersiell potential för flygindustrin och som nu förstärker sitt motstånd mot förändring. Sektorbaserade intresseorganisationer (i detta fall flygbolagen) och nationella regeringsföreträdare är nästan alltid det största hotet mot försöken att lösa miljörelaterade frågor. Arlanda, är ett exempel, där man bryter mot denna internationella utveckling. Här ser man samarbete som ett bra konkurrensmedel. De internationella utmärkelserna är konkreta bevisen på att man är på rätt väg. I Sverige har vi bevis på hur framgångsrika samverkans modeller kan utformas. Swedavia är ett exempel. Ett samarbete som det i Sverige, som involverar flygbolag och flygplatser och andra transportaktörer har imponerat internationellt. Låt oss därför utgå från denna position och se till att vi undviker onödiga fallgropar i denna samverkansmodell för en hållbar stadsutveckling. Kaj Embrén Läs också Flygbolag leta efter en ny landningsbana]]> (ca 2% av de globala utsläppen av CO2) utan också frågan om flygets roll som en av transportörerna i en stads hållbara utveckling. Då kommer vi också in på frågan om olika transportsätt som sker runt om en flygplats och flygplatsens roll som transporthub för stadens olika behov. Här handlar det om samordning mellan flyg och flygplatser, bussar, tåg och båtar och hamnar samt personbilar. Regionens och stadens beslutsfattare har en betydelsefull koordinationsroll. Det mest effektiva transportnätet måste utvecklas ner till varje enhet av transporter. Verktygslådan består av policies,smarta regleringar, incentives och grön upphandling för att skapa rätt utvecklingsbetingelser . I den konkurrensutsatta flygsektorn så sker nu en ständig kamp om resenärerna. Detta borde driva fram ett allt närmare samarbete mellan de olika aktörerna för att öka effektiviteten. Alltså stimulans till både konkurrens och samarbete. En inte alltför konfliktfri tillvaro. Men givetvis så borde det vara möjligt att åstadkomma mer. Både när det gäller förmågan att integrera ekonomi, ekologi och sociala mål. Jag lever i en ständig konflikt i mitt dagliga liv när det gäller transportsätt. Men, börjar känna mig nöjd med att jag bor i Stockholm och inte i Beijing. Här använder jag mestadels cykeln ( vilket blir allt svårare i Beijing..) för mina lokala transporter och flyget använder  jag främst när jag skall träffa mina nära och kära utanför landets gränser. Och många med mig inser att också flyget, tåg,båt och bilen kommer att vara våra transportörer framöver. Både för turism och affärer. Men hur får vi varje enskild transportör att bättre se över sin egen påverkan? För att få en bättre insikt i både policy och praktik så begav jag mig till Arlanda som jag vet har fått stor internationell uppmärksamhet för deras hållbarhetsarbete. Där träffade jag Torborg Chetkovics, koncernchef för Swedavia för en intervju. Swedavia som idag har ansvar för 11 av Sveriges flygplatser har under många år legat långt framme när det gäller hållbarhetsarbetet. Swedavia var en av de första medlemmarna i företagsgruppen Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC) och nu redovisar Swedavia att man sänkt sina koldioxidutsläpp med mer än 60 procent de senaste 7 åren. Nu siktar man på att bli en nollutläppare av fossil koldioxid 2020. Skrapar man på jordytan och vad hittar man där? Här har man utvecklat en koldioxidneutral akvifär. Arlandas akvifär producerar flygplatsens behov av kyla till Arlandas byggnader samtidigt som den lagrar värme. På vintern används den lagrade värmen i markvärmesystemet på flygplanens uppställningsplatser och förvärmer ventilationsluft i byggnader. När jag lämnar Arlanda flygplats så möter jag medarbetare som just installerar den nya stolparna för elbilar och de mätare som redovisar statitstiken till besökarna om hur mycket el som laddas och hur mycket utsläpp av CO2 som har sparats. Global urbaniseringen innebär att vi nu har mer än 400 städer med en befolkning över 1 miljon människor och ca 44.000 flygplatser som trafikeras av 1700 flygbolag. Flygplatser är ett allt viktigare nav och sammanlänkning av städer, särskilt i Afrika, Kina och Indien. Och givetvis sammanlänkningen med Europa, USA och Sydamerika. Men denna tillväxt är också en stor kommersiell potential för flygindustrin och som nu förstärker sitt motstånd mot förändring. Sektorbaserade intresseorganisationer (i detta fall flygbolagen) och nationella regeringsföreträdare är nästan alltid det största hotet mot försöken att lösa miljörelaterade frågor. Arlanda, är ett exempel, där man bryter mot denna internationella utveckling. Här ser man samarbete som ett bra konkurrensmedel. De internationella utmärkelserna är konkreta bevisen på att man är på rätt väg. I Sverige har vi bevis på hur framgångsrika samverkans modeller kan utformas. Swedavia är ett exempel. Ett samarbete som det i Sverige, som involverar flygbolag och flygplatser och andra transportaktörer har imponerat internationellt. Låt oss därför utgå från denna position och se till att vi undviker onödiga fallgropar i denna samverkansmodell för en hållbar stadsutveckling. Kaj Embrén Läs också Flygbolag leta efter en ny landningsbana]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/28/transportorer-for-hallbara-stader/feed/ kajembren Från Rio till Almedalen http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/25/fran-rio-till-almedalen/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/25/fran-rio-till-almedalen/#comments Mon, 25 Jun 2012 07:20:27 +0000 kajembren http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/25/fran-rio-till-almedalen/ Lars Ljung och John Hassler i regeringens Finanspolitiska Råd som inte ens funnit underlag och statistik för att bedöma de hållbara aspekterna i sina analyser. Kanske man skall akta sig för att dra alla över en kam, men när annars så utmärka program som God Morgon Världen kallar Rio mötet för "Klimatmötet" - Då blir jag orolig. Varför är det så svårt att förklara och skapa hetluft kring de stora globala utmaningar som vi står inför? Även om det är ett komplext område så saknas det inte politisk "hetluft". Så min uppmaning till de politiska journalisterna och (för all del även ekonomer) inför Almedalsveckan är - Skaffa er insikt - gå på djupet - finn det politiska spänningsfältet  - Det finns nu på bordet framför er i det kanske lite "tandlösa" Rio dokumentet. Eller varför inte börja med att läsa John Elkingtons utmärkta artikel i International Herald Tribunes magasin för att få lite perspektiv och insikt. Kaj Embrén      ]]> Lars Ljung och John Hassler i regeringens Finanspolitiska Råd som inte ens funnit underlag och statistik för att bedöma de hållbara aspekterna i sina analyser. Kanske man skall akta sig för att dra alla över en kam, men när annars så utmärka program som God Morgon Världen kallar Rio mötet för "Klimatmötet" - Då blir jag orolig. Varför är det så svårt att förklara och skapa hetluft kring de stora globala utmaningar som vi står inför? Även om det är ett komplext område så saknas det inte politisk "hetluft". Så min uppmaning till de politiska journalisterna och (för all del även ekonomer) inför Almedalsveckan är - Skaffa er insikt - gå på djupet - finn det politiska spänningsfältet  - Det finns nu på bordet framför er i det kanske lite "tandlösa" Rio dokumentet. Eller varför inte börja med att läsa John Elkingtons utmärkta artikel i International Herald Tribunes magasin för att få lite perspektiv och insikt. Kaj Embrén      ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2012/06/25/fran-rio-till-almedalen/feed/ kajembren Idag fastställs "The future we want" http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/22/idag-faststalls-the-future-we-want/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/22/idag-faststalls-the-future-we-want/#comments Fri, 22 Jun 2012 11:16:22 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/22/idag-faststalls-the-future-we-want/ dokumentet och fundera över vad detta innebär för din verksamhet. Jag lovar dig att du kommer att få idéer om hur du kan bidra till en hållbar utveckling. För, "at the end of the day", är det vad du och jag och alla gör varje dag som formar vår värld. ]]> dokumentet och fundera över vad detta innebär för din verksamhet. Jag lovar dig att du kommer att få idéer om hur du kan bidra till en hållbar utveckling. För, "at the end of the day", är det vad du och jag och alla gör varje dag som formar vår värld. ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/22/idag-faststalls-the-future-we-want/feed/ Andreas Gyllenhammar Gro är inte nöjd http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/gro-ar-inte-nojd/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/gro-ar-inte-nojd/#comments Wed, 20 Jun 2012 21:12:13 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/gro-ar-inte-nojd/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/gro-ar-inte-nojd/feed/ Andreas Gyllenhammar Nu är förslaget ute! En första analys ur ett företagsperspektiv. http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/nu-ar-forslaget-ute-en-forsta-analys-ur-ett-foretagsperspektiv/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/nu-ar-forslaget-ute-en-forsta-analys-ur-ett-foretagsperspektiv/#comments Wed, 20 Jun 2012 17:15:41 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/nu-ar-forslaget-ute-en-forsta-analys-ur-ett-foretagsperspektiv/ Idag inleds slutfasen av FNs hållbarhetstoppmöte, Rio+20. De senaste dagarnas förberedelser i Rio de Janeiro har resulterat i ett dokument, "The Future We Want" som är framarbetat av de deltagande länder och intressegrupper som deltar på mötet. 
Jag är på plats inne på Riocentro och har precis "avnjutit" Mugabes minuter i rampljuset. Kanske är det priset för FN-processen som med dess fel och brister ändå samlar alla världens länder på ett sätt som är helt nödvändigt för att ha globala samtal och försöka nå enighet kring frågor som hållbar utveckling.
Dokumentet kommer göra många besvikna beträffande konkreta åtgärder för hållbar utveckling. Det är inte en komplett avsaknad av sådana utan man kommer utveckla Sustainable Development Goals och man har även kommit överens om processen för att göra detta. Dessutom föreslås ett inrättande av en högnivåpanel som forum för att följa upp Rio+20.
Som visionsdokument är det liggande förslaget intressant eftersom det pekar ut riktningen för utvecklingen av den globala hållbarhetsagendan. En första analys pekar på en tydlig integrering av företagens betydelse för att bidra till en hållbar utveckling. Det är positivt att man ser den kraft företag är när det gäller att bidra med konkreta lösningar och detta är en förändring jämfört med förra Riokonferensen. Överlag har det varit positiva tongångar på de företagsevenemang jag närvarat vid. Det finns en stor samsyn kring att vi har lösningar och det som man diskuterat är hur dessa kan skalas upp och snabbas på. Ett hårt och svårt jobb, men långt ifrån de deppiga och bitvis desperata tongångarna från delar av deltagarna på Riocentro (där förhandlingarna hålls)
Imorgon ska jag bidra med erfarenheterna som vi på Sweco har av att ha utvecklat SymbioCity-konceptet och arbetat praktiskt med hållbar stadsutveckling runt om i världen under många år nu. Mitt budskap blir detta: Vi vet hur man gör, vi gör det och vi står redo att fortsätta att arbeta tillsammans med alla möjliga aktörer för att aktivt bidra till en hållbar utveckling.
]]> Idag inleds slutfasen av FNs hållbarhetstoppmöte, Rio+20. De senaste dagarnas förberedelser i Rio de Janeiro har resulterat i ett dokument, "The Future We Want" som är framarbetat av de deltagande länder och intressegrupper som deltar på mötet. 
Jag är på plats inne på Riocentro och har precis "avnjutit" Mugabes minuter i rampljuset. Kanske är det priset för FN-processen som med dess fel och brister ändå samlar alla världens länder på ett sätt som är helt nödvändigt för att ha globala samtal och försöka nå enighet kring frågor som hållbar utveckling.
Dokumentet kommer göra många besvikna beträffande konkreta åtgärder för hållbar utveckling. Det är inte en komplett avsaknad av sådana utan man kommer utveckla Sustainable Development Goals och man har även kommit överens om processen för att göra detta. Dessutom föreslås ett inrättande av en högnivåpanel som forum för att följa upp Rio+20.
Som visionsdokument är det liggande förslaget intressant eftersom det pekar ut riktningen för utvecklingen av den globala hållbarhetsagendan. En första analys pekar på en tydlig integrering av företagens betydelse för att bidra till en hållbar utveckling. Det är positivt att man ser den kraft företag är när det gäller att bidra med konkreta lösningar och detta är en förändring jämfört med förra Riokonferensen. Överlag har det varit positiva tongångar på de företagsevenemang jag närvarat vid. Det finns en stor samsyn kring att vi har lösningar och det som man diskuterat är hur dessa kan skalas upp och snabbas på. Ett hårt och svårt jobb, men långt ifrån de deppiga och bitvis desperata tongångarna från delar av deltagarna på Riocentro (där förhandlingarna hålls)
Imorgon ska jag bidra med erfarenheterna som vi på Sweco har av att ha utvecklat SymbioCity-konceptet och arbetat praktiskt med hållbar stadsutveckling runt om i världen under många år nu. Mitt budskap blir detta: Vi vet hur man gör, vi gör det och vi står redo att fortsätta att arbeta tillsammans med alla möjliga aktörer för att aktivt bidra till en hållbar utveckling.
]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/20/nu-ar-forslaget-ute-en-forsta-analys-ur-ett-foretagsperspektiv/feed/ Andreas Gyllenhammar Business action is your new hope for beyond Rio+20 http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/19/business-action-is-your-new-hope-for-beyond-rio20/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/19/business-action-is-your-new-hope-for-beyond-rio20/#comments Tue, 19 Jun 2012 17:15:05 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/19/business-action-is-your-new-hope-for-beyond-rio20/ ]]> ]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/19/business-action-is-your-new-hope-for-beyond-rio20/feed/ Andreas Gyllenhammar SUNDAY, A DAY OF PREPARATIONS AND OVERVIEW. AND A RELEASE PARTY! http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/17/sunday-a-day-of-preparations-and-overview-and-a-release-party/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/17/sunday-a-day-of-preparations-and-overview-and-a-release-party/#comments Sun, 17 Jun 2012 13:34:43 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/17/sunday-a-day-of-preparations-and-overview-and-a-release-party/  ) I’m reading through the latest news from the negotiations so far. The preparatory meetings were supposed to have a final document on the table, for further review, two days ago, but that deadline was missed. The draft text has been having its own life since January, when in contained 19 pages. In a couple of months it had swelled to 60 pages. The document (now 50 pages) was upon the start of Rio+20 full of alternate writings on controversial topic (written in brackets) and the process (standard procedure) the last week has been to discuss, debate and ultimate choose what writing that should be included in the final document. Only about 37% of the document is agreed upon up until today, which obviously is a disappointment. Brazil wants theft text signed off before Wednesday, when 130 heads of government and ministers will arrive. From a Sweco perpective, the development has not been favorable so far as the formulations on boosting access to water and energy has been weakened (change of words – from “endorsed” to “noted”). As a result, many groups, such as the british Christian Aid, have called for stronger support on universal access to sustainable energy. However, emphasis have been put on eradicating poverty and there draft recognises the difference in responsibilitis between rich and poor nations. The right to food and sanitation is also strongly described in the text, but the language oon water is currently vaguer. From a business perspective, the writings on requirements for corporations to measure and report on the sustainability of their operations has previously been there but is now omitted. My reflection is somewhat ambivalent on that fact. I think this is wise, as the available system for sustainability reports is currently not adequate enough. For example, the available standards mostly focus on HOW you do your business, not WHAT kind of business you do. More on the text later. If you want to read the draft text, it is available here. Bear in mind that this is not the latest version as that one has not been made public yet. Jonas and I will end the day with going to a release party for Johan Rockström’s and Mattias Klum’s new book – The Human Quest. The Swedish Queen will be there (we seem to meet everywhere :-) ) to inaugurate a new photo exhibition by Mr Klum. If Prof. Rockström and Mr. Klum is up to their normal standards, the book will without doubt be important, informative and beautiful. Why don’t you buy it for your iPad, should you have one. A sustainable alternative, and not so expensive (75 SEK).]]>  ) I’m reading through the latest news from the negotiations so far. The preparatory meetings were supposed to have a final document on the table, for further review, two days ago, but that deadline was missed. The draft text has been having its own life since January, when in contained 19 pages. In a couple of months it had swelled to 60 pages. The document (now 50 pages) was upon the start of Rio+20 full of alternate writings on controversial topic (written in brackets) and the process (standard procedure) the last week has been to discuss, debate and ultimate choose what writing that should be included in the final document. Only about 37% of the document is agreed upon up until today, which obviously is a disappointment. Brazil wants theft text signed off before Wednesday, when 130 heads of government and ministers will arrive. From a Sweco perpective, the development has not been favorable so far as the formulations on boosting access to water and energy has been weakened (change of words – from “endorsed” to “noted”). As a result, many groups, such as the british Christian Aid, have called for stronger support on universal access to sustainable energy. However, emphasis have been put on eradicating poverty and there draft recognises the difference in responsibilitis between rich and poor nations. The right to food and sanitation is also strongly described in the text, but the language oon water is currently vaguer. From a business perspective, the writings on requirements for corporations to measure and report on the sustainability of their operations has previously been there but is now omitted. My reflection is somewhat ambivalent on that fact. I think this is wise, as the available system for sustainability reports is currently not adequate enough. For example, the available standards mostly focus on HOW you do your business, not WHAT kind of business you do. More on the text later. If you want to read the draft text, it is available here. Bear in mind that this is not the latest version as that one has not been made public yet. Jonas and I will end the day with going to a release party for Johan Rockström’s and Mattias Klum’s new book – The Human Quest. The Swedish Queen will be there (we seem to meet everywhere :-) ) to inaugurate a new photo exhibition by Mr Klum. If Prof. Rockström and Mr. Klum is up to their normal standards, the book will without doubt be important, informative and beautiful. Why don’t you buy it for your iPad, should you have one. A sustainable alternative, and not so expensive (75 SEK).]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/17/sunday-a-day-of-preparations-and-overview-and-a-release-party/feed/ Andreas Gyllenhammar Rio+20, Strong statement from scientists and signs of pressure http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/15/rio20-strong-statement-from-scientists-and-signs-of-pressure/ http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/15/rio20-strong-statement-from-scientists-and-signs-of-pressure/#comments Fri, 15 Jun 2012 08:38:19 +0000 Andreas Gyllenhammar http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/15/rio20-strong-statement-from-scientists-and-signs-of-pressure/ my journey towards Rio+20. After working on a solution to get official accreditation for a long time, it was settled earlier this week. Since I'm going to participate in the official Swedish delegation, that means that I get a very good access to the Summit. So you can expect reports "from the inside" as well as from the ever so much important surroundings. Pressure has been building up during the last weeks and the collective mood has been getting more positive. One of the recent strong statements came from the global scientific community. More than 100 science academies around the world have called on world leaders to take action on population and consumption at the Rio+20 summit. The alternative, from a scientific standpoint, is very severe consequences for human societies as well as for ecosystems all around the globe. Today, there was some worrying signs from the preparations regarding the consensus view on green economy as an overarching concept. The G77 countries want to include writings on transfer of economic funds from developed nations in order to secure their sustainable growth and also transfer of technology. The meeting got stuck on this and the G77 group apparently left the meeting. This is not what the Rio meeting need in order to reach action of global sustainable development. On the other hand, it's better to play it hard in the beginning when there still is time to sort these things out.]]> my journey towards Rio+20. After working on a solution to get official accreditation for a long time, it was settled earlier this week. Since I'm going to participate in the official Swedish delegation, that means that I get a very good access to the Summit. So you can expect reports "from the inside" as well as from the ever so much important surroundings. Pressure has been building up during the last weeks and the collective mood has been getting more positive. One of the recent strong statements came from the global scientific community. More than 100 science academies around the world have called on world leaders to take action on population and consumption at the Rio+20 summit. The alternative, from a scientific standpoint, is very severe consequences for human societies as well as for ecosystems all around the globe. Today, there was some worrying signs from the preparations regarding the consensus view on green economy as an overarching concept. The G77 countries want to include writings on transfer of economic funds from developed nations in order to secure their sustainable growth and also transfer of technology. The meeting got stuck on this and the G77 group apparently left the meeting. This is not what the Rio meeting need in order to reach action of global sustainable development. On the other hand, it's better to play it hard in the beginning when there still is time to sort these things out.]]> http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/andreasgyllenhammar/2012/06/15/rio20-strong-statement-from-scientists-and-signs-of-pressure/feed/ Andreas Gyllenhammar